Från Rilpedia

Ernst Röhm, född 28 november 1887 i München i Bayern, Tyskland, död 1 juli 1934 i Stadelheim-fängelset i München, var en tysk yrkesofficer och nazistisk politiker. Han var ledare för det nazistiska partiets kamporganisation SA, Sturmabteilung.

Röhm kom från enkla förhållanden, men hade trots det avancerat till kapten i den bayerska armén och dekorerats för upprepad tapperhet i fält. Efter första världskriget var Röhm politisk officer inom försvarsmakten och kom som sådan i kontakt med dåvarande korpralen Hitler. Denne arbetade som militär agitator under Röhms ledning med uppgift att motverka kommunistisk propagande inom förbanden. Röhm blev senare ansvarig för försvarsmaktens hemliga förråd av vapen och utrustning i München, en position han utnyttjade till att beväpna först det bayerska medborgarvärnet och senare nazistpartiet. Röhm byggde inledningsvis upp en egen anti-kommunistisk kamporganisation Reichskriegsflagge och deltog med denna i det nazistiska upprorsförsöket i München 1923. Han var senare i två omgångar chef SA; den första omgången var fram till den misslyckade statskuppen 1923 och den andra med början vid hans återkomst från Bolivia, dit han flytt efter upprorets sammanbrott för att vara verksam i dess arméledning, och den andra efter återkomsten till Tyskland fram till hans död 1934.

Röhm ville efter nazisternas maktövertagande år 1933 ha en "andra revolution". Detta innebar dels att låta SA ersätta eller sluka Reichswehr, dels att förstatliga större företag. Detta underminerade nazisternas relationer till såväl militären som ledande kapitalägare, vilka även efter nazisternas övertagande av regeringsmakten hade ett mycket betydande inflytande i det tyska samhället. Röhms starka ställning som stabschef för SA, nu över en halv miljon man starkt, och radikala politiska hållning bedömdes som ett hot även av andra ledande nazister som Himmler och Göring. Adolf Hitler var vidare skeptisk till SA, vilket i egenskap av kamporganisation inte längre hade någon självklar roll att spela efter maktövertagandet då kampen om gatan var över.

Hitler tvekade likväl att konfrontera Röhm, som länge varit en av hans närmasta och starkaste bundsförvanter. Efter påtryckningar från Himmler och Göring, som bedömde att SA tänkte genomföra en statskupp, lät denne döda Röhm tillsammans med delar av SA:s ledning och andra motståndare under de långa knivarnas natt, 30 juni 1934.

Röhm erbjöds efter gripandet att begå självmord, men när han vägrade blev han skjuten av två SS-män, SS-Gruppenführer Theodor Eicke, den blivande överinspektören för koncentrationslägren och en medhjälpare

Under hela den nazistiska kamptiden var Röhm den enda som någonsin tilltalade Hitler med "du"; detta torde visa på en nära vänskap och respekt mellan de två.^[1] Röhm var mer eller mindre öppet homosexuell, vilket vid denna tid var straffbart och ansågs upprörande. Hitler översåg emellertid med detta. Han kom till insikt om sin läggning 1924; detta rubbade dock inte hans ställning inom SA. Direkt efter Röhms död presenterades hans läggning som en nyhet i massmedia och användes mot honom i den nazistiska propagandan.

Se även

Referenser

1. ↑ William L. Shirer: Tredje Rikets Uppgång och Fall, 1960 "1-4",. )

Företrädare: Adolf Hitler

Chef för SA 1931–1934

Efterträdare: Viktor Lutze