Sabbat
Från Rilpedia
Shabbat, även shabbos eller shabbes, på svenska sabbat, är beteckningen på den judiska vilodagen. Shabbat firas varje vecka, från solnedgången fredag kväll tills "tre stjärnor syns" på lördag kväll, för att ge möjlighet att begrunda världens skapelse. Shabbat har mycket stor vikt i den judiska religionen, vilket gör den till en av de viktigaste högtiderna.
Under Shabbat får - enligt traditionell judisk uppfattning - inget arbete utföras. Det är heller inte tillåtet att resa, att bära saker utomhus, eller att tända och släcka eld. Eftersom elektricitet anses som en form av eld är det enligt ortodox judendom heller inte tillåtet att sätta på eller stänga av ström. Dessa förbud får endast brytas för att rädda människoliv ("pikuach nefesch"). Konservativ och i synnerhet progressiv judendom har mildrat dessa regler kraftigt.
Shabbatsfirandet inleds med att någon av de närvarande kvinnorna (i en familj hustrun) tänder levande ljus och läser en välsignelse över dem. Finns inga kvinnor närvarande utförs ritualen dock av en man. I en familj välsignar därefter fadern barnen och läser den aronitiska välsignelsen.
Under fredagskvällen äter man också en liten festmåltid, som inleds med kiddusch, ett helgande av Shabbat, genom att man läser välsignelser över vinet, det särskilda sabbatsbrödet challah samt Shabbat.
Lördagsmorgonens gudstjänst anses som veckans viktigaste i de flesta riktningar av judendomen. Det är då man läser veckans parasha, ett avsnitt ur Torah. Efter läsningen ur Torah läses också en haftarah, en profettext.
Shabbat avslutas med en ceremoni som kallas Havdalah. En bägare med vin hålls upp och ett ljusarrangemang bestående av minst två sammanflätade ljus tänds. Sedan läses en text där gränsen mellan Shabbats helighet och den övriga veckan markeras. En liten dosa med väldoftande kryddor räcks runt bland de församlade, som sedan håller upp händerna mot havdalahljuset och låter det reflekteras på naglarna. Sedan dricker man ur vinbägaren. På vissa håll finns en tradition att spara en sista del av vinet för att släcka ljuset i. Till sist sjungs sångerna Elijahu Hanavi om profeten Elias, och Shavuah Tov, "en god vecka".
Ordet
I svenskan har shabbat ända sedan kristendomen infördes kallats sabbat, liksom (eller liknande) i många andra europeiska språk, där s- har stämt bättre med vad språkets talare har varit vana vid. Några menar att ordet sabbat bör reserveras för kristen användning och ordet shabbat för judisk; mot sig har en sådan uppdelning att den saknar historisk förankring och råkar i konflikt med ljudskillnadens enkla ursprung.
Sabbatsår
I judendomen kallas vart 7:e år sabbatsår. I Andra Mosebok 23:10-11 finns ett bud som säger att åkerjorden skall ligga i träda (ligga orörd) det 7:e året. Detta gällde också vingården och olivplanteringen. Tanken var att de fattiga och djuren skulle få äta fritt av skörden detta år.
Vart 50:e år, eller vart 7:e sabbatsår, kallades inom judenheten för jubelår eller friår. Då skulle jorden vila och alla israeliter skulle få tillbaka såld eller förlorad egendom. Trälarna skulle också bli fria.
Det finns dock inga historiska bevis för att lagarna om sabbatsår, jubelår och friår någonsin har efterlevts.
