Sankt Jacobs kyrka
Från Rilpedia
Sankt Jacobs kyrka (förr och vardagligt kallad Jakobs kyrka) är en distriktskyrka i Stockholms domkyrkoförsamling i Stockholm, Stockholms kommun och Stockholms stift.
Innehåll |
Kyrkobyggnaden
Sankt Jacobs kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm kan räkna sin historia till 1300-talets början, då föregångaren Sankt Jacobs kapell anlades i det som var utkanten av Solna socken. Under 1430-talet ersattes kapellet av en tegelkyrka (i vissa källor omnämns sten och trä som byggmaterial), som revs efter beslut av Västerås riksdag 1527. 1580 påbörjades uppförandet av nuvarande Sankt Jakobs kyrka på order av Johan III. Bygget leddes av Johan III:s arkitekt Willem Boy och byggmästaren Henrik van Huwen. Den rödputsade tegelkyrkan har ett formspråk som vittnar om både sengotik, renässans och barock. Långhuset har treskeppig plan, sex travéer långt, och smalare polygonalt kor. Valven är slagna i olika stjärn- och nätformer. Västentrén flankeras av två mindre, åttkantiga torn. Sakristian är vidbyggd i vinkeln mellan koret och norra sidoskeppet. Exteriören karakteriseras främst av det fyrkantiga centraltornet med rundad huv och lanternin samt av de skulpterade sandstensportalerna. Speciellt bör sydportalen nämnas, daterad till 1644 och sannolikt ett verk av Markus eller Hans Hebel.
Kyrkan byggdes i två etapper. Grunden lades under 1580-talet, då större delen av yttermurarna uppfördes. Fram till 1592 färdigställde man långhusets tre skepp med pelare av sandsten och valvet över korsmitten där man skulle bygga centraltornet. Från Johan III:s död 1592 stod bygget stilla fram till 1633 då Klas Flemming gick in och skrev kontrakt med murarmästare Hans Förster och stenhuggaren Henrik Blom. Härmed påmurades yttermurar och västtorn, valven slogs och mittenvalvets tak stod färdigt 1642. Yttertaken uppfördes och kyrkan fick sina huggna sandstensportaler i norr och väster, utförda 1643 av Henrik Blom. Dessa har en återhållsam broskornamentik, medan sydportalens överdådiga plastik med sidopartiernas friskulpturer av S:t Jakob och Mose spränger utrymmet mellan tvärskeppets strävmur. Putsen var avfärgad i rött med ljus listverk.
Den södra portalen är troligen tillverkad av bildhuggaren Hebel och blev färdig först 1644. Kyrkan invigdes 1:a Advent 1643 i närvaro av drottning Kristina. Dagen före hade Norra Malmen (Sankta Clara församling) delats i två församlingar längs Malmskillnadsgatan och den östra delen blev nya S:t Jacobs församling. Tornet, taken och renässansgavlarna av Henrik Blom förstördes vid en brand 1723 och ersattes med de nuvarande överbyggnaderna som ger exteriören prägel av klassicism och senbarock. Nytt centraltorn, ritat av Göran Josuae Adelcrantz, invigdes 1739. Kyrkans alla tornhuvar ritades av Carl Hårleman. Den kopparklädda tornhuven är enastående i Sverige i genomarbetad senbarock.
Långhuset utökades 1862 genom att de murar som avskilt långhus från sakristia och gravkor, i sidoskeppens främsta kvarter, avlägsnades. Ny sakristia hade redan tillfogats norr om koret omkring 1700. Koret förändrades drastiskt vid en restaurering 1892–1893, då de ursprungliga, karakteristiska kolossalfönstren förminskades till ungefär halv storlek. Koret försågs med lågt altarskåp och fem målade glasfönster. 1800-talet innebar även stora förändringar av interiören och nästan allt 1600-tal i kyrkan; läktare, bänkar och altaruppsats, byttes ut och orgelläktaren ändrades. Man byggde nya hellånga läktare i både norra och södra sidoskeppen. Resultatet var att kyrkan i princip fråntogs allt ljus. Församlingen klagade och 1825 byggdes läktarna om igen. 1862 fick kyrkan gasljus, 1450 gaslågor, vilket var det största antalet i en Stockholmskyrka. 1893 genomfördes en ny restaurering ledd av arkitekt Carl Möller. Inredningen fick en nationalromantik-prägel (Vasa-renässans). Tak och väggar målades med bladdekor och man satte in elektriskt ljus.
Mycket av det sena 1800-talets åtgärder avlägsnades vid restaureringen 1933–1937, som gav kyrkan den rena och lite strama känsla som fortfarande präglar kyrkorummet. Arbetet leddes av slottsarkitekt Ove Leijonhufvud och började med att kyrkan fick ny puts i samma ljusgrå ton som på 1770-talet. Exteriören fick sitt utseende vid 1968–1969-års restaurering, då kyrkan renoverades både invändigt och utvändigt och putsen rödfärgades som på 1600-talet. Med sina festliga färger i högrött och vitt har Jakobs kyrka återtagit sin iögonfallande roll i stadsbilden.
Historiska uppgifter
Kyrkan invigdes den 26 november 1643. Kyrkan uppfördes med början 1588. Arkitekt var Willem Boy. Långhus och kor uppfördes 1588–1593, sakristian och tornet är från 1600–1643. Långhuset har varit föremål för ombyggnad 1600–1643 och sakristian 1698–1699 och 1926. Tornet byggdes om 1730–1739 under ledning av arkitekten G. J. Adelcrantz. Upprepade renoveringar har företagits under 1800- och 1900-talen av arkitekterna Artur von Schmalensee 1968–1969, J. Sjöström 1968–1969, Ove Leijonhufvud 1933–1937 och C. Möller 1909–1910 samt en renovering av tornkrönet 1739 av Carl Hårleman.
Byggnaden är en treskeppig hallkyrka, med smalare kor, polygonal altarvägg. Tornet är ett centraltorn (dubbeltorn), altaret och kor är placerade i öster, sakristian och tornet i väster. Kyrkobyggnaden är uppförd i tegelmurverk.
|
|
|
|
Interiör
Interiören domineras av de höga, lätta valven, vilka vilar på de höga, massiva pelarna. I koret lägger man särskilt märke till altaruppsatsen, ritad av slottsarkitekt Ove Leijonhufvud och utförd av bildhuggaren John Lundkvist vid restaureringen 1936–1937. Den ansluter dock i hela sin stil och uppbyggnad till 1600-talets altaruppsats. De två målningarna är utförda på 1600-talet, och det är möjligt att de ingick i den ursprungliga altaruppsatsen.
De fyra glasfönstren i koret visar ett gammaltestamentligt motiv, och ett korresponderande motiv från Nya Testamentet. Från vänster till höger: Herdarnas tillbedjan – Moses i vassen, Jesu bergspredikan – Mose med lagens tavlor, Kristi uppståndelse – Jona kastas ur valfiskens buk, Kristi himmelsfärd – Elie himmelsfärd. Det femte fönstret som sitter bakom altaruppsatsenvisar Korsfästelsen, det kan endast ses utifrån. Predikstolen, av bildhuggare Erik Gustaf Göthe 1828, är dekorerad i empirstil med reliefer. De symboliserar dopet, nattvarden, budorden och evangeliet.
Kyrkan har i dag två orglar. Redan 1644 hade kyrkan ett så kallat orgelpositiv. 1662 blev byggdes en stor orgel med 43 stämmor fördelat på 2 325 pipor. 1741 måste församlingen bygga ett nytt orgelverk och uppdraget gick till Olof Hedlund. Detta verk hade endast 30 stämmor men byggdes ut 1793 och 1816. 1914 blev orgelverket utbyggt ytterligare till 62 stämmor och fick en mängd tekniska förbättringar (eldrift för bälgarna m.m.). Vid den senaste renoveringen 1976 utökades orgelverket till att innehålla 83 stämmor. Den nuvarande orgelfasaden är ritad av Carl Hårleman 1745–1946. Kororgeln är tillverkad 1960.
I södra sidoskeppet inrättades 1937 ett dopkapell som i dag även används till vardagsmässor och andra mindre sammankomster. Östfönstret är dekorerat med en glasmålning föreställande Jesu dop, utförd av Gunnar Torhamn. Dopfunten, foten, är tillverkad 1643 av Jost Schüts som gjorde det mesta av kyrkans ursprungliga inredning. Den godronnerade kuppan är tillkommen 1937. Ovanför ingången till sakristian, i norra sidoskeppet, finns ännu en glasmålning från 1893, föreställande Jesus i Getsemane.
Längst bak i kyrkan, i det södra sidoskeppet, hänger en stor målning som föreställer Kristi förklaring. Den målades av Fredric Westin och prydde koret som altartavla 1828–1892. De många adelsvapen i trä runt kyrkans väggar är begravningsvapen från 1600- och 1700-talen. Gravvalv finns dels under koret, dels under den östra delen av södra korsarmen.
Inredning och inventarier
Altaruppsats är gjord av O. Leijonhufvud, 1937.
Dopfunten är gjord av J. Schütz 1643.
predikstolen från 1828 Gillberg och Erik Gustaf Göthe.
 Altaret |
 Dopfunten |
 Predikstolen |
Övriga upplysningar
Den västra och den norra portalen är utförda stenhuggaren Henrik Blom 1643. Hans verk var även tvärskeppens gavelkrön i holländsk renässansstil, förstörda vid branden 1723.
På kyrkans norra utsida, mot kyrkogården, finns en minnessten över skalden Johan Henric Kellgren (död 1795) som också ligger begravd nedanför epitafiet.
I S:t Jacobs kyrkas torn finns fyra klockor. Tre av dessa anskaffades efter tornbranden 1723, då man tog tillvara malmen från de genom branden förstörda klockorna. Lillklockan tillkom 1779.
Orglar
Läktarorgel
Kronologi:
- 1644: Ett mindre positiv skaffas till den nybyggda kyrkan.
- 1662: Orgelbyggare Franz Boll (†1676), Stockholm, bygger en orgel med 43 stämmor på 3 manualer och pedal.
- 1699-1700: Partiell ombyggnad av orgelbyggarna Johan Herman Cahman (†1702) och Johan Niclas Cahman.
- 1746: Ny orgel uppförs av orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, med 30 stämmor på 2 manualer och pedal. Ny magnifik barockfasad ritad av arkitekt Carl Hårleman och ornamenterad av Petter Norberg.
Disposition 1764 (enligt organist Henrik Philip Johnsen (1717-1779):
| Manual C-c³ | Öververk C-c³ | Pedal C-c¹ |
| Qvintadena 16’ | Rörflöjt 8’ | Principal 16’ |
| Principal 8’ | Qvintadena 8’ | Untersatz 16’ |
| Salicional 8’ | Principal 4’ | Octava 8’ |
| Flagflöjt 8’ | Spetsflöjt 4’ | Gedackt 8’ |
| Fleut traversiere 8’ | Qvinta 3’ (eg. 2 2/3’) | Octava 4’ |
| Octava 4’ | Octava 2’ | Blockflöjt 1’ |
| Octava 2’ | Scharf V chor. | Rauschqvint V chor. |
| Sesquialtera II chor. 2 2/3’ + 1 3/5’ | Trumpet 8’ | Basun 16’ |
| Mixtur V chor. | Vox humana | Trumpet 8’ |
| Trumpet 16’ | Tremulant | Trumpet 4’ |
| Trumpet 8’ | Spärrventil | Spärrventil |
| Spärrventil |
- 1765: Renovering av orgelbyggargesäll Lars Palmgren.
- 1793-1794: Renovering och tillägg av nya stämmor av orgelbyggare Olof Schwan (1744-1812), Stockholm.
- 1798: Renovering av Olof Schwan. Ändring av Fleut traversiere 8’ till Fleut 4’ och utbyte av Sesquialtera II chor. till Fugara 16’.
- 1816: Orgelhuset flyttas bakåt av orgelbyggare Zacharias Liljefors, Stockholm.
- 1840: Orgelbyggare Per Zacharias Strand (1797-1844), Stockholm, bygger om orgeln bakom Hedlunds fasad, som nu blir stum, och utökar antalet stämmor till 43 stycken på 3 manualer och pedal. Stämning av verket sker i ”den nu brukeliga höga Kammarton med ”liksväfvig Temperatur”. Kyrkans organist Gustaf Adolf Mankell (1812-1880) svarar för projektet tillsammans med orgelbyggaren.
- 1914: Firma E. A. Setterquist & son, Örebro, bygger om och utökar till 62 stämmor på 3 manualer, barkermaskin och alla dåtida hjälpmedel.
- 1930: På initiativ av Waldemar Åhlén, nytillträdd organist, utökas och pneumatiseras setterquistorgeln av Åkerman & Lund, Sundbyberg. Genom tillbyggnad av fjärrverk och högtrycksstämmor erhålls nu totalt 83 stämmor på 4 manualer och pedal.
- 1976: Firma Marcussen & Søn, Aabenraa, bygger ett helt nytt instrument bakom Hedlunds fasad, som åter görs ljudande. Orgeln blir nu 5-manualig med slejflådor, mekanisk traktur, elektriska koppel och elektrisk registratur. Fjärrverket har dock rooseveltlåda med elektrisk traktur. Totalt antal stämmor är 83 varav drygt 30 återanvänts från tidigare orglar. Invigningen sker i advent 1976.
Disposition:
| Huvudverk (I) C-a³ | Öververk (II) C-a³ | Svällverk (III) C-a³ | Svällverk (IV) C-a³ | Fjärrverk (V) C-a³ | Pedalverk C-f¹ |
| Borduna 16' (1840) | Rörflöjt 8' (1914) | Basetthorn 8' (1840) | Borduna 16' (1840) | Lieblich Gedackt 16' (1930) | Untersats 32' (gamla pipor) |
| Prestant 8' (1746) | Angelica 8' (1862) | Dubbelflöjt 8' (1914) | Principal 8' (1862) | Cremona 8' (1930) | Prestant 16' (1746) |
| Hålflöjt 8' (gamla pipor) | Kvintadena 8' (1976) | Flûte harmonique 8' (1862) | Gedackt 8' (1862) | Viola céleste 8' (1930) | Principal 16' (1914) |
| Traversflöjt 8' (1976) | Prestant 4' (1746) | Oktava 4' (1914) | Gamba 8' (1914) | Tibia major 8' (1930) | Subbas 16' (1914) |
| Kvinta 5½' (1840) | Blockflöjt 4' (1976) | Traversflöjt 4' (1976) | Voix céleste 8' (gamla pipor) | Flauto amabile 8' (1930) | Gedackt 16' (1914) |
| Oktava 4' (1976) | Ekoflöjt 4' (1914) | Piccolo 2' (gamla pipor) | Oktava 4' (1914) | Flöjtprincipal 4' (1949) | Oktava 8' (1914) |
| Nachthorn 4' (1976) | Oktava 2' (1976) | Cornett III (1840) | Flöjt 4' (1840) | Fjärrflöjt 4' | Borduna 8' (1914) |
| Kvinta 2 2/3' (1976) | Waldflöjt 2' (1976) | Mixtur V (gamla pipor) | Nasat 2 2/3' (1976) | Fugara 4' (1930) | Oktava 4' (gamla pipor) |
| Oktava 2' (1976) | Sesquialtera II (1976) | Bombarde 16' (1976) | Flagflöjt 2' (1976) | Kvinta 2 2/3' (1930) | Rörflöjt 4' (gamla pipor) |
| Cornett V (1976) | Scharf V-VI (1976) | Trompette harm. 8' (1976) | Ters 1 3/5' (1976) | Flautino 2' (1930) | Nachthorn 2' (1976) |
| Fourniture V-VI (1976) | Dulcian 16' (1976) | Clairon 4' (1976) | Sivflöjt 1' (1976) | Septima 1 1/7' (1949) | Mixtur VI (gamla pipor) |
| Mixtur V-VI (1976) | Krumhorn 8' (1976) | Tremulant | Mixtur VI (1976) | Harm. aetherea III (1930) | Kontrabasun 32' (1914) |
| Scharf III | Crescendosvällare | Spetscymbel III (1976) | Clarinett 8' (1914) | Basun 16' (1914) | |
| Trumpet 16' (1976) | Oboe 8' (1914) | Tremulant | Fagott 16' (1976) | ||
| Trumpet 8' (1976) | Vox humaine 8' (1976) | Crescendosvällare | Trumpet 8' (1976) | ||
| Trumpet 4' (1976) | Tremulant | Clairon 4' (gamla pipor) | |||
| Crescendosvällare | Registersvällare |
Kororgel
- 1960: Firma Marcussen & Søn, Aabenraa, Danmark, levererar en 2-manualig helmekanisk kororgel med slejflådor. Intonering av Bruno Christensen. Handmanövrerade fasadluckor.
Disposition:
| Manual I | Manual II | Pedal | Koppel |
| Rörflöjt 8' | Gedackt 8' | Subbas 16' | I/P |
| Principal 4' | Rörflöjt 4' | Gedackt 8' | II/P |
| Waldflöjt 2' | Principal 2' | Koppelflöjt 4' | II/I |
| Mixtur IV chor. | Nasat 1 1/3' | Kvintadena 2’ | |
| Dulcian 8’ | Sesquialtera II chor. 2 2/3’ + 1 3/5’ | Fagott 16’ | |
| Cymbel II chor. | Regal 4’ | Tremulant |
Övriga byggnader
Församlingsbyggnad från 1985–1986 Inhägnad delvis med järnstaket.
Länk och källa
Litteratur och källor
- SvK Vol (32)–1930
- SvK Vol (26)–1928, Kilström, B I: "S:t Jacobs kyrka".
- Nordberg, Tord O:son: "Jakobs kyrkas byggnadshistoria" i Fornvännen, årgång 31. 1936.
- Hansson, I: "Sankt Jakobs medeltidskyrka på Norrmalm", i Sankt Eriks årsbok 1958.
- Texten bygger på Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning 1999 av A. Hållén.
- Dag Edholm (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:III, Stockholms stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1988
- Dag W. Edholm: Stockholm - orgelstaden, Historia och nutid, Verbum, Stockholm 1997, ISBN 91-526-2587-7
- Birger Olsson: ’’Olof Hedlund – orgelbyggare, Göteborgs universitet, Institutionen för Musikvetenskap, GOArt, 1998, ISBN 91-85974-48-X
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Sankt Jacobs kyrka
- Stockholms domkyrkoförsamling
- Mer om kyrkans historia och interiör finns på församlingens webbplats:Stockholms Domkyrkoförsamling.
