Mjälte
Från Rilpedia
Mjälten, latin lien, eller spleen, är ett organ i däggdjurens kropp.
En mänsklig mjälte är ungefär lika stor som en knuten hand och väger hos en vuxen människa lika mycket som ett stort äpple, cirka 150 gram. Den är bönformad och sitter strax framför den vänstra njuren, det vill säga djupt under vänster revbensbåge i mellangärdet.
Mjältens två viktigaste uppgifter är att bryta ner gamla röda och vita blodkroppar samt att producera en typ av vita blodkroppar som vi behöver i vårt immunförsvar. Tillsammans med andra delar av vårt immunsystem ser mjälten också till att det bildas antikroppar, immunglobuliner, som känner igen skadliga bakterier och hjälper till att försvara oss mot infektioner.
Mjälten fungerar även som en blodreservoar.[1]
Sprucken mjälte kan uppstå vid hårt våld mot mjälten, exempelvis vid bilolyckor. För 10-15 år sedan opererades mjälten bort om den hade spruckit, eftersom man ansåg risken för svår inre blödning med förblödning som följd vara hög. Idag låter man de flesta ha kvar sin mjälte trots skadan och övervakar blödningen noggrant under tiden den läker. Läkningen tar cirka tre veckor, och sedan måste den skadade leva ett stillsamt liv cirka tre månader innan mjälten kan anses som återställd.
Så kallat håll, som kan uppstå vid kroppsansträngning, kallas ibland mjälthugg.
Mjältens anatomi och histologi
 |
Den här artikeln anses vara otydlig eller onödigt fackspråklig. Hjälp gärna till att förtydliga artikeln och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. |
Mjälten omsluts av en kapsel, mot centrat radierar trabekler från denna. Mjälten består av två typer av lymfoid vävnad, den vita och röda pulpan. Mjälten har ett "skelett" i form av retikulär bindväv. Mjältens volym utgörs av 20 % vit pulpa som består av PALS, periarteriella lymfskidor som går runt centralartärerna och noduli lymphatici. Centralartärerna förgrenar sig ut i lymffolliklarna. Mellan vit och röd pulpa syns en marginalzon. Röd pulpa består av ett retikulärt nätverk med anastomoserande sinussystem. Lymfocyter är rikligt förekommande, tätt packade, i den vita pulpan, dessa är färre i röd pulpa, här finns dock fler makrofager.
Mjältartären förgrenar sig och fortsätter i trabekelartärer vilka går in i den vita pulpan som centralartärer. Från centralartärerna utgår grenar till lymfskidan och försörjer varje noduli, en del går till marginalzonen men det största går till lymfskidans slut. I den röda pulpan kommer sedan centralartären in som kärl med cirka 25 μm i diameter, dessa kallas penicillartärer, varav en del fortsätter som kapillärer, varav en del förses med en skida, och därmed kallas skidartärer. En del av dessa tömmer sig sedan i den röda pulpans vensinus men de flesta töms direkt i det retikulära nätverket. Från nätverkets sinuskärl överförs sedan blodet in i trabekelvener vilka går samman i mjältvenen som finns i hilus.
Källor
Fotnoter
- ↑ Andersson, J., Schagatay, E., Frankel, G. Kardiorespiratorisk Fysiologi - Reglermekanismer vid apné och dykning - Sammanfattning av resultat. Läst 2008-04-02.
Jag har försökt skicka email till Paramount Pictures och StarTrek.com för att se om de kan bidra med bilder under GFDL licensen. Säkert en vild gåsjakt, men det vore fint att ha dem uppladdade på Commons. Warrakkk 4 maj 2007 kl. 02.13 (CEST)
- Nähäpp - som väntat blev jag meddelad att vi inte får exploatera Star Trek material på det viset. Warrakkk 7 juni 2007 kl. 18.45 (CEST)
