Kinetisk energi

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Rörelseenergi)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Kinetisk energi, eller rörelseenergi, för en kropp, är det mekaniska arbete som krävs för att reducera dess hastighet till noll.

Den kinetiska energin är

E_k = {1\over 2}m v^2

rörelsemängden är \ p = mv kan vi också skriva

E_k = {1\over 2}m v^2 = {p^2 \over {2m}}

Detta är ett resultat som gäller inom den klassiska mekaniken, det vill säga för hastigheter mycket mindre än ljusets hastighet.

Den totala kinetiska energin är bevarad i en elastisk stöt, ett specialfall av energiprincipen.

Innehåll

Kinetisk energi inom klassisk mekanik

Giltigheten för den klassiska mekaniken omfattar de hastigheter som är avsevärt lägre än ljusets hastighet. Inom klassisk mekanik kan man beräkna rörelseenergin genom att ställa upp sambandet (kraften multiplicerad med vägen)

F\ ds = m{dv\over dt}ds = m\ dv{ds \over dt} = mv\ dv

och sedan beräkna integralen

\int F ds = \int mv\ dv = {1\over 2}m v^2

Detta är ett generellt resultat som gäller oberoende av den verkande kraftens natur.

Den uppmätta hastigheten för en kropp beror av den relativa rörelsen mellan observatören och kroppen. Rörelseenergin för en kropp är alltså beroende av den referensram i vilken hastigheten mäts.

Rotationsenergi

Den kinetiska energin för en roterande kropp med rotationshastigheten \ \omega, bestäms av sambandet

E_{rot} = \frac{I\omega^2}{2},

där \ I är kroppens tröghetsmoment.

Kinetisk energi vid relativistiska hastigheter

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Relativitetsteori
Fil:Gamma.svg
\ \gamma som funktion av v

För att bestämma den kinetiska energin för hastigheter nära ljusets hastighet, krävs ett relativistiskt samband för den totala energin:

\ E_{tot} = E_k + m_0 c^2 = mc^2,

det vill säga

\ E_k = (m-m_0)c^2

där \ m_0 är vilomassan och den relativistiska massan är

\ m = \frac{m_0}{{\sqrt{1-\left({v \over c}\right)^2}}} = m_0\gamma

Genom till exempel taylorutveckling av \ (\gamma - 1) och med antagandet att  {v \over c} \ll 1, går det att visa att formeln approximerar det klassiska uttrycket, det vill säga

E_k = (m-m_0)c^2 = m_0(\gamma-1)c^2\approx\frac{m_0v^2}{2}

Se även

Personliga verktyg