Reinhard Heydrich

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Reinhard Heydrich
7 mars 1904 – 4 juni 1942
Reinhard Heydrich 1940 som SS-Gruppenführer.
Födelseort	Halle an der Saale, Tyskland
Dödsort	Prag, Böhmen-Mähren
I tjänst för	Mall:Landsdata Tyskland Tyskland Nazityskland
Tjänstetid	1922 – 1942
Grad	SS-Obergruppenführer und General der Polizei (1941)
Befäl	Riksprotektor för Böhmen-Mähren (ställföreträdande) 27 september 1941 – 4 juni 1942
Utmärkelser	Tyska orden (postumt; 9 juni 1942) Blutorden (postumt) Goldenes Parteiabzeichen der NSDAP Järnkorset av första klassen (1941) Järnkorset av andra klassen (1940)

Reinhard Heydrich (vid tillfället SS-Brigadeführer) vid sitt skrivbord i München, 1934

Reinhard Heydrich (till höger; fortfarande SS-Gruppenführer) och Reichsführer-SS Heinrich Himmler i Wien, mars 1938

Brev från Hermann Göring till Heydrich i juli 1941 beträffande ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”

Heydrichs Mercedes-Benz i vilken han attackerades i maj 1942

Reinhard Tristan Eugen Heydrich, född 7 mars 1904 i Halle an der Saale, Sachsen-Anhalt, Tyskland, död 4 juni 1942 i Prag, Tjeckien i sviterna av ett attentat^[1] utfört av en tjeckisk kommandotrupp baserad i Storbritannien, var en tysk nazistisk politiker och SS-Obergruppenführer (24 september 1941; motsvarande general i armén). Heydrich var chef för Reichssicherheitshauptamt från 1939 och ställföreträdande riksprotektor för Böhmen-Mähren från den 27 september 1941 fram till sin död.

I januari 1942 var Heydrich ordförande för Wannseekonferensen vars syfte var att dra upp riktlinjerna för hur ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” praktiskt skulle genomföras.

Uppväxt och tidig karriär

Reinhard Heydrich föddes i Halle an der Saale som son till operasångaren och kompositören Richard Bruno Heydrich och dennes hustru Elisabeth Anna Maria Amalia Kranz. I unga år lärde sig Heydrich att spela violin och visade prov på god musikalisk begåvning. Han ägnade sig även åt olika sporter; fäktning, segling, simning och ridsport. Heydrich, som var för ung för att delta i första världskriget, anslöt sig till frikåren ”Maercker” vid krigets slut. Senare var han medlem i frikåren ”Halle”.

1922 tog Heydrich värvning i den tyska marinen; han avskedades dock i april 1931. Orsaken till detta är höljd i dunkel. Enligt Heydrich själv skulle han ha gjort en kvinna med barn, men vägrat att gifta sig med henne då han redan var förlovad med Lina von Osten (1911-1985). Den gravida kvinnan skall ha varit dotter till en högt uppsatt industrimagnat och entreprenör knuten till den tyska marinen och tillika nära vän till marinens chef, Erich Raeder. Kvinnan, som Heydrich skall ha gjort med barn, har aldrig identifierats, och Raeder vägrade att avslöja sina bevekelsegrunder för att avskeda Heydrich.

Historikern Édouard Calic har lagt fram en alternativ teori. Enligt Calic skall Heydrich ha spionerat på marinen för nazisternas räkning, och när detta uppdagats omedelbart ha fått avsked. Bevisen för denna teori är magra, men det var allmänt känt att Heydrich hyste en fascination för spionage, och kort efter Heydrichs entledigande från marinen, utsåg Reichsführer-SS Heinrich Himmler Heydrich till chef för den nazistiska säkerhetstjänsten SD.

I december 1931 gifte sig Heydrich med Lina von Osten. Paret kom att få fyra barn, sönerna Klaus (1933-1943) och Heider (född 1934) och döttrarna Silke (född 1939) och Marte (född 1942).

Karriär inom SS

Chefen för SS, Heinrich Himmler, hade 1931 påbörjat uppbyggnaden av en kontraspionageavdelning inom SS. Han uppdrog åt Heydrich att upprätta ett omfattande arkiv över personer som ansågs vara fiender till nazistpartiet.

Adolf Hitler blev rikskansler den 30 januari 1933 och Tredje riket grundades. Hitler tog då hjälp av Heydrich, som försökte få fram komprometterande material om politiska motståndare och kritiker till den nya regimen. 1934 hade SA under Ernst Röhms ledarskap vuxit sig starkt. Hitler ansåg att Röhm utgjorde ett hot mot honom själv och därmed även mot rikets säkerhet. Heydrich fick i uppdrag, i kraft av polischef i Bayern, att, inför de långa knivarnas natt 1934, samla ihop information om de SA-män som skulle mördas.

Heydrich var chef för SD 1934-1939 och RSHA (Rikssäkerhetsministeriet) från 1939 och huvudansvarig för genomförandet av besluten från Wannseekonferensen 1942. Operation Reinhard, som var hans plan för förintandet av de polska judarna, uppkallades efter honom. Därtill stod Einsatzgruppen under hans befäl.

Tjänstegrader inom SS

• SS-Mann: 14 juli 1931
• SS-Scharführer: 10 augusti 1931
• SS-Hauptsturmführer: 1 december 1931
• SS-Sturmbannführer: 25 december 1931
• SS-Standartenführer: 29 juli 1932
• SS-Oberführer: 21 mars 1933
• SS-Brigadeführer: 9 november 1933
• SS-Gruppenführer: 30 juni 1934
• SS-Obergruppenführer och General der Polizei: 27 september 1941

Andra världskrigets utbrott

Heydrich planerade och gav order om den så kallade Gleiwitz-incidenten. Den 31 augusti 1939, dagen innan andra världskriget utbröt, ledde SS-officeren Alfred Naujocks, på Heydrichs order, en fingerad attack mot den tyska radiostationen i Gleiwitz vid den polska gränsen. Det skulle se ut som om polska sabotörer utfört ett attentat och därmed medvetet provocerat Nazityskland. Dagen därpå, den 1 september, invaderade tyskarna Polen.^[2]

Heydrich och den slutgiltiga lösningen

Enligt den nazistiska ideologin är den ariska rasen överlägsen alla andra raser, och den ariska rasen får sin fulländning i det germanska folket, den tyska nationen. Den lägsta av alla raser är den judiska, som, enligt Hitler, utgör ett dödligt hot mot den rena ariska rasen. Denna ideologi ledde till den slutgiltiga lösningen av judefrågan, vilket innebar att alla europeiska judar skulle förintas. Mellan 1933 och 1939 tvingade den nazistiska regimen judarna att lämna Tyskland, deras egendom konfiskerades och deras medborgerliga rättigheter inskränktes. Nürnberglagarna, som infördes den 15 september 1935, gav legitimitet åt denna antisemitiska politik. Kulmen nåddes i november 1938 i och med Kristallnatten, då hundratals synagogor, affärslokaler och judiska institutioner skövlades och stacks i brand. Drygt etthundra judar dödades, medan 30 000 greps och internerades i koncentrationsläger.

Hitler nöjde sig dock inte med att inskränka judarnas medborgerliga rättigheter och avskärma dem från det tyska samhället. Den 30 januari 1939, exakt sex år efter Machtübernahme, höll Hitler ett tal i den tyska riksdagen, där han nämnde det framtida förintandet av den judiska rasen i Europa. Andra världskriget, som utbröt den 1 september 1939, gav Hitler och SS en möjlighet att intensifiera judarnas fysiska förintelse.

Den 21 september 1939, tre veckor efter andra världskrigets utbrott, utfärdade Heydrich som chef för RSHA en order till befälhavarna för Einsatzgruppen i de ockuperade områdena i Polen. Ordern innebar att samtliga judar skulle föras samman i getton i städer som var järnvägsknutpunkter. Enligt Heydrich var denna åtgärd den första fasen i förverkligandet av det slutgiltiga målet, och ordern skulle omges av största sekretess. Heydrich specificerade inte vad han menade med ”det slutgiltiga målet”, men att dess genomförande krävde ytterligare planering. Ordern nämner inget om någon fysisk förintelse av judarna, men den betonar att gettona endast var en provisorisk lösning.^[3]

Under våren 1941, då Nazityskland planerade Operation Barbarossa, angreppet mot Sovjetunionen, inleddes även en ny fas av ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Operation Barbarossa, som inleddes den 22 juni 1941, innebar inte endast ett erövringskrig utan även ett förintelsekrig riktat mot den judiska rasen. Fyra Einsatzgruppen bildades och ställdes under Heydrichs befäl. Einsatzgruppens uppgift var att följa i Wehrmachts fotspår och mörda judar, kommunister, partisaner och politruker i de erövrade ryska områdena. Den 31 juli 1941 skickade Hermann Göring ett brev till Heydrich där han uppdrar åt denne att dra upp riktlinjerna för en slutlig lösning av judefrågan i Tredje rikets europeiska inflytelsesfär.

Heydrich sammankallade en konferens som, efter att ha försenats på grund av USA:s inträde i andra världskriget i december 1941, hölls i Wannsee utanför Berlin den 20 januari 1942. Konferensen, som är känd under namnet Wannseekonferensen, hade som syfte att dra upp riktlinjerna för hur ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” praktiskt skulle genomföras. Närvarande var bland andra Heydrich, Adolf Eichmann och Heinrich Müller samt företrädare för Gestapo och olika ministerier.^[4]

Ställföreträdande riksprotektor

Den 21 september 1941 sammankallade Hitler en konferens för att diskutera förhållandena i riksprotektoratet Böhmen-Mähren. Statssekreteraren Karl Hermann Frank redogjorde i detalj för de politiska och ekonomiska förhållandena i protektoratet. Reichsführer-SS Heinrich Himmler och Heydrich upplyste Hitler om den säkerhetspolitiska situationen. Heydrich informerade Hitler särskilt om den tjeckiska motståndsrörelsens organisation och sina planer på att kväsa densamma.

Hitler blev djupt imponerad av den 37-årige Heydrichs sakkunskap om läget i Böhmen-Mähren, och den 24 september befordrades Heydrich till SS-Obergruppenführer und General der Polizei, den dåvarande högsta tjänstegraden inom SS. Tre dagar senare, den 27 september, utnämnde Hitler Heydrich till ställföreträdande riksprotektor i Böhmen-Mähren. Han residerade i den anrika konungaborgen Hradčany i Prag. Den åldrade, ordinarie riksprotektorn Konstantin von Neuraths begäran om entledigande bifölls inte förrän i augusti 1943.

Redan samma dag for Heydrich till Prag och vidtog de första åtgärderna mot de tjeckiska undersåtarna. Sent på kvällen den 27:e klargjorde Heydrich att ståndrätt väntade var och en som utförde fientliga handlingar och sabotage mot Tredje riket. Denna förordning tillkännagavs omedelbart i radio, och följande dag kungjordes nyordningen i dagstidningar och genom offentliga anslag. Protektoratets tjeckiske premiärminister Alois Eliáš arresterades och dömdes till döden för samröre med den tjeckiska motståndsrörelsen.

Attentat och död

Under de kommande månaderna intensifierades terrorn mot tjeckerna genom bland annat tvångsåtgärder, massgripanden och avrättningar. Den tjeckoslovakiska exilregeringen i London under ledning av Edvard Beneš såg i Heydrich den i särklass farligaste motståndaren från nazitysk sida. I samarbete med Special Operations Executive (SOE) utarbetade Beneš en plan att döda Heydrich; planen fick kodnamnet Operation Anthropoid. Två underofficerare i den tjeckoslovakiska exilarmén, Jan Kubiš och Jozef Gabčík, fick i uppdrag att ta sig in i protektoratet och föröva ett attentat mot riksprotektorn.

Natten till den 29 december 1941 hoppade Kubiš och Gabčík och en handfull andra personer i fallskärm över protektoratets territorium. Under de följande månaderna ägnade man sig åt att rekognoscera och förbereda för attentatet. Heydrichs resväg från bostaden i utkanten av Prag in till residenset studerades noggrant.

Den 27 maj 1942 skulle Heydrich flyga från Prag till Berlin för ett möte med Himmler. Den tjeckiska exilregeringen hade fått reda på att Heydrich, som framgångsrikt kväst motståndet i Böhmen-Mähren, nu skulle förflyttas till Frankrike för att där organisera bekämpandet av dess motståndsrörelse. Kubiš och Gabčík fick order om att tiden för attentatet nu var inne. Heydrich for i sin öppna tjänstebil, en Mercedes 320, från bostaden i utkanten av Prag in till centrum. De två attentatsmännen stod beredda på en strategisk plats utmed färdvägen, en hårnålskurva, där Heydrichs chaufför, SS-Oberscharführer Johannes Klein, tvingades sänka farten. Gabčíks kulsprutepistol fick eldavbrott, men Kubiš slungade en pansarvärnsgranat mot bilen. Heydrich, som hade ställt sig upp i bilen, för att skjuta mot attentatsmännen, segnade ned. Heydrich fördes till Bulovka-sjukhuset i Prag, där han omedelbart opererades; inom kort var hans läge stabilt. Efter att ha fått besök av Heinrich Himmler den 2 juni föll Heydrich i koma och avled tidigt på morgonen den 4 juni, utan att ha återfått medvetandet. Enligt obduktionsprotokollet var dödsorsaken sepsis^[5]; tagel från bilens säte hade trängt in i hans mjälte.

Som vedergällning för mordet på Heydrich lät nazisterna den 10 juni 1942 under efterträdaren Kurt Dalueges befäl mörda alla män över 16 år i de två små tjeckiska byarna Lidice och Ležáky, deportera alla kvinnor och flickor till koncentrationsläger samt jämna byarna med marken. Enligt uppgift hade ortsbor hjälpt attentatsmännen.^{[källa behövs]} Reinhard Heydrich begravdes med militära hedersbetygelser på Invalidenfriedhof i Berlin den 9 juni 1942. Efter andra världskrigets slut förstördes graven av sovjetiska styrkor.

Källor

• Arad, Yitzhak, Belzec, Sobibor, Treblinka: the Operation Reinhard Death Camps. Bloomington: Indiana University Press 1999. ISBN 0-253-21305-3
• Löfgren, Svante, Reinhard Heydrich. Malmö: Forsberg 1967.
• MacDonald, Callum, The Killing of SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich 27 May 1942. London: Macmillan 1989. ISBN 0-333-44908-8

Fotnoter

1. ↑ Löfgren, Svante, Reinhard Heydrich. Malmö: Forsberg 1967, passim; MacDonald, Callum, The Killing of SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich 27 May 1942. London: Macmillan 1989, passim. ISBN 0-333-44908-8; Shirer, William L., Det tredje rikets uppgång och fall: det nazistiska Tysklands historia. Del 4. Stockholm: Forum 1962, s. 303f.; Black, Peter, ”Ernst Kaltenbrunner”, Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Herausgegeben von Kurt Pätzold und Manfred Weiβbecker. Leipzig: Militzke Verlag 1999, s. 130. ISBN 3-86189-163-8, Brown, Anthony Cave: ”The Heydrich Assassination”; Nuremberg Trial Proceedings Volume 18 – Tuesday, 9 July 1946.
2. ↑ NS-Archiv: Überfall auf den Sender Gleiwitz
3. ↑ Arad, Yitzhak, Belzec, Sobibor, Treblinka: the Operation Reinhard Death Camps, s. 2.
4. ↑ Ytterligare information i Götz Alys uppsats ”December 12, 1941” (ursprungligen publicerad i Berliner Zeitung den 13 december 1997).
5. ↑ SS Leader Reinhard Heydrich – The History Place

Fördjupningslitteratur

• Aronson, Shlomo, Reinhard Heydrich und die Frühgeschichte von Gestapo und SD. Stuttgart: Deutsche Verlags-Anstalt 1971. ISBN 3-421-01569-4
• Burgess, Alan, Sju män i gryningen. Stockholm: Forum 1961.
• Calic, Édouard, Reinhard Heydrich: the chilling story of the man who masterminded the Nazi death camps. New York: William Morrow 1985. ISBN 0-688-00481-4
• Dederichs, Mario R., Heydrich : the face of evil. London: Greenhill Books 2006. ISBN 978-1-85367-686-4
• Deschner, Günther, Reinhard Heydrich: Statthalter der totalen Macht: Biographie. Esslingen am Neckar: Bechtle 1977. ISBN 3-7628-0381-1
• Graber, Gerry S., The Life and times of Reinhard Heydrich. London: Hale 1980.
• Ivanov, Miroslav, The Assassination of Heydrich: 27 May 1942. London: Hart-Davis, MacGibbon 1973. ISBN 0-246-10564-X
• Whiting, Charles, Heydrich: Henchman of Death. Barnsley: Leo Cooper 1999. ISBN 0-85052-629-9

Översättning

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Se även

• Operation Reinhard

Externa länkar

• Deutsches Historisches Museum: Biografi
• Reinhard Heydrich.org (innehåller omfattande bildarkiv)