Från Rilpedia

En eller flera användare anser att Förföljelser av kommunister i Sverige under andra världskriget bör infogas i denna artikel. (Diskussion)

Under andra världskriget internerades i Sverige mellan 600 och 700 värnpliktiga män i särskilda militära läger. De flesta som internerades var kommunister, men där fanns också radikala socialdemokrater, syndikalister, fackföreningsfolk, så kallade Englandsvänner och andra som klassades som "opålitliga element". Även s.k. indisciplinärer dvs värnpliktiga som gjort sig skyldiga till disciplinbrott förvarades i lägren. Den formella benämningen av lägren var i de flesta fall arbetskompanier. Interneringen skedde utan rättegång och utan dom.

Avsikten var att hålla vad man inom militären uppfattade som samhällsfarliga och eventuellt landsförrädiska element under uppsikt, samt skilja ut personer som ansågs hota den militära disciplinen. Lägren låg isolerade och de internerade fick inte bära vapen. Systemet var sanktionerat av den svenska samlingsregeringen och känt av riksdagen (det enda parti som motsatte sig beslutet var folkpartiet), men det hela drevs som ett administrativt militärt projekt. Interneringen baserades på uppgifter från säkerhetspolitisk underrättelsetjänst, civil övervakning, åsiktsregistrering och angiveri.

Lägren var

• Storsien utanför Kalix med 300-370 fångar som hölls där vintern 1939-1940
• Naartijärvi söder om Luleå
• Öxnered vid Vänersborg 1941-42
• Grytan utanför Östersund
• Bercut, ett logementsfartyg för flottan utanför Dalarö där mellan 30 och 40 värnpliktiga internerades.
• Vindeln i Västerbotten byggt 1943
• Stensele i Västerbotten byggt 1943
• Lövnäsvallen utanför Sveg

I maj 1941 planerades totalt tio läger för 3000-3500 fångar men mot slutet av 1941 lades planerna på is, efter ingripande av den socialdemokratiske försvarsministern Per Edvin Sköld. Sköld hade genom egna kontakter inom parti och fackföreningsrörelse fått insikt om interneringens omfattning och inriktning och utformade nya riktlinjer som medförde att interneringarna i praktiken upphörde. Under 1943 stängdes det sista lägret. All dokumentation brändes.

De flesta läger var inte arbetsläger, förutom Vindeln och Stensele där de internerade användes för att bygga en hemlig flygbas. I Storsien bedrevs ett vägbygge.

Efter kriget fick många som suttit i interneringsläger svårt att få jobb eftersom de fått en stämpel som "subversiva element".

Utländska soldater internerades i Långmora och Smedsbo. Tyska krigsfångar internerades i Lagerlingen på Gotland. Tyska flyktingar och deserterade soldater i Rinkeby. Efter andra världskriget användes tre av lägren för flyktingar från Baltikum (inklusive 150 soldater) Ränneslätt, Rinkeby and Gälltofta.

Se även

• Förföljelser av kommunister i Sverige under andra världskriget
• Tvångssteriliseringarna
• Informationsbyrån
• Trots allt!
• Koncentrationsläger

Filmer

Upprättelse - en film om interneringslägren.

Referenser

• Karl Molin. Hemmakriget - Om den svenska krigsmaktens åtgärder mot kommunister under andra världskriget. (1982) ISBN 91-550-2785-7
• Maria-Pia Boëthius. Heder och samvete (1999)