Kosher
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Kosher (hebreiska: כשרות) betyder tillåtet, godkänt och används i detta syfte om både mat och rituella objekt. Om ett rituellt föremål är kosher kan det brukas; om maten är kosher får den ätas av rättrogna judar. Ett rituellt objekt som är behäftat med fel och inte får tas i bruk är posul. Mat som inte får ätas är treifa.
Exempel på rituella föremål som är antigen kosher eller posul: ett vädurhorn, shofar; pergamentrullar som t ex en sefer tora (rulle som består av moseböckerna) en mikve (rituellt bad som finns i en naturflod eller är artificiellt och inomhus), tefillin (bönekapslar som innehåller pergamentrullar med text), bönesjal, tallith med mera. Rejv är inte kosher.
Kashruth (substantiv) anger regelverket för matregler, men språkbruket på svenska och i vissa delar av den anglosaxiska världen är att tillämpa ordet kosher som både adjektiv och substantiv. Mer korrekt är att säga "Jag talar om kashruth" (kosher matreglernas regelverk) och "Alla dessa fiskar är kosher"
De grundläggande lagarna inom kashrut finns i Tredje Mosebok. Under en lång tid var det förbjudet att skriva ner den muntliga traditionen, eftersom den skriftliga toran och den skriftliga lagen inte fick ändras. Den muntliga traditionen anses vara äldre. När man var rädd att den muntliga toran skulle gå förlorad, fick den en skriftlig form i Mishna som utgör kärnan i Talmud. Åven senare sammanfattningar av lag och praxis gjordes. Den mest kända av dessa är Josef Karos Shulhan Arukh (det dukade bordet). Karo var sefard, och Isserles i Polen bearbetade boken för att anpassa den också för ashkenaziska judar.
Innehåll |
Koshermat och hekhsher (kosherstämpel)
I matsammanhang betyder kosher eller kasher "den får ätas". Koshermat som produceras industriellt och säljs i affärer måste förses med stämpel som anger att den är kosher och som kan spåras till en viss rabbin eller judisk myndighet (t ex The London Board of Shehitah) som ansvarar för att maten är kosher. Denna stämpel kallas för hekhsher (plural: hekhsherim).
Djur som "får ätas" avlivas genom att halsen skärs av utan att djuret bedövas.
Kycklingar och kött som inte är fryst märks med ordet "kosher" på hebreiska samt en bokstav på hebreiska som anger vilken veckodag köttet eller fågeln slaktats. Aleph betyder söndag, beth tisdag, gimel ondsdag osv. Färskt kött och fågel som inte kashras måste kashras och ätas inom tre dagar.
Att kashra kött
Att kashra betyder att man få bort blodet i kött eller fågel efter slakt. Att kashra kött eller fågel är en procedur som görs för att få ut resterande blod från köttet. Grovsalt som säljs i USA under namnet "kosher salt" hälls på köttet som ligger på ett galler, och efteråt tas saltet bort genom att köttet ligger ett tag i mycket kallt vatten. Saltet skall vara grovt då finsalt inte tillåter att blodet flyter fritt. Idag säljs kosherfrysta kycklingar och fåglar redan kashrade.
Blodet som blir kvar i köttet ändrar sammansättning under tillagningen och detta räknas inte som brott mot förbudet att konsumerar blod.
Lever kashras genom att grilla eller baka i ugn på ett galler.
Att kashra köksföremål
Här betyder kashra en rituell rengöring av köksföremål, maskiner och arbetsytor så de blir kosher. Genom att använda vatten eller eld ändras status av köksföremål från tref (icke-kosher) till kosher, eller från milkhig till fleishig (mjölkig till köttig) och tvärtom, från homeitzdig till pesahdig. Pesahdike mat innehåller inte jäst gryn av de fem grynsorter och annat som klassifieras som hometz och kan ätas året om. Mat som inte är kosher le pesah kan innehåller hometz eller ha förberetts i kärl eller på arbetsytor som inte genomgått rituell rengöring (har inte kashrats). Kashrade föremåt kan brukas efter 24 timmar. Vänteperioden tjänar för att göra en skillnad (le havdil) mellan statusförändring från t ex homeitzdig till kosher le pesah (homeitzdik).
Mashgiah
Reglerna är komplicerade. Det är därför man har någon som är ansvarig för att överse kashruth, att matreglerna efterlevs som kallas för mashgiah - en from jude som är förtogen med reglerna som ofta är en rabbin. En mashgiah kan arbeta på restauranger, matfabriker eller t ex vid festvåningar.
Pat Yisroel, Holov Yisroel, yayin yisroel
Enligt talmud, vin, bröd och mjölk och mjölkprodukter (ost mm) borde unvikas om dessa tillverkats av icke-judar. Detta är på grund av att icke-judar inte är förtrogna med de komplicerade matreglerna, och kan ha använt kärl och behållare för saker som är icke-kosher. Bröd, mjölkprodukter och vin som tillverkas av judar kallas Path yisroel, holov yisroel och yayin yisroel.
Kosher-lista
Vissa judiska myndigheter utför listor över produkter som de godkänner som kosher. Man gör förfrågningar hos tillverkarna om ingredienser och försäkrar sig att ingen för judar förbjuden mat tillverkas i samma kärl eller maskiner.
En judisk lag kallas din(lag) och är antingen direkt från skrifterna din min hatorah eller från ett rabbiniskt beslut din derabbanan. I båda fallen är det inte något man kan resonera sig till utan anses orubbligt och skall efterlevas för sin egen skull för att uppfylla budet "och Ni skall göra alla Mina bud". Även de rabbiniska lagar anses vara heliga.
Homeitz och Kosher lepesah
Under pesahs åtta dagar gäller budet i moseböckerna som förbjuder judar att äga homeitz. [1] Ursprungligen var homeitz surdegen som man kontinuerligt sparade till nästa bak. Detta hänger ihop med att under sju dagar äta matza, ojäst bröd. Eftersom tillverkning av jäst surdegsbröd gjordes genom att blanda deg från senaste bak, även kontakt med mycket lite surdegsrester kunde börja jäsningsprocessen så att man misslyckades med att undvika luftigt jäst bröd.
Under påskveckan är det vanligt att endast äta produkter som tagits fram under överinseende av judiska rabbiniska myndigheter och som certifieras som kosher lepesah.
Restauranger
Vanligtvis serverar en kosherrestaurang mat som antingen är fleishig eller milkhig. Endast kötträtter serveras i den ena och endast mjölkrätter i den andra. Till köttmåltider serveras te med citron i eller svart kaffe då mjölk eller grädde inte tillåts. Inte heller kan man få smör till brödet.
Kosherrestauranger får en licens från en judisk religiös myndighet, och detta kan restaurangen förlora om matreglerna inte efterlevs. Vissa restauranger serverar traditionella judiska maträtter t ex hönssoppa eller salt beef (som är rimmat och kryddat oxkött) utan att maten är kosher. Här är det stilen som är kosher, men maten får inte ätas av religiösa judar.
Kosherslakt
Definitionen av kosherslakt (hebreiska shehitah, slakt) är enligt judiska källor att matstrupen och luftstrupen på slaktdjuret skärs av med en kniv som är vass som ett rakblad och minst dubbelt så lång som djurets hals. Kniven skall göra ett enda snitt genom att dras fram och tillbaka utan fördröjning eller paus och kniven skall inte pressas eller tryckas. Kniven som kallas halaf av ashkenazijudar och saqin av sephardijudar har ingen spets utan är fyrkantig enligt förbudet mot att slakta med en spetsig kniv som sticker.
Slakten har utförts korrekt när största delen av både mat- och luftstrupen har genomskurits hos däggdjur, och största delen av antingen matstrupen eller luftstrupen hos fåglar har genomskurits. En inspektion efter slakt genomförs för att kontrollera att detta har skett.
Ett hack i kniven gör att slakten inte godkänns och att maten inte får ätas av judar. Kniven inspekteras innan slakt genom att slaktaren (shohet) drar en fingernagel längs knivegget på varsin sida av kniven och samma proceduren upprepas efter slakten för att kontrollera att kniven inte skadats under slakt. Har man av misstag tappat kniven gäller den första inspektionen. Slaktare arbetar om möjligt i par: en kontrollerar kniven och den andra utför själva slakten. Systemet med att arbeta i par gör att shohetim (slaktarna) kontrollerar varandra. Det är vanligt att slaktare inte är beroende av vinst från slakten, eftersom en del av deras arbete kan vara att deklarera kött terefa (icke-kosher) om en av de många regler inte har iakttagits under slakten. En mashgiah (inspektör) som ofta är en rabbin kan också fungera som kontrollant för att köttet är kosher.
Slakten regleras i den muntliga traditionen som toran hänvisar till i Femte Mosebok 12:21. Slaktreglerna för slakt utanför tabernaklet behandlas i Mishanas Traktat Hullin (som betyder vanligt). Hänvisningen i bibeln betyder att slaktmetod som Moses tillämpade på Sinaiberget skall gälla även för vanlig mat som inte offras.
Se även
Referenser
- James M. Lebeau, The Jewish Dietary Laws: Sanctify Life, United Synagogue of Conservative Judaism, New York, 1983
- Samuel Dresner, Seymour Siegel and David Pollock The Jewish Dietary Laws, United Synagogue, New York, 1982
- Isidore Grunfeld, The Jewish Dietary Laws, London: Soncino, 1972
- Isaac Klein, A Guide to Jewish Religious Practice, JTSA, 1992
- Shechita: Religious, Historical and Scientific Perspectives, Munk, Feldheim Publishers, New York, 1976
Fotnoter
- ↑ Andra Moseboken 12:19
Externa länkar
- Hur man iakttar kosher
- Om rituell slakt
- Blandade länkar
