Pippi Långstrump

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Kling och Klang)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Fil:Pippi Langstrumpf Pippi Longstocking.jpg

Pippi Långstrump på tyskt frimärke.

Pippi Långstrump är en av Astrid Lindgrens mest kända litterära figurer och även namnet på den första boken om henne och hennes vänner, Tommy och Annika. Pippi-böckerna finns översatta till 89 olika språk.

Pippi, med det fullständiga namnet Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en ovanlig flicka. Särskilt på 1940-talet, då böckerna kom ut, kunde hon upplevas som kontroversiell: Hon är världens starkaste, har fräknar och röda flätor som står rakt ut, säger emot vuxna och är ouppfostrad. Hon bor utan föräldrar i ett hus kallat Villa Villekulla tillsammans med sin prickiga häst Lilla gubben och sin apa Herr Nilsson. Hon äter krumelurpiller, hennes mamma är i himlen, hennes pappa Efraim Långstrump är "negerkung" på söderhavsön Kurrekurreduttön och hon har en kappsäck full med guldpengar. I böckerna om Pippi myntas även begrepp så som pluttifikationstabellen och sakletare.

Historia

Villa Villekulla på Gotland

Vintern 1941 var Lindgrens 7-åriga dotter Karin sjuk i lunginflammation och sade till sin mor att hon ville höra en berättelse om Pippi Långstrump. Lindgren började berätta och berättelserna om Pippi roade både Karin och hennes vänner. När Lindgren en dag i mars 1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i stillhet och under den tiden skrev hon ned berättelserna. Vid Karins 10-årsdag i maj 1944 fick hon de nedskrivna berättelserna i present.^[1]

Efter att först ha blivit refuserad av Bonniers förlag gavs boken Pippi Långstrump ut av Rabén & Sjögren i november 1945. Denna följdes av ytterligare två romaner och ett flertal kortare berättelser och bilderböcker.

För ytterligare information om den första bokens tillkomst, se Pippi Långstrump (bok).

Persongalleri

Pippi Långstrump, böckernas huvudperson – den starkaste flickan i världen.
Tommy och Annika Settergren, syskon, och Pippis grannar och bästa vänner. De är lydiga och prydliga, och utgör på så vis en tydlig kontrast mot Pippi.
Herr Nilsson, Pippis apa; i böckerna en markatta, men i filmerna en dödskalleapa (Saimiris sciureus). I böckerna om Pippi får apan vara just apa; trots namnet så förmänskligas inte Pippis apa utan han är ett något ovanligt husdjur.
Lilla Gubben, Pippis häst. Dock fick han sitt namn först i och med TV-serien från 1969. I Astrid Lindgrens Pippi-böcker kallas han endast "Hästen". Inger Nilsson, som spelade Pippi, klappade en dag i studion om hästen (som i verkligheten hette Bunting), och sa "Ja, du, lilla gubben", varpå regissören Olle Hellbom och hans team beslöt att det var ett utmärkt namn. Utmärkande för Lilla Gubben är att han är full av stora svarta prickar (lika "fräknig" som Pippi), en variant av hästfärgen tigrerad.
Fru Prysselius, "Prusseluskan", en självutnämnd moralens väktare, som ständigt kommer i konflikt med den levnadsglada Pippi. Förekommer endast i filmerna.
Kling och Klang, två laglydiga poliskonstaplar som trots mycket möda inte lyckas få Pippi att flytta in på barnhem. I böckerna saknar de namn, det fick de först i filmerna.
Dunder-Karlsson och Blom, inbrottstjuvar med siktet inställt på Pippis kappsäck med guldpengar.
Kapten Efraim Långstrump, Pippis pappa, sjökapten, "negerkung" och Pippis stora idol. Den svenske sjömannen Carl Emil Pettersson som en period bodde på Tabaröarna antas ha varit förebild till Pippis far.
Herr och Fru Settergren, Tommy och Annikas föräldrar som gör sitt bästa för att tycka om sina barns färgstarka kamrat.

Kritik

När boken publicerades var kritiken positiv och välvillig:

"Ett verkligt fynd bland årets barnböcker är "Pippi Långstrump" av Astrid Lindgren. Boken fick 1:sta pris i förlagets pristävlan om barnböcker och det var den sannerligen värd. En så frisk, originell och genomrolig barnbok som Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge." Emmy Reventberg i Norrköpings Tidningar ^[2]

John Landquists recension från 1946 under rubriken "Dålig och prisbelönt" blev inledningen på en debatt på tidningarnas insändarsidor där kritiker vände sig mot Lindgrens sätt att skriva barnböcker.

"Det dugliga ämnet till berättelse, som det är författarinnans förtjänst att ha funnit, har i utförandet förstörts av brist på fantasi och kultur. Min kritik riktar sig emellertid här främst mot prisnämnden som kunnat göra reklam för en så bristfällig produkt. Har nämnden, vilket man gärna vill tro, varit tveksam, så förstår man icke den världsfrämmande valhänthet som icke tvättat manuskriptet och för pris fordrat de värsta smaklösheternas strykande. Men har nämnden åter funnit boken i sin ordning, då måste man tala om en smakens avkultivering hos dem, som bestämmer om barnböcker. Den sämre crazystilen har då bragt till upplösning sinnet för den riktiga sagan, varpå man dock även i nutiden har så goda exempel som Elsa Beskow och Milnes intagande Nalle Puhbok. [...] Och det blir barnen, som för framtiden får bära intrycken, vackra eller grumliga, av böckerna. Minnet av den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr i Lindgrens bok, kan, om hon eljes ihågkommes, inte bli annat än förnimmelsen av något obehagligt, som krafsar på själen." John Landquist i Aftonbladet, 18 augusti 1946.

I huvudsak var dock kritiken positiv:

"Men Pippi Långstrump är 40-talsbarnens övermodiga genius som spränger alla gränser och konventioner. Pippi är flickan som gör vad som faller henne in och besegrar polis och skola och samhällsordning med sin munvighet och övernaturliga styrka. Hon fäller bovar till golvet genom att röra vid dem, hon sover med fötterna på huvudkudden och går baklänges på gatorna med motiveringen: "Lever vi kanske inte i ett fritt land? Varför skulle man inte gå baklänges?" Här finns inte bara en hänförande anarkism som barn alltid älskar att läsa om, utan också ett blänkande muntert humör och en vardagssurrealism som är ett underbart äventyr". Inger Arvidsson i Bonniers Litterära Magasin 1949, sidorna 547-548.

År 1995 utbröt en ny Pippi-debatt när kristdemokraten Carin Stenström i Svenska Dagbladet förklarade att den svenska "pippi-kulten" bidrog till att bristen på mognad och oförmågan att uppträda som vuxna människor var så utbredd i Sverige. Stenström ansåg också att Pippi var asocial och känslomässigt störd:

"Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet. Den har förhärligat självupptagenhet, självfixering, hänsynslöshet och verklighetsflykt. Den har predikat impulsen framför behärskningen, infallet framför eftertänksamheten. Den har framställt det som inskränkt att visa omsorg, men lovvärt att säga också kränkande sanningar." ^[3]

Lindgren själv deltog inte i den följande debatten, men på en journalists fråga tyckte hon att Stenströms påståenden var en fånig debatt och fortsatte: "Det är många, många flickor, vuxna, som talat om att Pippi hjälpt dem ... Många har sagt att hon givit dem nån sorts kraft. Och det kan man förstå för i alla tider har det varit så att pojkar, pojkar, pojkar - och så kommer det en flicka. Då är det klart att de börjar tänka att kanske kan jag också." ^[4]

Debatter har dessutom ideligen förts om Pippis politiska korrekthet. Det faktum att Pippis pappa tituleras "negerkung" på en söderhavsö har framställts som rasistiskt,^{[källa behövs]} och detta har varit föremål för en censurdiskussion.^{[källa behövs]} I Sverige valde man dock att inte ändra i Astrid Lindgrens originaltexter, medan man i exempelvis Norge har valt att censurera;^{[källa behövs]} norska NRK kallar honom inte längre "negerkung" (norska negerkonge) utan "kung från Söderhavet" (norska sydhavskonge). ^[5] I Frankrike är han kung bland kannibalerna, trots att deras diet är människofri boken igenom (i boken "Pippi Långstrump går ombord" hävdar dock Efraim Långstrump att folket på Kurrekurreduttön först tänkte äta upp honom - men när de såg hur stark han var gjorde de honom till kung i stället...).

Böcker

1945 - Pippi Långstrump

1946 – Pippi Långstrump går ombord
1947 – Känner du Pippi Långstrump? (bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman

1948 – Pippi Långstrump i Söderhavet
Boken om Pippi Långstrump (1952) (Samling av Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi Långstrump i Söderhavet – samtliga dock i redigerat skick)
Pippi flyttar in (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
Pippi ordnar allt (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
Pippi är starkast i världen (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
Pippi håller kalas (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
På rymmen med Pippi Långstrump (1971, bilderbok)Foto: Bo-Erik Gyberg
Pippi går till sjöss (1971, bilderbok)
Pippi vill inte bli stor (1971, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
Pippi Långstrump har julgransplundring (1979, novell)
Pippi Långstrump i Humlegården (2000, bilderbok)
Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (2004, bilderbok). (Texten ur Pippi Långstrump i Söderhavet, 1948, i urval av Karin Nyman; bilder: Ingrid Vang Nyman.)

Filmer

1949 - Pippi Långstrump (1949), Regi: Per Gunvall
1969 - Pippi Långstrump (1969) (TV-serie), Regi: Olle Hellbom
- även omklippt till en långfilm; Här kommer Pippi Långstrump (1973)
1970 - På rymmen med Pippi Långstrump, Regi: Olle Hellbom
1970 - Pippi Långstrump på de sju haven, Regi: Olle Hellbom
1985 - Pippi Långstrump, Regi: Colin Chilvers
1982 - Пеппи Длинныйчулок ("Peppi Dlinnyychulok"), Regi: Margarita Mikaelyan
1988 - Pippi Långstrump - starkast i världen, Regi: Ken Annakin
1997 - Pippi Långstrump (animerad), Regi: Clive A. Smith, Michael Schaack och Bill Giggie
1998 - Pippi Långstrump (animerad TV-serie), Regi: Paul Riley
- tre episoder även ihopredigerade till Pippi i Söderhavet (1998)
2001 - Pippi Examples, Ihopredigerad av Palle Torsson

Det är i Olle Hellboms produktioner som Pippi personifieras av Inger Nilsson.