Från Rilpedia

Klassificering av jaktvapen avser oftast skillnaden mellan kulvapen och hagelvapen.

Kulvapen

För att en viss kombination av vapen och ammunition skall få användas för jakt på visst vilt ställer man i Sverige vissa krav på dess prestanda. För enkelhets skull har man valt att indela kulammunition i fyra klasser, och låta klasstillhörigheten avgöra vilka viltslag vapnet att tillåtet att användas mot. De krav man ställer på ammunitionen är uttryckta i dels kulans vikt (mäts i gram) och dels den rörelseenergi (mäts i Joule) kulan har hundra meter från skytten (anslagsenergi). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och anslagsenergin mäts direkt efter mynningen. Utöver kraven på energi och kulvikt i tabellen ovan ställs också kravet att för jakt på de viltarter som nämns under klass 1 och 2 får endast expanderande kulor användas. Med expanderande kulor menas kulor som vid anslaget deformeras på ett sådant sätt att de ökar sin diameter. För övriga mindre vilt får icke-expanderande kulor, exempelvis helmantel, användas. Egentligen är det alltså kombinationen mellan vapen och ammunition som är avgörande för klasstillhörigheten, men det är mest av akademiskt intresse och i dagligt tal brukar man prata om "klass 1-vapen", "klass 2-kalibrar", etc.

Klass	Krav	Tillåtet vilt	Exempel på vanliga kalibrar
1	Kulvikt minst 9 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2700 J eller kulvikt minst 10 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2000 J	Samtliga viltarter	9,3 x 62 mm, .30-06 Springfield, .308 Winchester, 6,5 x 55 mm
2	Kulvikt minst 3,2 g och anslagsenergi vid 100 m minst 800 J	Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, säl och vildsvin	.222 Remington, .243 Winchester, .22-250 Remington
3	Kulvikt minst 2,5 g och anslagsenergi vid 100 m minst 200 J	Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, säl, vildsvin, rådjur, järv, lodjur och bäver	.22 Winchester Magnum, .22 Hornet
4	Anslagsenergi direkt efter mynningen oavsett kulvikt minst 150 J	Vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämmel, råtta, mullvad, sork, bisam, mus, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, duva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink	.22 Long Rifle

Vapen tillhörande klass 1 är vad man i dagligt tal brukar kalla älgstudsare, eftersom det är vad man behöver för att jaga älg och annat högvilt.

Även luftgevär i kaliber .22 (5,6 mm) får idag användas till viss jakt.

Hagelvapen

Även för hagelvapen ställs krav på prestanda för vilken jakt de får användas för. Endast kalibrarna 12, 16 och 20 är tillåtna för jakt, där kaliber 12 är den största och 20 den minsta. De tillåtna Hylslängderna varierar från 60mm till 76, och de enskilda tillåtna hagelkornen varierar i storlek från 2 till 4,5 mm. Men kalibern utgör ingen skillnad i jakthänseende enligt lagstiftningen. Högsta tillåtna skjutavstånd på oskadat vilt är då 20 meter.

Det är tillåtet att jaga alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen samt rådjur och lodjur med hagel. Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke (en enda kula), i USA kallad slug, eller liknande får användas för jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. Behörighet till kulgevär klass 1 krävs för jakt med sådan amunition.