Jämtlands kavallerikompani

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Jämtlands kavallerikompani var ett kompani ryttare i svenska armén med en förhållandevis självständig ställning under Jämtlands dragonregemente.[1]. Kavallerikompaniets skattehemman fanns i Jämtland och Medelpad. Kronohemmen i Jämtland.

colspan="2" style="background:#

6b8e23; color:white; text-align: center;" | Jämtlands kavallerikompani
Aktiv: 1670–1802
Land: Sverige Sverige
Lojalitet: Försvarsmakten
Försvarsgren: Armén
Typ: Kavalleri
Storlek: Kompani
Förläggningsort: Jämtland


Innehåll

Historik från 1600-talet

1658 bildades Trondhiems kavalleriregemente av ett kompani Upplands ryttare, General Karl Sparres Kavallerikompani och delar av det norska Livkompaniet (Standarnes Rostjeneste). Det var meningen att regementet skulle ha blivit åtta (8) kompanier starkt, men p.g.a. rekryteringsproblem och en svag numerär, kom det aldrig att bli mer än Ryttmästare Hanemans kompani (bestående av norrmän och tyskar), kaptenlöjtnant Erik Nilsson Askmans kompani (bestående av svenska ryttare) och ett tredje kompani med ryttare från Uppland. 1659 hemförlovades Trondhiems kavalleriregemente på Frösön och gick upp i det Norska regementet till häst på sex kompanier som utrustades i Uppland.

Den 1 december 1659 ändrades namnet till Erik Plantings regemente till häst med tre kompanier i Jämtland och tre kompanier i Stockholmstrakten. De tre kompanierna i Stockholm avdankades redan i juni följande år, medan de tre jämtländska kompanierna ingick i det Skånska kavalleriet som tillsammans med Jämtlänningarnas tre kompanier även hade överstens eget kompani stationerat i Jämtland. De ryttare som hade hästar tillsammans med en del befäl, kom 1661 att ingå i Bohusläns - Jämtlands Kavalleriskvadron. Två kompanier stationerade i Jämtland, Livkompaniet och Ryttmästare Bernhard Albrecht von Bärfelts kompani. Två kompanier stationerade i Bohuslän. De oberidna, jämte en del befäl, ingick i Skåne-, Bohus- och Jämtlands dragonregementes Jämtlands kompanier. De två Jämtlandskompanierna blev med gådar och hemman i Jämtland försörjde.[1]

År 1670 drogs vardera ett kompani ryttare in i Jämtland och Bohuslän. Det kompani som blev kvar med 100 nummer (ryttare) i Jämtland, Överste Börje Månsson Skecktas Livkompani, underställdes chefen för infanteriregementet Överste Anders Planting - Bergloo och kallades Jämtlands kavallerikompani.[2]


slaget vid Fehrbellin

1674 marscherade kompaniet till Stockholm för skeppning till Tyskland och Peenemünde, där man under befäl av ryttmästaren Hans Henrik von Rappholt, förenade sig med tre värvade tyska kompanier som tillsammans bildade Jämtlands regemente till häst.

Kung Karl XI till häst

Skånska kriget 1675-1679

Den 8 augusti 1675 rapporterades 15 man dödsskjutna under operationer mot Brandenburgarna i Fehrbellin. 2 st dödsskjutna i Hafvelberg, 4 st döda i Landsberg och tre dödsskjutna i Wittstock.[1] Senare kom skvadronen att ingå i garnisonen i Stettin. Vid en mönstring den 11 mars 1676 befanns 56 man vara beridna och 25 oberidna. Efter hemkomsten till Sverige mönstrades kompaniet i Stockholm den 10 oktober 1678 och hade då fulltaligt befäl men endast 40 ryttare. Återkommet till Jämtland deltog kompanieti kriget mot Norge till den 1 december 1679, då trupperna hemförlovades.[1]

Den reform som senare kom att kallas "det äldre indelningsverket" ägde rum i Jämtland åren 1685-1695. Med början den 2 juni 1686 generalmönstrade kung Karl XI ryttarkompaniet tillsammans med regementet på Frösön. Karl XI skriver: exerserade Jemthelans Regementet, som står undh. Öfwersten Åke Ulfsparres comando samt Ryttar-Companie.

År 1695 genomfördes det yngre indelningsverket och kompaniet fick sina boställen i det centrala delarna av Jämtland. Vid genomförandet av indelningsverket skulle Kavallerikompaniet placeras så att rusthållen så sättas, att Compagniet må kunna komma tillsammans utan att passera några sjöar och pass så mycket möjligt är.

Först 1699 ansågs jämtarna för lika ansedde med andre Våra Undersåtar.[1] Detta innebar för ryttarna och dragonernas del, att rekryteringen skedde i Jämtland och inte som tidigare från andra trakter. År 1686 utgjordes endast 20% av de värvade soldaterna av jämtar.


Historik från 1700-talet

General:Carl Gustaf Armfeldt

Stora nordiska kriget 1700-1721

Åren 1700 till 1718 utförde kompaniet patrullering och gränsbevakning mot Norge på sommarhalvåret och var under vinterhalvåret marschfärdiga.[1]

Åren 1718-1719 deltog kompaniet under ryttmästare Johan Jacob Rickman med 169 man i invasionen av Tröndelag i Norge under General Carl Gustaf Armfeldt, med den efterföljande katastrofen under åttertåget över fjällen. Ett antal om 79 stycken ryttare dog under fälttåget och många förfrös sig. Det senare kan skyllas på att kompaniet hade avdelats till armégardet, och att de för kompaniet specialsydda fårskinnspälsarna hade lämnats hemma för att inte i onödan tynga ner trossen!!.[1]

Den 6 mars 1719 höll generalmajor Horn rekryteringsmöte för kompaniet på Frösön.

1720 bestred kompaniet strandvakt i trakten av Hudiksvall.[1]

Minnessten över slaget vid Sundsvall-Selånger 1721

År 1721 var kompaniet under löjtnant Johan Lindstedt återigen strandvakt, men nu även i Sundsvall med omkring 80 ryttare. 25 stycken av dessa var veteraner från Armfeldts tåg mot Norge, vissa även från Finland och Baltikum, men huvuddelen var nyrekryterade. Tjänstgöringen vid Sundsvall innebar den sista striden under det stora nordiska kriget. Striden började med att en rysk eskader på 33 galärer, 33 lodjor och 33 slupar fullastade med manskap och materiel den 25 maj år 1721 attackerade Sundsvall med artillerield och prickskytteeld. Försvararna, som endast hade ett mindre artilleri i form av några små pjäser från gårdarna och båtarna i närheten, lyckades med de 80 kavalleristerna, 80 båtsmännen och 77 bönderna och borgargardet, vid västra bron hålla de landstigande ryssarna stången i en timmes tid. När kapten Fieandt, som var högste befäl för svenskarna, med sina små resurser hotades av att bli kringränd av de ryska kosackerna och det ryska infanteriet vid västra bron, beordrade han att man skulle dra sig tillbaka på vägen mot Jämtland och med 70 man ta stridsställning i skogen vid Holmbron. Detta skulle visa sig omöjligt då bönderna och båtsmännen flydde och lämnade de jämtska kavalleristerna ensamma att tillsammans med Fieandt slåss mot den ryska övermakten. Den ryska härskaran bestod av omkring 600 kosacker och 6870 man infanteri. De jämtska kavalleristerna försvarade sig väl och lyckades genom två motanfall hejda ryssarna. Svenskarna måste sedan retirera vidare via Selångersdalen till Nävsta och Valla byar där man återigen satte sig till motvärn. Nu hade ryssarna fått fram förstärkning och det blev en svår strid för svenskarna. 22 man blev nedsablade på landsvägen vid Valla. Omkring tio man lyckades hugga sig igenom ryssarnas linjer och fly. 10 svenskar blev tagna som fångar och förda till S:t Petersburg tillsammans med kompaniets fana. Sju av männen återkom efter freden. Ryssarna förlorade enligt kornett Nandelstedt, som var en av fångarna som återkom, omkring 40 man[3] Två dagar tidigare, den 23 maj, hade 9 Jämtländska kavallerister råkat i strid med kosacker vid Högs kyrka.[1], i Hudiksvall. 2 kavallerister och 14 kosacker, osäkert hur många allmogemän, stupade.

Hattarnas ryska krig 1741-1743

Kavallerikompaniet engagerades år 1742-1743 till bevakningsuppdrag längs norrlandskusten.

År 1770 ändrades namnet till Jämtlands kavalleri- eller lättberidne dragonkompani.[1]

Teaterkriget 1788 - 1799

Jämtland tycktes år 1788 kunna vara lätt att inta, då större delen av dess soldater hade skickats till Stockholm. Norrmännens hastiga marsch från Trondheim till Verdalen uppmärksammades av borgaren i Östersund, Zakarias Wiklund under vistelse i Stjördal. Han underrättade genast Johan Herman Tideman i Rödön, vilken var ryttmästare för kavalleriet. Den framryckande norska armén under general Kornbakk bestod av 2700 man dragoner, soldater och skidlöpare, vilka fördelades i tre divisioner. En av dessa lämnades i Stjördal, en andra i Verdal men bortåt 1000 man under överste Ryn gick upp till Sul.

Därifrån gick major Hornemann med 200 soldater ur den Nordenfjeldske skidlöparebataljonen över gränsen den 23 september, och var kl 11 om natten framme i Skalstugan. Efter en vilodag ryckte norrmännen fram till Medstugan där de fattade posto. Den 27 september fortsatte emellertid Hornemann jämte sina officerare till Bodsjövadet (Bodsjöedet) som ligger 4 1/2 mil hitom riksgränsen.

Försvararna i Jämtland hade inte legat overksamma. Ryttmästare Tideman, kommendant Milde samt befallningsman Peder Lidsten samlades till krigsråd och beslöt kalla tillgänglig militär och vapenför allmoge till Jerpe skans, dit åtta falkonetter också dirigerades från den centrala depån Kronstad skans. Vid Jerpe ödelagda skansar formerades defensionspunkter och snart var falkonetterna uppställda och försedda med 10 centner krut, kulor och 2400 karduser. Allmogen beordrades infinna sig försedd med tjära och borstar samt med kök, dvs matsäck för tre veckor. Den 26 september brändes nya bron över strömmen, och av virket flottades en del till skansens norra sida där det kom att användas till bröstvärn.

Skansens försvarare slog upp 13 bröstvärn på norra stranden och även mot stora vägen, allt gick snabbt men så hade också 1960 man samlats vid jerpe Skans under dessa nervösa dagar. Ledande officerare var major Eric Örbom, major Gyllenhaal, kapten Planting och kornett Nandelstedt, vilka vid sin sida hade några avdankade underofficerare. Förutom dessa hade även prosten Söderberg infunnit sig jämte adjunkt, och i övrigt fanns såväl fältskären Pilo som en fältsmed. Bostäder för den stora mängden människor synes ha ordnats genom anläggande av 200 granriskojor mm.

På de norskes anstalter kunde väl märkas at de hade alfar med at infalla i landet, men sedan dess kundskapare inbragt underrättelse at försvara sig, fick Horneman order af von Krogh at retirera. Major Horneman återgick till Skalstugan varifrån hela styrkan den 29 september drog sig tillbaka över gränsen.

Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790

1790 fanns en idé att sända kompaniet till Finland, för att där täcka jägarbataljonen i Jämtlands lätta infanteriregementes vakanser, men dessa planerna verkställdes inte.


Historik från 1800-talet

Den 11 nov 1802 fick Jämtlands kavalleri - eller lättberidne dragonkompani namnet Jägartrupp till häst och ganska snart börjar namnet hästjägare användas.[1]

Dansk-svenska kriget 1808-1809

I augusti 1808 avdelades en mindre trupp om kornetten och 20 man till Härjedalen och Norska gränsen.[1]

Finska kriget 1808-1809

Kompaniet ingick i den så kallade Norra fördelningen. Bedrev år 1808 kustbevakning och brevposteringstjänst i trakten av Sundsvall. En avdelning med kornett Nandelstadt och 25 ryttare red till Umeå, men överfördes snart till Nykarleby i Finland, där de bevistade striderna i Österbotten vid Alavo, Wirdvis, Brändö och Wasa. I september överfördes de från brändö hamn till Wasa till Sundsvall och återgick till kompaniet. Huvuddelen av kompaniet kvarstannade i trakten av Sundsvall till den 22 november då det förutom några posteringar förlas på sina hemman. Den 9 april 1809 fick kompaniet order att genom marsch forceé ta sig till Fors kyrka i Ångermanland. Där man nu fick sitta av och öva sig som jägare till fots och fältavlöning som infanteri. Efterhand byttes kavalleribeväpningen mot soldatgevär, bandolär och ränslar. Även detta år stod kompaniet vid kusten och deltog i striderna vid Hörnefors den 5 juli och befann sig i augusti månad i Umeå. Där satt kompaniet åter upp, på hästar som beordrats fram från Jämtland. Efter stilleståndet avmönstrades kompaniet den 3 oktober i Stigsby.[1]

Sveriges krig mot Storbritannien 1810-1812

År 1812 uppbådades skvadronen för gränsbevakning mot Norge, uppdelat på både Jämtland och Härjedalen. Generalmönsterrulla 1812 talar om jägarkompani.[1]

Fälttåget mot Norge 1814

År 1814 uppbådades skvadronen för gränsbevakning mot Norge, uppdelat på både Jämtland och Härjedalen.[1]

Karl XIV Johan

Omkring 1815 används namnet Kongl Jemtlands Hästjägareskvadron, men först i och med 1823 års mönsterrulla är hästjagareskvadron fullt genomförd.[1]

År 1820 beordrades skvadronen till storlägret på Ladugårdsjärdet under HKH Kronprinsens överbefäl den 2 juni till 26 juni.[1]

Vid generalmönstringen den 4 juli 1831 mönstras den nya skvadronen. Den nya skvadronen bildades genom att man drog in 200 rotar från Jämtlands fältjägarregemente med 24 eller 26 nummer per kompani, av vilka hälften höll med häst och hälften med ryttare, spridda häst och karl på var sitt nummer inom hela provinsen. Den gamla skvadronen kallades 1. skv eller rusthållsskvadronen och den nya 2.skv eller rotehållsskvadronen.[1]

Namnet ändrades åter 1834, nu till Kongl Jämtlands Hästjägarkår eller Jämtlands hästjägarecorps.[1] Denna kår bestod då av två skvadroner, Livskvadronen och Alsens skvadron.

Hästjägarkåren blev den 19 juli 1853 självständigt förband med den äldste ryttmästaren som chef, men Georg Adlersparre tog såsmåningom över som chef. Den 27 augusti 1835 paraderade alla hästjägarna vid Karl XIV Johans besök på Frösö läger. Samtliga ryttare närvarade trots att besöket ägde rum under skördemånaden och inställelsen var frivillig.

År 1873 paraderade kåren under överste Adlersparre och med ryttmästare Hartman och Löthman som skvadronschefer vid Oscar II:s kröning i Trondhjems domkyrka den 18 juli.[1]

År 1892 ombildades och utökades Hästjägarkåren till Norrlands dragonregemente ( K 8 ) och flyttade omkring 1900 från Jämtland till nya kaserner i Umeå pga av det militärpolitiska läget. Det militärpolitiska läget innebar bla att man från militärens sida behövde ett dragonregemente mot den tänkte fienden på östkusten och inte som tidigare en hästjägarkår västerut mot Norge. I dag (2008) för K 4 ) i Arvidsjaur det Jämtländska rytteriets traditioner vidare.


Kavalleristandar

  • År 1674 - 1709
Standaret som kompaniet stred med i Tyskland var vitt och hade Karl XI monogram och årtalet 1674 med en siffra i varje hörn på duken[4] och silverspira.[1] Ev guldfrans och guldtofsar av silke. Utfört av pärlstickarehustrun Chatarina Kragh av guld och silver broderat och överlämnades före avfärden från Dalarö.[1] Standaret användes fram till 1709 då man kommenterade dess utseende: och sedan förra tyska oc polska kriget blivit brukat - nu är så utnött är, att ganska litet därav hänger kvar vid stången!.
  • År 1709 - 1721
Standaret som kompaniet stred med i Norge 1718 och Sundsvall 1721 var av år 1686 modell med målad dekor. Karl XI monogram i guld ( utan XI ) på ena sidan och landskapsvapnet i silver och brunt å den andra sidan ( skuggor i andra färger ). Fanans storlek var omkring 50 cm x 50 cm och i blå sidendamast. Fanstången som var mellan 2.76 m - 3.19 m lång, förmodligen blåmålad och slöjdad av antingen ask eller tall, kröntes i toppen av Karl XII genombrutna monogram i mässing. Stången var rund, men med en avsmalnande diameter på omkring 3 cm från toppen till omkring 6 cm alldeles ovanför handgreppet och eventuellt fortsatt avsmalnande från 6 cm nedanför handgreppet till 3 cm längst ned. Handgreppet hade en diameter 3 cm och började 2/3 ned på stången och var omkring 20 cm. Ovanför handgreppet, och på vissa stänger nedanför, fanns 6 till 12 kanaler som gav staven en upplevelse av att vara mångsidig. Några av dessa kanaler kunde vara förstärkta med platta järnstänger för att kunna klara sabel- eller värjhugg. Stängerna var fastspikade med korta järnspikar och löpte från handgreppet och till toppen. Fästet för karbinhaken, järnten med sin löpande bärring, var ovanför handgreppet och omkring 30 cm lång. Längst ned satt en metallsko som var omkring 5 cm lång. Fanan förlorades år 1721 i slaget vid Selånger till ryssarna och är sedan dess borta.
  • År 1729
Blått standar av Tobias Leij med Fredrik I monogram med hjärtspets och läderfodral.
1735 talas om ett standar med messingsspira (1729) och ett utgammalt med silverspira (1674).[1]


Uniformer och utrustning

Värja
  • 1674
Hatt kyller och harnesk. [2]
  • 1680
Hatt, kyller, kappa och harnesk Jämtlands Militien.[2]


  • 1691
Omtalas ev. karpuser. [2]


  • 1695
Grå karpus 3 ½ kvarter grått kläde, 1 ½ kvarter blå boj (till foder), litet sliten. 7 st knappar av kamelhår, 1 ½ aln blå litzequard, kardevans hattband. Grå kappa med blått foder, Kyller, gammal hatt, grå klädesrock med blå uppslag. Skinntröja, bockskinnbyxor. Svart band att binda håret med samt bröstharnesk den på camperingen fördärvade klädesrocken ännu ej hade lagats. Smorläderstövlar. Blå schabrak.[2]


  • 1709
Nya uniformer karpuser, rockar, strumpor, skor och bockskinnsbyxor . Nämns att dom förra ryttarrockarna varit av grått kläde och blått foder. Nu undrar officeren om dom nya rockarna skall se lika ut eller vara av blått kläde med blått foder?

[2]


  • 1715
Generalmönsterrullan omtalar Karpuser med blått foder och överdragna med grått kläde samt gråa klädesrockar med blått foder under mer än 20 år hade varit så förslitna att de ej längre kunde lappas och lagas, såsom skett under några år. Karbinremmarna, gehängen och patrontaskorna uthnötte. Ryssläderstövlarna var alldeles obrukbara, och i stället hade rusthållen anskaffat starka smorläderstövlar. Ingen blå kappa fanns tydligen att uppbringa utan endast gamla gråa kappor, vilka betäcknades som utslitna. Kompaniet skulle nu på nytt beklädas med karpuser och klädesrockar, de senare antingen i samma färg som förr eller blåa med blått eller grått foder, samt blåa kappor med gult foder. 2 st nya trumpetarbanderoller.[2]
De 25 stycken fyrmänningsryttarna har förutom hästar ingen beklädning och regulier mondering förutom goda flintcarbiner och pistoler.[1]
  • 1717
125 hattar och 125 rockar, samt kappor, sadlar och schabrak för fyrmänningsryttarna. Grå karpuser, grå klädesrockar, 25 vadmalsrockar, skinntröjor, skinnbyxor, blå kappor och gamla grå kappor.[2]
  • 1718
Nya uniformer som delvis förstörs av transporten från Göteborg. Talas om specialsydda fårskinnspälsar, som inför fälttåget lämnas hemma för att inte tynga trossen.[1]
  • 1721
Blå schabrak omprydde med utskuret och påsytt gult kläde samt JC med påsydda stora bokstäver.
  • 1722
Besiktigade plagg för kompaniet hos handelsman P. i Göteborg. 100 st blå klädeskappor underfodrade med ljus boy. 100 st blå klädesrockar med ljust foderboy och mässingsknappar. 100 st Shostor? .... camelhårsräder. 100 st schabrak av ljust kläde med ljus påsyning med tyg.
  • 1728
Generalmönstring. Kappa av blått kläde och blått bojfoder, blå klädesrock, kyller av älghud, tröja liksom byxa av bockskinn, hatt med vitt snöre, handskar med älghudskrage, halsdukar av vit lärft, 2 per man, smorläderskor och gråa ullstrumpor, 2 par per man. Saknades svarta halsdukar av yllecrepon samt stövlar.[2]


  • 1772
Bestäms att Jämtlands kavallerikompani skall ha samma uniform som Jämtlands regemente.


  • 1774
för ryttare No 91: Vapen, Carbin med krats, 1 par Pistoler med krats 1 st. Wäria med stålfäste
Uniform
Lif. munderingen 1749 i Stockholm nyhandlade består af:
1 st. Hatt med Camelgarnsgalon och knapp
1 st. svart yllekrepons Halsduk m. band
1 st. blå Klädeskappa med gult foder
1 st. blå Klädesväst med boysfoder och messingknappar
1 st Väst av blått kläde med messingknappar
Hemma i Landet tillskaffade
1 livstycke, 2 halsdukar, 1 skjorta, 1 par blå ullstrumpor i stället för grå, 1 gehäng med sölja, 1 värjband av älgläder, 1 patronväska av sämskskinn, 1 par bockskinnsbyxor, 1 nattmössa av blått ullgarn, 1 par blå strumpor, 1 par lärftstrumpor, 1 par kraghandskar av älgläder, sko och knäbandsspännen, stövlar.
Hästmunderingen
Sadel med allt dess tillbehör år 1755 i Stockholm nyhandlade. 1 hästtäcke av grått vadmal med blagarnsfoder, 1 täckjord, 1 viskduk av vadmal, 1 förtent hästskrapa, 2 säckar bulldan, 1 foderpåse, 1 sylväska med tillbehör, 1 gångar hästskor med 2 gångar söm, 1 dubbelgrimma, 1 fouragestreck 12 fot långt.
  • 1803
Uppträdde i en huvudbonad som utgjordes av en rund hatt med snibb fram och bak, mässingsknapp, kordong och träns av läder, vit tagelståndare, gul kokard, banderoll av grönt ullgarn samt hängande plym av svart tagel. Byxorna var av två slag, dels sådana av skinn, dels gröna byxor med mässingsknappar längs ytterkanterna. Insidan av byxorna var även skinnklädd. Dessutom fanns långa knappbyxor av grå vadmal, vilka hade erhållits på 1780- talet och omtalas 1794, 1797 och 1803.[2]


  • 1809
Efter Hörneforsaffären brast det vid krigsrätten i Nordmaling på följande kronopersedlar vid hästjägarekompaniet, vilket kan visa på den utrustning hästjägarna hade när dessa var infanteri 1809:
Kapotter av grönt kläde, skjortor, strumpor, stövlar, halsdukar, fodermössa, handskar med krage, kopparflaska med remmar, kopparkokkittlar, kalvskinnsränslar och nattmössor.[1]


  • 1812
Bestod huvudbonaden av en mössa med gul plåt och banderoll samt ståndare av gröna fjädrar.[2]


  • 1816
Fick tschakå med hängande tagelplym. Den gröna dubbelradiga jackan hade svart krage och svarta uppslag, gråa byxor med svarta lister.[2]


  • 1825
Erhöll knutskärp.[2]


  • 1832
En vidare utveckling av tschakån vid kavalleriet skedde endast vid detta förband, där 1832 den högre, rakare modellen av samtida infanterityp anlades.[2]


  • 1843
Nya blå byxor.[2]


  • 1856
Fick en mössa med svart tagelplym.[2]


  • 1881
En lägre käpi.[2]


Ryttarnas fördelning på socknarna i Jämtland åren 1689-1826

Rödön 13, Ås 10, Hackås 6, Mattmar 2, Häggenås 2, Offerdal 7, Kyrkås 3, Alsen 6, Aspås 5, Brunflo 11, Lit 15, Lockne 2, Marieby 2, Näs 10, Näskott 3, Sunne 3. Totalt = 100 nummer.


Boställen för officerare och annat befäl vid kompaniet åren 1695-1836

  • Ryttmästaren Rödögården, Rödön.
  • Löjtnanten Storviken, Brunflo. Viken uttogs 1695 som boställe för löjtnanten vid Jämtlands Kavallerikompani, men ändrades 1836 till boställe för ryttmästaren vid andra skvadronen. År 1853 ändrades indelningen, så att Storviken blev boställe för Livskvadronschefen.
  • Kornetten Åsmundgården, Lit.
  • 1:e trumpetaren Silje, Rödön.
  • 2:e trumpetaren Trusta 3, Rödön.
  • Predikanten ( Kompaniprästen ) Dvärsätt 7, Rödön 1695-1824.
  • Kvartermästaren Backen 1, Ås.
  • Profossen Trusta 2, Rödön.
  • Hovsmeden Undrom 2, Rödön.
  • 1.korpralen Undrom 4, Rödön.
  • 2.korpralen Stengärde 1, Näs.
  • 3.korpralen Smedsta 2, Lit.


Ryttarhärbren för 1:a (Livskvadronen) och 2:a (Alsensskvadronen) omkring år 1852

Ryttarhärbren placerades på för brandfara betryggande avstånd från rusthållarens gårdshus. Här följer en förteckning över ryttarhärbren, och deras nummer, tillhörande 1:a (Livskvadronen) och 2:a (Alsensskvadronen) omkring år 1852.

  • Alsens socken
Truvbacken, Hov nr 84/2, Kluk nr 77/2, Trång nr 67/2, Kougsta nr 78/2, Glösa nr 64/2, Kösta nr 81/2.
  • Aspås socken
nr 26
  • Brunflo socken
Ope nr 80/1, Optand nr 73/1, Fugelsta.
  • Fors socken


  • Frösö socken
Slandrom nr 11/1, Rödösundet, Namn, Genvalla.
  • Hackås socken
Kårgärde, Fäste nr 43/1, Sanne nr 40/1, Hov.
  • Häggenås socken
Svedje nr 1/2, Österåsen nr 2/2
  • Kyrkås socken
kyrkås[1], Lungre nr 84/1, Bringåsen nr 83/1.
  • Lits socken
Mo nr 21/2, Korstan nr 10/2, Hölje nr 24/2, Husås nr 6/2.
  • Lockne socken
Ede, Haxäng nr 1/1, Änge nr 53/1, Byn nr 52/1, Loke nr 60/1.
  • Marieby socken


  • Mattmars socken
Ugård nr 38, Gräfte nr 31/2.
  • Näs socken
Månsta nr 37/1, Bjärme nr 31/1, Bjärme nr 32/1, Bjärme nr 33/1.
  • Näskotts socken
Kingstad nr 18, Kingstad nr 51/2.
  • Offerdals socken
Österulfsås, Västerulfsås, Landön, Nygård, Åflo nr 88/2, Tulleråsen, Berg, Kläppen nr 100/2
  • Ragunda socken


  • Rödöns socken
Hissmon nr 36/2, Säter nr 37, Utgård nr 38, Tomte nr 39, Bergom nr 40/2, By nr 41, Undrom nr 42/2, Sota nr 43, Häste nr 44/2, Häste nr 45, Vejmon nr 46, Huvulsviken nr 47, Huvulsviken nr ?, Krogsgård, Västerkälen nr 50/2, Kälen 4/2, Dvärsätt nr 99, Fannbyn nr 100/1.
  • Sunne socken
Imnäs nr 25/1, Måläng nr 28/1, Hegled nr 19/1, Åkeräng, Stackris nr 27, Digernäs nr 17.
  • Ås socken
Kännåsen nr 86, Halåsen nr 87, Granbo nr 88/1, Dille nr 89, Sem nr 90, Hållskaven nr 91, Rösta nr 92, Rösta nr 93, Torsta nr 94, Landsom nr 95, Täng nr 96, Ösa nr 97,Ösa nr 98/1.


Övrigt

Namn genom tiderna
1658 – 1659.01.17 Trondhiems Kavalleriregemente
1659.01.17 – 1659.12.01 Norska regementet till häst
1659 .12.01 – 1660.10 Erik Plantings regemente till häst
1660.10 – 1661 Skånska kavalleriet
1661 – 1670 Bohus-Jämtlands kavalleri
1670 – 1674 Jämtlands regemente till häst
1674 – 1770.05.30 Jämtlands kavallerikompani
1770.05.30 – 1802.11.11 Jämtlands kavalleri- eller lätt beridne dragonkompani
1802.11.11 – 1830 Jämtlands hästjägarskvadron
1830 – 1834.07.13 Jämtlands hästjägarskvadroner
1834.07.13 – 1892.12.31 Jämtlands hästjägarkår
1892.12.31 – 1958.06.30 Norrlands dragonregemente
1958 – 1980.03.31 Norrlands dragoner
1980.04.01 – Norrlands dragonregemente
Beteckningar
1834.07.30 – 1927 K 8
1928 – K 4
Förläggningsorter och övningsplatser
1661 – 1894 Jämtland (Oviken, Frösön)
1894 – 1900.10.12 Stockholm (F)
1900.10.13 – 1980.03.31 Umeå (F)
1980.04.01 – Arvidsjaur (F)


Referenser

  1. ↑ 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 1,15 1,16 1,17 1,18 1,19 1,20 1,21 1,22 1,23 1,24 1,25 Reichenberg, N.: Jämtlands ryttare och Hästjägare 1658-1892. 
  2. ↑ 2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 2,12 2,13 2,14 2,15 2,16 Bellander, Erik Gustaf: Dräkt och uniform, Norstedts förlag, Stockholm 1973. 
  3. ↑ Westberg, Lennart; Martin Johannesson: Karolinska förbundets årsbok 1990. Den sista striden under stora nordiska kriget. Sundsvall 25 maj 1721. 
  4. ↑ Höglund, Lars-Eric: Skånska kriget 1675-79. Fanor och uniformer, Acedia press, 1999. 


Böcker


Artiklar i periodica


Övriga källor

  • Armémuseum.
  • Krigsarkivet.
  • Skokloster.
  • Leif Törnquist.


Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/J%C3%A4mtlands_kavallerikompani"
Personliga verktyg