Från Rilpedia

Nerva, eg. Marcus Cocceius Nerva, blev kejsare som Imperator Nerva Caesar Augustus, född 8 november 30 i Narnia, dog av slaganfall den 22 januari 98, var romersk kejsare från 18 september 96. Hade inga biologiska barn och inga kända fruar.^[1]

Vägen till makten

Marcus Cocceius Nerva var son till en förmögen romersk advokat. Hans ätt hade en tradition av att hålla höga ämbeten och han var avlägsen släkting till Tiberius. Nerva levde som var brukligt i hans släkt och blev ämbetsman. Han uppvisade en förmåga att trots turbulensen i det romerska samhället alltid få höga poster. Han hjälpte Nero att motstå Pisos konspiration år 65; han var medkonsul med Vespasianus år 71 och medkonsul med Domitianus år 90. När mordet på Domitianus blev känt handlade senaten kvickt och gjorde honom till kejsare.^[2]

Nerva som kejsare

Nerva var populär i det civila samhället. Han gav land till fattiga romare och lovade att (till skillnad från Domitianus) aldrig avrätta senatorer. Han startade olika byggprojekt, bl.a. en upprustning av vägar och akvedukter. Han lät i Rom slutföra bygget av ett av stadens kejserliga fora som dedikerades åt honom som Nervas forum. Senaten gav honom tidigt hederstitlen Pater Patriae (fäderneslandets fader) en titel andra kejsare kunde få vänta i år för att få.^[3]

Bland militärer var han mindre populär. År 97 gjorde praetoriangardet myteri, frängslade Nerva i palatset och krävde att få Petronius och Parthenius, de två tjänare som mördat Domitianus. Trots att Nerva vägrade att lämna ut dem tog praetorianerna dem och dödade dem. Händelsen fick politiska konsekvenser då den skadade Nervas kejserliga auktoritet allvarligt. För att lösa den situation som upstått adopterade han en son som hade både folkets och militärens stöd: Marcu Ulpius Traianus.^[4] Det är möjligt att adoptionen var en dold statskupp.^[5]

Den 28 januari 98 fick Nerva efter ett vredesutbrott kraftiga svettningar som sedan ledde till hög feber och döden. Han blev gudaförklarad av senaten och begravdes tillsammans med de Julisk-Claudiska kejsarna i Augustus mausoleum.^[6]

Företrädare: Domitianus

Romersk kejsare 96 - 98

Efterträdare: Trajanus

Referenser

1. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 86
2. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 86-87
3. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 87-89
4. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 87-89
5. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 88
6. ↑ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 89