Från Rilpedia

Denna artikel avhandlar den romerska kejsaren Elagabalus. För solguden Elagabalus se Elagabalus Sol Invictus

---

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Elagabalus var en romersk kejsare, född omkring 203 i Emesa i Syria och mördad i Roms praetorianläger den 11 mars 222. Han utnämndes till kejsare den 16 maj 218 och regerade fram till sin död fyra år senare.^[1] Han har genom tiderna benämnts på flera olika sätt. Han ska ha fötts som Varius Avitus Bassianus, men har också benämnts Elagabalus efter namnet på solguden Elagabalus Sol Invictus, över vars kult han var överstepräst. Det var under denna tid sed att ledaren för en kult tog gudens namn. Dock ska han aldrig under sin levnad ha kallats Elagabalus i officiella sammanhang.^[1] Senare latinska historiker missförstod namnet och kallade honom Heliogabalus.^[1] Cassius Dio omnämner honom som Sadanapalus.^[1]

I Historia Augusta hävdas att han var kejsar Caracallas son med dennes kusin, Julia Symianira Bassiana. Elagabalus utropades som fjortonåring av en legion soldater i Syrien till romersk kejsare. Han beskrivs som galen och utsvävande, helt utan hämningar. Bland annat ska han under ett gästabud ha släppt ned så många blommor över gästerna att somliga av dem kvävdes till döds.^[2] Sanningshalten i berättelserna kan dock betvivlas.

Elagabalus påstås ha varit sexuellt intresserad av män, och ha varit transsexuell eller haft någon annan avvikelse i sin könsupplevelse. Enligt den samtide krönikören Dio Cassius ska Elagabalus ha haft en affär med sin manlige kusk, den blonde slaven Hierokles från Karien, som han utan framgång försökte upphöja till kejsare. Han ska också ha föredragit att bli kallad Hierokles drottning och älskarinna, och han lovade halva sitt rike som en belöning till den läkare som med framgång kunde utföra ett könsbyte på honom.^{[källa behövs]}

Han levde i sus och dus, och i jakten på nya smakupplevelser utlyste han en tävling där den som gjorde en sås som föll honom på läppen skulle bli rikligt belönad, men om han inte tyckte om såsen skulle kocken inte få äta annat än denna under resten av sitt liv.^[3] Han var ytterligt feminin, vilket i hans hemland Syrien inte sågs som något negativt.^[4] I Rom betraktade man dock ännu detta med största motvilja, trots att man alltmer började lägga sig an med Orientens levnadssätt.^[5]

Han övertalades till att utse Alexander Severus till medregent, men denne unge man blev snabbt mycket mer populär bland folket och soldaterna än Elagabalus. Kejsaren blev orolig och avundsjuk och planerade ett mord, men istället mördades han själv på en toalett i Rom 11 mars 222 tillsammans med sin mor och kusk av officerare inom Praetoriangardet. Efter att på olika sätt ha skändats runt Roms gator och kloaker kastades Heliogabalus kropp slutligen i floden Tibern.^[6]

Företrädare: Macrinus

Romersk kejsare 218 - 222

Efterträdare: Alexander Severus

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3} Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 148-153
2. ↑ Gaius Suetonius: Kejsarbiografier, Wahlstöm & Widstrand, Ingemar Lagerström (övers.). ISBN 91-46-21269-8. 
3. ↑ Romarrikets nedgång och fall, Edward Gibbon
4. ↑ Romarrikets nedgång och fall, Edward Gibbon
5. ↑ Romarrikets nedgång och fall, Edward Gibbon
6. ↑ Romarrikets nedgång och fall, Edward Gibbon

Externa länkar

Appendix C: "Transsexualism: Mythological, Historical, and Cross-Cultiral Aspects", by Richard Green, M.D.