Saturnus
Från Rilpedia
.jpg)
Saturnus, bild tagen av Cassini
|
||||||||||||||
| Epok J2000 | ||||||||||||||
| Aphelium | 1 513 325 783 km 10,115 958 04 AU |
|||||||||||||
| Perihelium | 1 353 572 956 km 9,048 076 35 AU |
|||||||||||||
| Halv storaxel | 1 433 449 370 km 9,582 017 20 AU |
|||||||||||||
| Excentricitet | 0,055 723 219 | |||||||||||||
| Omloppstid | 10 832,327 dygn 29,657 296 år |
|||||||||||||
| Synodisk omloppstid | 378,09 dygn[3] | |||||||||||||
| Medelhastighet i banan | 9,69 km/s[3] | |||||||||||||
| Medelanomali | 320,346 750° | |||||||||||||
| Inklination | 2,485 240° 5,51° mot solens ekvator |
|||||||||||||
| Longitud för uppstigande nod | 113,642 811° | |||||||||||||
| Periheliumargument | 336,013 862° | |||||||||||||
| Månar | ~ 200 observerade (60 med bekräftade banor) |
|||||||||||||
|
Fysikaliska data
|
||||||||||||||
| Ekvatorradie | 60 268 ± 4 km[4][5] 9,4492 gånger jordens |
|||||||||||||
| Polradie | 54 364 ± 10 km[4][5] 8,5521 gånger jordens |
|||||||||||||
| Avplattning | 0,097 96 ± 0,000 18 | |||||||||||||
| Ytarea | 4,27×1010 km²[6][5] 83,703 gånger jordens |
|||||||||||||
| Volym | 8,2713×1014 km³[3][5] 763,59 gånger jordens |
|||||||||||||
| Massa | 5,6846×1026 kg[3] 95,152 gånger jordens |
|||||||||||||
| Medeldensitet | 0,687 g/cm³[3][5] (lägre än vatten) |
|||||||||||||
| Ytgravitation vid ekvatorn | 8,96 m/s²[3][5] 0,914 g |
|||||||||||||
| Flykthastighet | 35,5 km/s[3][5] | |||||||||||||
| Siderisk rotationsperiod | 0,439 – 0,449 dygn[8] (10 h 32 – 47 min) |
|||||||||||||
| Rotationshastighet vid ekvatorn | 9,87 km/s[5] 35 500 km/h |
|||||||||||||
| Axellutning | 26,73°[3] | |||||||||||||
| Nordpolens rektascension | 2 h 42 min 21 s 40,589°[4] |
|||||||||||||
| Nordpolens deklination | 83,537°[4] | |||||||||||||
| Albedo | 0,342 (bond) 0,47 (geom.)[3] |
|||||||||||||
| Yttemperatur Vid 1 bar 0,1 bar |
|
|||||||||||||
| Skenbar magnitud | +1,2 till -0,24[7] | |||||||||||||
| Vinkeldiameter | 14,5" till 20,1"[3] (exkluderar ringarna) |
|||||||||||||
|
Atmosfär[3]
|
||||||||||||||
| Skalhöjd | 59,5 km | |||||||||||||
| Sammansättning |
|
|||||||||||||
 Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen
|
||||||||||||||
- För andra betydelser, se Saturnus (olika betydelser).
Saturnus är den sjätte planeten från solen och den näst största i solsystemet. Den är en så kallad gasjätte, känd sedan förhistorisk tid. Galileo Galilei var den första att observera den genom ett teleskop år 1610. Han blev förbryllad över planeten. Han såg planeten när ringarnas läge fick planeten att se ut som tre planeter i en klump, vilket gjorde dåtidens forskare mycket förbryllade. Saturnus är nittiofem gånger så tung som Jorden och har nio gånger så stor diameter.
Innehåll |
Saturnus uppkomst
Saturnus och de övriga gasjättarna måste ha bildats på ett annat sätt än det inre solsystemet. Man vet dock inte hur det gick till. I likhet med alla de andra planeterna bildades Saturnus av rester från det gasmoln och det rymdstoft som givit upphov till solen. Det finns två teorier om hur gasjättarna bildades. Den ena är att partiklar av is och stoft kolliderade och slogs ihop till de yttre planeternas fasta kärnor, som sedan drog till sig gaser genom sin tyngdkraft. Den andra är att den skiva av rymdgrus som omgav den unga solen sprack upp i mindre klot av gas och stoft, vilka sedan drogs samman till planeter. Under miljontals år kolliderade fasta partiklar med varandra och byggde därigenom upp de stora klumpar av sten och metall som kallas planetesimaler. De blev tillräckligt stora för att deras egen tyngdkraft skulle dra till sig mer materia och ibland kolliderade de och slogs ihop med varandra. Enligt en teori bildades Saturnus kärna av stoftpartiklar som samlades i centrum.
Fysiska egenskaper
Saturnus påminner starkt om Jupiter. Båda planeterna är av gas, båda gigantiska och båda roterar mycket snabbt runt sin egen axel, vilket ger upphov till en betydande avplattning. Saturnus har en gravitation vid ytan på 10,44 m/s2.
Saturnus sammansättning
Om man skulle skära upp Saturnus skulle man se att de yttre molnlagren bara bildar ett tunt skal, inte mer än 400 km tjock. Planetens inre är mycket lugnare än molnlagren. Det är ett stabilt roterande klot av väte som är uppdelat i flera åtskilda skal. Närmast ytan finns ett tunt lager av vätgas. Detta övergår gradvis i en djup ocean av flytande väte som också innehåller helium. I planetens mitt finns en kärna av fast sten, ungefär lika stor som jorden. Trycket på kärnan är mycket stort, mer än en miljon gånger jordatmosfärens tryck, och temperaturen vid kärnans yta uppgår till ca 5 000°C, nästan lika högt som på solens yta.
Atmosfären
Atmosfären består av väte, helium och även små mängder vatten, ammoniak och metan. I atmosfären finns det starka orkaner, som på Jupiter, och det uppkommer vita moln på planeten då och då. Någon fläck, som är typiskt för Jupiter, finns dock inte. Det finns däremot liknande "ränder" på Saturnus som på Jupiter.
Saturnus ringar
- Huvudartikel: Saturnus ringar
Tidiga observationer av Saturnus blev komplicerade på grund av det faktum att jorden passerar genom planet för Saturnus ringar med ett par års mellanrum, vilket gör att ringarna då inte syns. Det var inte förrän 1659 som Christiaan Huygens korrekt antydde ringarnas geometri. Saturnus ringar förblev unika i solsystemet till 1977 då tunna ringar upptäcktes runt Uranus och kort därefter även runt Jupiter och Neptunus.
Även om ringarna ser solida ut från Jorden består de i verkligheten av oräkneliga partiklar av is och andra kometfragment. Partiklarnas storlek kan sträcka sig från ett sandkorns till flera meter och kanske upp till en kilometer. Ringarna är ytterst tunna – bara en kilometer – jämfört diametern som är 250 000 km. Trots det imponerande utseendet så är det relativt lite material i ringarna – pressade man ihop allt till en enda kropp skulle den bara mäta 100 km.
Saturnus månar
- Huvudartikel: Saturnus naturliga satelliter
Saturnus har i dagsläget 60 bekräftade månar.[9]
Rymdsonder
Pioneer 11 var den första sonden till Saturnus. Den anlände i september 1979. Den sände bilder och information om magnetfält, planetens strålning, ringsystemet och månarna. 1980 resp 1981 anlände Voyager 1 och 2. Dessa rymdsonder var långt mer avancerade än Pioneer. De företog en rymdfärd för att utnyttja ett tillfälle då de yttre planeterna stod i en särskild inbördes ställning som bara inträffar en gång per 175:e år. Voyager 1 besökte Jupiter och Saturnus medan tvillingsonden Voyager 2 passerade Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Båda Voyager-sonderna gjorde betydelsefulla upptäckter på Saturnus. De fotograferade de större månarna för första gången, hittade flera nya månar och upptäckte ljussvaga yttre och inre ringar utanför Saturnus huvudringar.
Cassini-Huygens heter en rymdfarkost som lades i omloppsbana runt Saturnus i juli 2004 för att utforska planeten, dess ring och månar. Den kommer att göra så i minst fyra år och i januari 2005 skickades sonden Huygens ner till Titans yta. New Horizons, som egentligen är på väg mot Pluto, passerade Saturnus bana i juni 2008, men var inte tillräckligt nära för att göra några undersökningar.
Tidiga upptäckter
Eftersom Saturnus är synlig för blotta ögat har planeten varit känd sen antiken. Då Saturnus är så avlägsen visste man inte mycket om planeten innan teleskopet uppfanns. Den förste som lade märke till någonting särskilt var Galileo Galilei. Han såg att Saturnus hade "öron". Andra hade också sett öronen men de visste inte vad det var. Att de försvann regelbundet ökade mysteriet. Den som löste problemet var Christiaan Huygens omkring 1655 och riktigheten av hans ringteori visade sig snart när andra observerade den skugga ringarna kastar på Saturnus. Kort därefter upptäckte Gian Domenico Cassini den delning som nu bär hans namn. Huygens hittade Titan, medan Cassini hittade Japetus, Rhea, Thetys och Dione. När man koncentrerade sig på månarna fick man lite fakta om planeten själv. Den första som såg någon markering på ytan var William Herschel. Med hjälp av en storm på ytan kunde han beräkna dess dygn. Saturnus ringar var ytterligare ett mysterium. Först trodde man att de var fasta. År 1895 använde astrofysikern James Edward Keeler ljus från ringarna för att visa att de roterar med samma fart.
Cassini upptäckte atmosfär på Saturnus måne Enceladus
Cassini-Huygens, NASA:s rymdfarkost som utforskar planeten Saturnus, har upptäckt en atmosfär på månen Enceladus. Det är första gången Cassini upptäcker en atmosfär sedan den på månen Titan upptäcktes. Enceladus gravitation är för svag för att hålla kvar en atmosfär. Forskarna tror därför att vulkaner, gejsrar och gas från månens yta eller inre ständig fyller på den atmosfär som finns. Atmosfären upptäcktes genom en magnetometer då Cassini flög förbi Enceladus 17 februari respektive 9 mars. Med magnetometern mäter man styrkan och riktningen på de magnetfält som omger Saturnus och dess månar. Kring Enceladus upptäckte man att plasma från Saturnus drivs bort av joniserad vattenånga kring månen.
Referenser
- ↑ Yeomans, Donald K. (2006-07-13). ”HORIZONS System”. NASA JPL. http://ssd.jpl.nasa.gov/?horizons. Läst 2007-08-08.
- ↑ Parametrarna för omloppsbanan avser Saturnussystemets masscentrum, dvs inklusive månarna
- ↑ 3,00 3,01 3,02 3,03 3,04 3,05 3,06 3,07 3,08 3,09 3,10 3,11 3,12 Williams, Dr. David R. (September 7, 2006). ”Saturn Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/saturnfact.html. Läst 2007-07-31.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Seidelmann, P. Kenneth; Archinal, B. A.; A’hearn, M. F.; et.al. (2007). "Report of the IAU/IAGWorking Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006". Celestial Mech. Dyn. Astr. 90: 155–180. DOI:10.1007/s10569-007-9072-y.
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 Avser nivån där trycket i atmosfären är på 1 bar
- ↑ NASA: Solar System Exploration: Planets: Saturn: Facts & Figures
- ↑ Schmude, Richard W Junior (2001). ”Wideband photoelectric magnitude measurements of Saturn in 2000”. Georgia Journal of Science. http://findarticles.com/p/articles/mi_qa4015/is_200101/ai_n8933308. Läst 2007-10-14.
- ↑ Than, Ker (September 6, 2007). ”Length of Saturn's Day Revised”. Space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/070906_saturn_day.html. Läst 2007-09-06.
- ↑ Planetary Satellite Discovery Circumstances, Jet Propuslion Laboratory, California Institute of Technology
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Saturnus
|
||||||||
|
||||||||||||||||||||||
