Från Rilpedia

Lista över praetoriangardets befälhavare* 2 f.Kr.-312 e.Kr.
Praetorianprefekt	Kejsare
Publius Aper	Augustus
Quintus Ostoriius Scapula	Augustus
Valerius Ligur	Augustus
Lucius Strabo	Augustus, Tiberius
Lucius Aelius Sejanus	Tiberius
Quintus Sutorius Macro	Tiberius, Caligula
M. Arrencinus Clemens	Caligula
Rufrius Pollio	Claudius
Cantonius Justus	Claudius
Rufius Crispinus	Claudius
Lusius Geta	Claudius
Sextus Afranius Burrus	Claudius, Nero
Faenius Rufus	Nero
Gaius Ophonius Tigellinus	Nero
Nymphidius Sabinus	Nero
Cornelius Laco	Galba
Plotius Firmus	Otho
Licinius Proculus	Otho
Publius Sabinus	Vitellius
Junius Priscus	Vitellius
Tiberius Julius Alexander	Vespasianus
Arrius Varus	Vespasianus
Arrecinus Clemens	Vespasianus
Titus Flavius Vespasianus	Vespasianus
Cornelius Fuscus	Domitianus
Casperius Aelianus	Domitianus
Norbanus	Domitianus
Petronius Secundus	Domitianus
Casperius Aelianus	Nerva
Suburanus	Trajanus
Claudius Livianus	Trajanus
S. Sulpicius Similis	Trajanus
C. Septicius Clarus	Hadrianus
Marcius Turbo	Hadrianus
Gaius Maximus	Hadrianus, Antoninus Pius
Tattius Maximus	Antoninus Pius
Fabius Cornelius	Antoninus Pius
Furius Victorinus	Antoninus Pius, Marcus Aurelius
Macrinus Vindex	Marcus Aurelius
Bassaeus Rufus	Marcus Aurelius
Tarutenius Paternus	Marcus Aurelius, Commodus
Tigidius Perennis	Commodus
Cleander	Commodus
Lucius Julianus	Commodus
Aemilius Laetus	Commodus, Pertinax, Didius Julianus
Flavius Genialis	Didius Julianus
Tullius Crispinus	Didius Julianus
Veterius Macrinus	Septimius Severus
G. Fulvius Plautianus	Septimius Severus
Papinian	Septimius Severus, Caracalla
Marcus Opellius Macrinus	Caracalla
Ulpius Julianus	Macrinus
Julianus Nestor	Macrinus
Valerius Comazon Eutychchianus	Heliogabalus
Antiochianus	Heliogabalus
Ulpian	Alexander Severus
Iulius Paulus	Alexander Severus
P. Aelius Vitalianus	Maximinus Thrax
Filip Araben	Gordianus III
Gaius Julius Priscus	Filip Araben
Aurelius Heraclianus	Gallienus
Florianus	Tacitus
Carus	Probus
Aper	Carus, Carinus, Numerianus
Aristobulus	Numerianus, Diocletianus
Afranius Hannibalianus	Diocletianus
Constantius Chlorus	Diocletianus
Asclepiodotus	Diocletianus
Rufius Volusianus	Maxentius
Publius Cornelius Anullinus	Maxentius
*Listan omfattar endast befälhavare som är kända vid namn.

Under antiken var praetorianprefekt (latin: Praefectus praetorio, pluralis praefecti praetorio) en titel i Romerska riket som bars av höga ämbetsmän. Innan Konstantin avskaffade praetoriangardet 314 var praetorianprefekten dess befälhavare. Praetorianprefekter fortsatte dock att tillsättas fram till Herakleios regeringstid i början av 600-talet men de fungerade då som kejsarens rådgivare och som ledare för den rättsliga och civila adminstrationen.

Livgardet, praetorianerna, styrdes av en eller två, ibland till och med tre, praetorer som kejsaren valde ut bland riddarna och som sammanträdde på hans begäran. Innan Alexander Severus mördades 235 öppnade han ämbetet även för senatorer och riddare som utsågs fick även plats i senaten. Ända fram till Konstantins tid handplockades praetorianprefekterna bland krigsveteraner, i allmänhet män som gjort en lång karriär i den militära hierarkin. Med tiden tycks ämbetets jurisdiktion ha utökats till att omfatta alla trupper i Italien förutom de soldater (cohortes urbanae) som leddes av stadsprefekten (praetor urbanus).

Praetorianernas särskilda ställning nära den högsta romerska makten gjorde att de blev en maktfaktor att räkna med och deras prefekter tillhörde de mäktigaste männen i det romerska riket. Kejsarna misslyckades ofta att kontrollera praetorianerna som ofta låg bakom statskupper och starkt bidrog till den stundtals snabba rotationen på kejsartronen. På detta sätt destabiliserade de den romerska staten och motverkade därigenom sitt egentliga syfte. Med sina reformer omkring 300 kringskar Diocletianus kraftigt praetorianprefekternas inflytande.

Förutom sina militära förpliktelser ålåg det även praetorianprefekten att som kejsarens representant döma brottslingar. I en förordning 331 fastställde Konstantin att praetorianprefektens dom inte kunde överklagas och en liknande civilrättslig jurisdiktion infördes någon gång före Severus. Under Konstantin förlorade praetorianprefekten helt sin roll som militär ledare, en roll som istället övertogs av magister militum. Juridisk kunskap var därför en viktig kvalifikation för ämbetet som redan under Marcus Aurelius och Commodus, men i ännu högre grad från och med Severus, innehades av de främsta romerska juristerna, som till exempel Papinianus, Ulpianus, Paullus och Johannes Kappadokiern.