Gravand

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Gravand
Status i världen: Livskraftig (lc)
Status i Sverige: Livskraftig
Gravand; adult ♂
Gravand; adult ♂
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Andfåglar
Anseriformes
Familj: Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj: Tadorninae
Släkte: Tadorna
Art: Gravand
T. tadorna
Vetenskapligt namn
§Tadorna tadorna
Auktor: Linné, 1758
Utbredningskarta:Gult-häckningsområdenBlått-vinterkvarterGrönt-
Utbredningskarta:
Gult-häckningsområden
Blått-vinterkvarter
Grönt-
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gravand (Tadorna tadorna) är en andfågel som tillhör släktet gravänder (tadorna) som utgör den egna underfamiljen Tadorninae inom familjen egentliga andfåglar (Anatidae). Till utseende, rörelsemönster och flygstil liknar gravänderna mest gässen.

Innehåll

Utseende

Könen liknar varandra, men honan är inte riktigt lika färgstark som hannen. Fågeln är till största delen vit med en hasselnötsbrun gördel på framsidan. Under parningstiden har hannen en svullen röd knopp mellan ögonen. Näbben är röd. Längden är 54-66 centimeter.

Utbredning och biotop

Gravanden förekommer längs kusterna i större delen av Europa och i de tempererade delarna av Asien.

Gravanden i Sverige

I Sverige häckar merparten på de sydliga kusterna, både på ost- och västkusten, samt Öland och Gotland. På ostkusten är den vanligast från Uppland och söderut. I inlandet förekommer gravanden vid Vänern, Vättern och i Skåne.[1]

Det finns få uppgifter om gravandens svenska utbredning i historisk tid. Dock finns det fossila fynd från Birka, och från 1700-talet finns enstaka uppgifter om häckande gravand i Stockholms skärgård, vilket kan tyda på att arten tidgare hade en nordligare häckingsutbredning i Sverige.

Under 1900-talet har antalet häckande par kraftigt varierat i Sverige. I början av seklet minskade beståndet kraftigt i hela Östersjöområdet men senare under 1950-talet ökade antalet igen, bland annat på grund av fridlysning i Danmark. Idag uppskattas beståndet till mellan 10.000 och 14.000 häckande par.

Biotop

Den trivs bäst vid långgrunda ler- och sandstränder, gärna med laguner. De återfinns även vid större träsk och i jordbruksmiljö.

Häckning

Som boplats gräver gravanden, i en jord- eller sandbank, en gång som vidgar sig mot slutet. Den inre delen fodras med gråvitt dun. Den nyttjar också hålor grävda av andra djur som kanin, räv eller grävling. Gravanden häckar även i håligheter i trädstammar, stenrösen, stengärdsgårdar, under halmstackar eller under byggnader. Gravanden lägger i snitt 7-15 helt vita, glänsande, ovala och tillspetsade ägg, vanligtvis i Sverige mellan mitten av maj till en vecka in i juni men kan lägga ägg redan i slutet av april ända till början av juli. Honan sköter ruvningen medan hanen ofta står på vakt i närheten, gärna på en upphöjd plats. Så fort honan lämnar redet för näringssök täcker hon äggen helt med dun. Äggen ruvas i cirka 30 dygn och ungarna är flygga efter 45-50 dygn. Tidigt tar de sig ned till närmsta vatten där de vaktas och tas om hand av båda föräldrar.

Ekologi, beteende och föda

Gravanden flyger och simmar väl och kan dyka. När den dyker använder den, förutom fötterna, också vingarna för att ta sig fram. Dess föda består av små havsdjur, frön, knoppar och späda skott.

Kulturhistoria

Den äldsta skriftliga källa där det svenska namnet nämns är från 1790[2] och allmänt anses att prefixet grav kommer av artens vana att häcka i hålor i marken. Gravand har i Sverige även kallats gravgås, jugås och brandgås.[3]

Referenser

Noter

  1. T. Wahlberg: Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Rabén & Sjögren, Stockholm 1993, första upplagan, sid. 56-57. ISBN 91-29-61772-3. 
  2. Sveriges ornitologiska förening
  3. Sveriges ornitologiska förening

Källor

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. 
  • Wahlberg,T.: Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Rabén & Sjögren, Stockholm 1993, första upplagan, sid. 56-57. 
  • Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001

Externa länkar

Personliga verktyg