Ashkenazer
Från Rilpedia
Med ashkenazim menas den grupp av judar som på medeltiden kom att bosätta sig i Tyskland och norra Frankrike, samt därefter i Polen och andra östeuropeiska områden. Senare sammansmälte dessa judar med de khazariska judarna och bildade på så sätt den moderna ashkenaziska judenheten.
Ashkenaziska judar anammade från bosättningens början den medeltida tyska som talades runt Rhendalen, Man använde lånord från hebreiska när man talade om religion eller filosofi, och från slaviska språk för att tala om mat (t ex khrein = pepparrot (samma ord på serbokroatiska) och petrushka (persiljerot) (persilja på ryska). Detta språk tog de judar som sedan flyttade till Polen, Ryssland, och de baltiska länderna, med sig och utvecklade till jiddisch.
De ashkenaziska judarna kom att forma sin religion delvis efter egna seder och bruk. Den ashkenaziska gudstjänstformen (nusach) skiljer sig därför från sefardernas och de orientaliska judarnas, vars nusach påverkades av de judiska akademierna i Babylonien på 500-800-talet. Den sefardiska riten anses av många närmare besläktad med den som var gängse i det forntida Israel.
De ashkenaziska judarna har traditionellt varit i majoritet bland judar i central- och östeuropa, samt även bland judar som utvandrat till USA, men de är också den judiska grupp som drabbats hårdast av förintelsen.