Marie Baptiste
Från Rilpedia
Marie Baptiste, född Dumont i Bordeaux i Frankrike, också känd som Marie le Prévost (eller Prevot), död efter 1780, var en fransk skådespelerska och sångerska verksam i Sverige.
Hon var den kanske mest populära utländska skådespelerskan i Sverige på 1750- och 1760-talen och den mest framträdande under den franska teatertiden under frihetstiden 1753-1771.
Innehåll |
Bakgrund och verksamhet
Marie Dumont föddes i Bordeaux och tillhörde den franska teatertrupp, Sällskapet Du Londel som 1753 hyrdes in av drottningen, Lovisa Ulrika av Preussen, för att ersätta den svenska truppen, då drottningen var intresserad av teater men endast fransk sådan. Truppen, Sällskapet Dulondel, engagerades från Köpenhamn, där den hade uppträtt under ledning av Jeanne Du Londel och Pierre de Laynay. Laynay hade under våren vistats i Stockholm för att förhandla som truppens ombud. Truppen innehöll först tolv personer, sex av vardera kön, som efter en bråkig säsong med den svenska truppen fick Bollhusteatern reserverade för sig 1754. De ställdes först under översikt av Fredrik Hastfehr Wilhelm, som i november 1754 byttes ut mot överintendenterna Cronstedt och Adelcrantz. Truppen var mer eller mindre en hovtrupp, som följde det kungliga hovet och spelade offentligt i Bollhuset vid Slottsbacken på vintern och i teatern vid Drottningholm på somrarna.
År 1756 reste Louis Du Londel till Haag för att rekrytera nya medlemmar, och anställde 8 st, av vilka den viktigaste var Marie Dumont. Hennes artistnamn var Mademoiselle le Prévost, och hon fick namnet Baptiste då hon år 1754 gifte sig med en annan medlem av truppen, Jacques-Baptiste Anselme (f.1732), vars artistnamn var Monsieur Baptiste; han var 1773-1786 hovkapellist.
Truppen präglades av strängt reglerad hierarki, och Baptiste var truppens primadonna. Hon skulle enligt anställningskontraktet spela förstaroller inom alla genrer; tragedier, komedier från Comédie Francaise och Comédie-Italienne, opéras comiques samt rôles travestique inom dem, medan maken skulle spela andraroller. Hon sjöng även vid konserter på Riddarhuset.
Teaterbranden
Det var Baptiste som rusade ut på scen mitt under öppningen av femte akten under föreställningen på drottningens namnsdag 25 augusti 1762 och slog larm då den första Drottningholmsteatern började brinna; publiken trodde först att det var en del av pjäsen då hon kom utrusande på scenen; Knut Henrik Leijonhufvud beskrev i ett brev till Carl Gjörwell; " Fjärde akten var redan spelt till ända och orkestern gjorde en musik...Äntligen gavs med det vanliga klapp på teatern tecken till tystnad; och i detsamma kom madame Baptiste springande mitt igenom teatern och gjorde en geste, som utvisade all hennes bedrövelse; ingen trodde annat än att det hörde till pjäsen. Han, som då fann, att det tecknet ej hade gjort nödig verkan var den enda som åter hade den resolution att komma in och då sade hon endast med halvkväda röst, Le feu- och sauverade sig strax. En piga, en pojke och två personer "af arbetsfolcket" dör i branden. Skådespelarna förlorar allt eftersom deras bostäder fanns inrymda där.
Senare liv
Hon var från 1758 mor till Marie Louise Marcadet, som också tillbringade sin karriär vid den svenska teatern. Då truppen avskedades 1771 turnerade familjen i Europa men fick inget fast engagemang och återvände 1776 till Sverige, där paret ville starta en scenskola med dottern som lärare. Det realiserades aldrig, men dottern skulle bli en av den svenska teaterns stora stjärnor och åtog sig 1789 elever. Paret Baptiste medverkade vid sin återkomst i franska pjäser för hovet: julen 1776 skriver Fersen: "alla aftnar gavs en fransk comedie, af den under saling konungen formerade franska skådespelaretrupp, som efter truppens upplösning nedsatt sig i Stockholm och som tillökades med några franska dansörer från den svenska opera-personalen." Dess viktigaste medlemmar var 1778 paret Baptiste med dotter, Chatillon, Mme. och Louis Frossard, Francesco Uttini och Louis Gallodier; när Déricourt och Jean-Rémy Marcadet blev medlemmar 1780 sade kungen att endast paret Louis Du Londel och Marguerite Morel, (som då var i Paris) fattades för att kunna spela riktiga pjäser.
Sammanhang
En annan bemärkt kvinnlig skådespelare från samma trupp var sångaren och dansaren Marguerite Morel, gift med Louis Du Londel, som var premiärdansös och en tid hade ett förhållande med kung Adolf Fredrik, och Elisabeth Soligny, som debuterade 1764, beundrades för sin skönhet och grace, var älskarinna åt både Arvid Horn och Henrik Johan von Düben och blev både premiärdansös och balettmästare, och Jeanne Louise Dulondel, som undervisade Sofia Albertina i fransk etikett, blev hovets gunstling med egen vagn, påklädare och förmåner.
Den franska teatertruppen avskedades av Gustav III 1771. Det sades om det franska sällskapet att de lärde Sverige älska det graciösa franska sångspelet och den samtida moderna teaterkulturen; historiskt har de blivit ihågkomna mest för att de körde ut den första svensk teatern från Stora Bollhuset för att ersätta den med en teater som var tillgänglig bara för de som förstod franska, men de hade inspirerat till den höga nivå som så småningom resulterade i skapandet av Kungliga teatern (Operan) och Dramaten.
Referenser
- Calendrier électronique des spectacles sous l’ancien régime et sous la révolution. (På franska)
- Frihetstiden, signum.
- Lars Löfgren: Svensk teater, Natur och Kultur, Stockholm 2003. ISBN 91-27-09672-6.
- Anna Ivarsdotter Johnsson och Leif Jonsson, "Musiken i Sverige, Frihetstiden och Gustaviansk tid 1720-1810."
- Gidlunds förlag, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800."
- Oscar Levertin, Teater och drama under Gustaf III, Albert Bonniers förlag, Stockholm, Fjärde Upplagan (1920).
Denna artikel om en skådespelare från Frankrike är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
