Från Rilpedia

Omer kallas den offergåva som israeliterna tog med sig till templet på den andra dagen av den judiska påsken, pesach, och den bestod av vinterns skörd (tredje Moseboken 23:15-16). Efter en tid blev omer även ett beräkningsmått på perioden mellan pesach och shavout (pingst) där man sammanlagt räknar omer i 49 dagar. Enligt andra Moseboken, kapitel 16:36, är en omer lika mycket som en 1/10-dels efa.

I vår tid utförs beräkningens ritualer i bl.a. traditionella synagogar där man säger sedvanliga välsignelser samtidigt som man lyfter kärvar eller en kopp med gryn upp mot himlen varje kväll i 49 dagar. Under denna period rakar eller klipper man sig inte enligt traditionella judar och man arrangerar även inte några bröllop.

Denna ceremoni har olika ursprung men många judar ser omerperioden som en sorgetid eftersom under denna period uppkom det ett antal tragedier som t.ex. pesten som slog till mot rabbin Akivas lärjungar under revolten mot Rom år 135 e.v.t. Om man tittar på den rabbinska traditionen ska en präst ha lett en judiskt troende grupp från utkanten av staden till templet och under tiden dem vandrade ska prästen ha lovordat gudstjänst med musik och dans. Väl framme vid templet ska prästen ha tagit upp kärvar och vajat dem i olika riktningar. Messianska judar har en annan betydelse för denna ritual där de istället associerar till Yeshuas död och uppståndelse.

Referenser

Bowker, John, Concise Dictionary of world religions (Oxford University press, 2000)

Raphael, Marc Lee, Judaism in America (Columbia Contemporary American Religion Series, 2003)

Cohn-Sherbok, Dan, Messianic Judaism (Continuum, 2000)