Koncentrationsläger
Från Rilpedia
Koncentrationsläger är ett samlingsnamn för läger där politiska motståndare hålls frihetsberövade. Grunden för interneringen kan vara tillhörighet i exempelvis en viss etnisk, kulturell eller religiös grupp. Benämningen "koncentration" syftar på att personer koncentreras till en begränsad plats, i detta fall läger.
Krigsfångar interneras i läger i enlighet med tredje Genevekonventionen, som även anger regelverket för behandling av krigsfångar. Krigsfångeläger är enligt ovanstående definition inte koncentrationeläger (men dock interneringsläger).
Första användning av begreppet koncentrationsläger skedde på Kuba på 1890-talet, av den spanska administrationen, campos de reconcentración.[1] Begreppet användes även under det andra boerkriget i Sydafrika, då Storbritannien fängslade delar av landsbygdens boerbefolkning i stora läger.
Som ett resultat av nazisternas användning av begreppet koncentrationsläger har det fått extremt negativa associationer. Detta har i sin tur lett till införandet av begreppet interneringsläger istället för koncentrationsläger för att undvika missförstånd.
Dödligheten i olika lägren varierar kraftigt; i det andra boerkrigets läger avled 25 % av de fängslade i sjukdomar som bröt ut på grund av de dåliga hygienförhållandena medan de till exempel i de svenska lägren under andra världskriget inte rörde sig om högre än normal dödlighet. I vissa fall flyter dödligheten över till förintelselägernivån; även om fångarna inte avrättas rakt av dödas de genom avsiktlig svält och hårt tvångsarbete, så som skedde i många av Nazitysklands läger.
Innehåll |
Krigsfångeläger och interneringsläger
I många väpnade konflikter har det förekommit krigsfångeläger med hög dödlighet på grund av svält, sjukdomar eller andra umbäranden som efter förintelsen retroaktivt associerats med fenomenet koncentrationsläger på grund av de svåra förhållandena för de internerade även om syftet med interneringen är ett annat. Som exempel kan nämnas krigsfångeläger med hög dödlighet under det amerikanska inbördeskriget, krigsfångelägren i Strzałkowo, Tuchola under polsk-sovjetiska kriget, fånglägret i Sveaborg efter Finska inbördeskriget och flera läger under första världskriget. Andra omtalade krigsfångeläger med hög dödlighet förekom under andra världskriget i exempelvis Japan samt i Bosnien-Hercegovina under konflikterna under 1990-talet, bland andra Omarska och Manjača.
Interneringsläger av icke-stridande har använts av många länder genom årens lopp, bland annat av Storbritannien, USA, Sovjetunionen, Finland och andra. Britterna inrättade interneringsläger under Boerkriget, USA inrättade interneringsläger för japaner efter attacken mot Pearl Harbor och Sovjetunionen hade interneringsläger för polska före detta soldater som hamnade i fångenskap 1939 (ioch med att Sovjetunionen inte hade skrivit under Genevekonventionen räknades inte dessa som krigsfångar, utan som internerade). Under Finlands ockupation av Karelen under Fortsättningskriget internerades den rysk-talande befolkningen i Petrozavodsk och efter separatfreden med Sovjetunionen 1944 internerades även den tyska befolkningen i Finland på order av den allierade kontrollkommissionen.
De tyska lägren
Nazityskland använde före och under andra världskriget koncentrationsläger som samlingsbeteckning på ett flertal lägertyper där man förvarade oliktänkande och minoriteter under mycket hårda förhållanden och hög dödlighet. De tyska koncentrationslägren tog död på 450 000-600 000 fångar,[2]
Under kriget infördes även förintelseläger med mål att industriellt döda stora mängder av människor. Begreppet koncentrationsläger har därefter för många blivit snävare, och synonymt med förintelseläger. Förintelsen svarade för död av bland annat över sex miljoner judar och nästan två miljoner polacker. Det mest kända förintelselägret är Auschwitz i det då naziockuperade Polen.
De sovjetiska lägren
I Sovjetunionen lades 1923 grunden till det som kom att bli känt som Gulag, som var ett system av tvångsarbetsläger, dit politiskt oliktänkande och andra "samhällsfarliga element" skickades för att avtjäna långa straff. Under andra världskriget skickades även krigsfångar dit. Under tiden 1939-1945 dog 6 miljoner fångar i de sovjetiska lägren.[3]
Referenser
- ↑ Norman Davies Europe at War ISBN 978-0-330-35212-3 s.324
- ↑ Norman Davies Europe at War ISBN 978-0-330-35212-3 s.333
- ↑ Norman Davies Europe at War ISBN 978-0-330-35212-3 s.333, enligt Robert Conquest Kolyma: The Arctic Death Camps.
