Georg Sarauw
Från Rilpedia
Georg Frederik Ludvig Sarauw var en arkeolog och botaniker, född 12 november 1862 på gården Petersvaerft utanför Vordingborg på Själland, Danmark, död i februari 1928, Göteborg. Han var hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1923.
Efter studier i botanik och forstvetenskap i bland annat Köpenhamn, München, Rostock, Berlin och Paris fick han arbete på Nationalmuseum i Köpenhamn 1894 där han kom att verka i 17 år, innan han på grund av en schism med dess chef Sophus Müller lämnade museet, dock med en statspension. Under de här åren kom han även att verka som arkeolog och ledde bland annat 1900 utgrävningen av Maglemoseboplatsen, som kom att bli oerhört betydelsefull för nordisk arkeologi. Nästan 50 år fyllda lämnade Sarauw sitt hemland för Sverige, där han via Oscar Almgrens förmedling 1912 fick jobbet som chef för den arkeologiska avdelningen vid Göteborgs museum. Genom Sarauws försorg kom samlingarna att utökas lavinartat och var redan decenniet efter då Göteborgsutställningen 1923 hölls så stor att han kunde hålla en förhistorisk utställning av hög klass, skapad av systematiskt gott arkeologiskt arbete i form av inventeringar, utgrävningar och så vidare. Sarauw var vid sidan av sina akademiska kunskaper också aktiv som fältarkeolog. Han fick även i stånd den första arkeologiska utställningen i Ostindiska huset 1924. Mycket av det som visades hade återanvänts från Jubileumsutställningen året före.[1]
Litteratur
- Sjöberg, Jan Eric, Att återerövra det förflutna. Georg F.L. Sarauw. Botanikern som blev arkeolog. Göteborgs stadsmuseum, Göteborg 2005. sida 328 ISBN 91-85488-74-7
Externa länkar
Källor
- ↑ Sjöberg, Jan Eric, Georg Sarauw – botanikern som blev arkeolog. Profiler i västsvensk arkeologi. Fynd - Tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg. Nr 1-2/2000, sid 29-35.
