George Orwell

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Eric Blair)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
George Orwell.

George Orwell (pseudonym för Eric Arthur Blair), född 25 juni 1903[1][2] död den 21 januari 1950, brittisk författare och journalist. Genom ett brett litterärt verksamhetsfält som romanförfattare, kritiker samt politisk och kulturell kommentator blev Orwell en av de mest beundrade engelskspråkiga författarna under 1900-talet. Han är mest känd för Djurfarmen och 1984, två romaner som är kritiska mot totalitära ideologier överlag. Båda skrevs och publicerades mot slutet av hans liv.

Innehåll

Biografi

Minnesplatta vid Orwells bostad i London.

Tidigt liv

Orwell föddes den 25 juni 1903 som son till angloindiska föräldrar[3] i Motihari, Bengalen (idag Bihar), Indien, då en del av Brittiska Indien. Där arbetade hans far, Richard Walmesley Blair, vid en myndighet där han övervakade framställning av opium. Hans mor, Ida Mabel Blair, tog med honom till England vid ett års ålder. Han såg inte sin far förrän år 1907 då Richard besökte England i tre månader innan han återvände till Indien. Eric hade en äldre syster som hette Marjorie och en yngre syster som hette Avril. Han skulle senare beskriva sin familjs bakgrund som "lägre-övre-mellanklass."

Utbildning

Vid sex års ålder skickades Orwell till en liten anglikansk kyrkskola i Henley-on-Thames som hans syster tidigare hade gått i. Han skrev aldrig om sina minnen därifrån, men han måste ha imponerat väldigt på sina lärare, för två år senare rekommenderades han till rektorn för en av de mest framstående privatskolorna i England på den tiden, St Cyprian's School i Eastbourne, Sussex. Orwell kunde gå på St Cyprian's tack vare ett stipendium som medförde att hans föräldrar bara behövde betala hälften av den vanliga skolavgiften. Många år senare skulle han beskriva sin tid på St Cyprian's med bitande förtrytelse i sin essä Such, Such Were the Joys. Den unge Orwell mottog emellertid stipendium vid sin tid på St. Cyprian's till både Wellington och Eton.

Efter en termin vid Wellington flyttade Orwell till Eton, där han stannade från 1917 till 1921. Senare i livet skrev han att han hade varit "förhållandevis lycklig" vid Eton, en skola som gav sina elever avsevärd frihet, men också att han upphörde att göra betydande arbeten efter att ha anlänt dit. Rapporter om hans skolgång vid Eton varierar, vissa påstår att han var en dålig elev, medan andra hävdar motsatsen. Han ogillades tydligt av vissa av sina lärare på grund av vad de uppfattade som respektlöshet. Under sin skoltid knöt Orwell livslånga bekantskaper med flera framtida brittiska begåvningar, till exempel Cyril Connolly, som var utgivare av Horizon magazine och skulle bli både utgivare av de flesta av hans essäer och även nära vän.

Burma, Paris och de tidiga böckerna

Efter avslutad utbildning på Eton tog Orwell tjänst som kolonialpolis i Burma eftersom hans familj inte kunde betala för universitetet. Han arbetade mellan 1922 och 1927 i Katha och Moulmein i Burma.

Tiden i Burma fick honom att avsky imperialismen, och när han 1927 återvände till England på permission bestämde han sig för att begära avsked och att bli författare. Han har använt sig av sina upplevelser i Burma i romanen Dagar i Burma från 1934 och i essäer som A Hanging från 1931 och Shooting an Elephant från 1936.

1928 flyttade Orwell till Paris i hopp om att försörja sig som frilansskribent. Eftersom framgångarna uteblev blev han tvungen att ta olika okvalificerade jobb, något som han senare beskrev i sin första bok Nere för räkning i Paris och London från 1933. Han flyttade 1929 sjuk och utfattig tillbaka till England och slog sig ned i sina föräldrars hus i Suffolk. Han arbetade på det som skulle bli Dagar i Burma och skrev regelbundet i tidskriften New Adelphi. Under tiden gav han sig ofta ut som luffare för att samla material till det som nu blivit ett projekt om samhällets fattigaste. Boken Nere för räkning i Paris och London blev färdig 1932 och publicerades 1933. Han antog pseudonymen George Orwell alldeles innan boken kom ut, efter att ha ratat tre andra pseudonymer: Kenneth Miles, H Lewis Allways, and PS Burton.

Han arbetade också en tid som skollärare, något som han använde till sin nästa roman A Clergyman's Daughter från 1935, vilken han skrev efter att hans dåliga hälsa tvingat honom att sluta som lärare. Han arbetade sedan en tid på ett antikvariat medan han skrev Leve aspidistran som kom ut 1936.

Vägen till Wigan Pier

I början av 1936 fick Orwell i uppdrag av den socialistiska bokförläggaren Victor Gollancz på Left Book Club att skriva en skildring av fattigdomen bland arbetarklassen i norra England efter den stora depressionen. Boken gavs ut 1937 och bar namnet Vägen till Wigan Pier. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer i Lancashire och Yorkshire. Den andra halvan av boken är en lång essä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vid Left Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig i Spanien.

Strax efter att Orwell blivit klar med forskningen kring boken gifte han sig med Eileen O'Shaughnessy.

1984 och de sista åren

Våren 1945 blev Orwell återigen sjuk. Hans fru hade även fått en tumör och hon dog under en operation i Newcastle, Orwell hade inte fått reda på hennes sjukdom eller operation på grund av de höga kostnaderna och det faktum att Orwells fru trodde att hon snart skulle återhämta sig. Orwell lämnades ensam med det barn som han och hans fru hade adopterat ett år tidigare, Richard Horatio Blair.

De kommande tre åren tillbringade Orwell med blandat journalistarbete, huvudsakligen för Tribune, The Observer och The Manchester Evening News, men han bidrog även till en rad små politiska och litterära tidsskrifter samt skrev sitt mest kända verk, 1984 som publicerades 1949. En stor del av romanen skrev han vid Barnhill, ett avlägset säteri på ön Jura utanför Skottlands kust dit han flyttade 1946, eftersom öns milda klimat och avståndet från London gjorde att han kunde fortsätta skriva trots sjukdomen.

Det har senare framkommit att Orwell under tiden han låg sjuk hade överlämnat en lista med 38 namn på personer (bland annat skådespelarna Charlie Chaplin och Michael Redgrave och en brittisk parlamentsledamot) som han ansåg var "kryptokommunister" till en god vän som arbetade på en avdelning av det brittiska utrikesministeriet[4]. Avdelningen, Information Research Department, hade startats av Labourregeringen för att publicera demokratisk och antikommunistisk progpaganda. Listan innehöll namn som Orwell ansåg olämpliga att skriva tester för den nya avdelningen på grund av deras pro-kommunistiska åsikter. Det är oklart vad Orwells motiv var; antagligen ville han hjälpa sin vän i den anti-stalinistiska saken.

George Orwells grav.

1948 kom det andra av Orwells två mest kända verk ut, romanen 1984. Han gifte sig i oktober året därpå med Sonia Brownell som hjälpte honom att ta hand om adoptivsonen under den sista tiden av Orwells liv. Ytterligare ett år senare när Orwell var i London, på väg till ett sjukhus i Schweiz för behandling av sin sjukdom, fick han en blödning och avled. Han blev 46 år gammal och led under senare delen av sitt liv av den tuberkulos som han förmodligen drog på sig under den tidsperiod som han skildrar i Nere för räkning i Paris och London . Han åkte in och ut på sjukhus de sista tre åren. Han hade begärt att få bli begraven i anglikansk stil. Han begravdes vid All Saints' Churchyard, Sutton Courtenay, Oxfordshire med den enkla gravinskriptionen: "Here lies Eric Arthur Blair, born June 25, 1903, died January 21, 1950."

Efter Orwells död flyttade hans son, Richard Blair, till en släkting där han bodde och uppfostrades. Han håller en låg offentlig profil, men han har ibland gett intervjuer om de få minnen han har av sin far; han var fem år då Orwell dog. Richard arbetade under många år som jordbruksombud för den brittiska regeringen.

Politiska åsikter

Orwells politiska åsikter ändrades under hans liv, men det finns ingen tvekan om att han var en del av den politiska vänstern under sitt liv som författare. I sin tidiga karriär beskrev han sig ibland som "Tory-anarkist". Hans tid i Burma gjorde honom till en stark motståndare till imperialism, och hans erfarenheter från fattigdom när han genomförde efterforskningar inför Nere för räkning i Paris och London och Vägen till Wigan Pier gjorde honom till socialist. "Varje seriös rad jag skrivit sedan 1936 har skrivits, direkt eller indirekt, mot autokrati och för demokratisk socialism" skrev han 1946 [2].

Hans åsikter var ofta obekväma och impopulära. Han började till exempel skriva den sovjetkritiska Djurfarmen 1943 när Sovjetunionen var mycket populär i England och USA på grund av dess roll som allierad i andra världskriget. Detta gjorde att det var svårt att få boken publicerad och den utkom inte förrän i augusti 1945 då kriget i princip var över.

Orwell vägrade att anpassa sina politiska åsikter för att passa in. Detta visas klart i essän Politics and the English Language från 1946, där han demonstrerar hur politiker vrider och vänder på språket för att "få lögner att låta som sanning och mord respektabelt, och att ge ett sken av soliditet till vinden".[5]

Spanska inbördeskriget

Det var dock spanska inbördeskriget 1936–1938 som spelade den största rollen för Orwells definition av socialism. Här stred socialisterna mot Francisco Francos fascister, och Orwell anslöt sig i december 1936 till det halv-trotskistiska POUM (Partido Obrero de Unificación Marxista). Dock var de socialistiska grupperna (anarkosyndikalister, stalinister och trotskister) långt ifrån enade och stred även mot varandra.

Orwell har sagt att det mest var av en slump som han gick med i POUM snarare än de kommunistunderstödda internationella brigaderna, men han såg med förfäran hur de Sovjetstödda kommunisterna bekämpade de andra socialistiska grupperna. Han återvände från Katalonien som en bestämd anti-stalinist och gick med i brittiska the Independent Labour Party.

Orwell blev under kriget skjuten i halsen och var nära döden. Orwells bok Hyllning till Katalonien är en självbiografisk roman om hans upplevelser under spanska inbördeskriget. Hyllning till Katalonien fick ett mycket dåligt mottagande bland sina samtida kritiker och förstaupplagan trycktes endast i 1 250 exemplar.[3]

Andra världskriget

Under denna tid var han, liksom de flesta vänsteranhängarna i Storbritannien, fortfarande emot upprustningen mot Hitlers Nazityskland – men efter Molotov-Ribbentrop-pakten och utbrottet av andra världskriget ändrade han sig. Han lämnade the Independent Labour Party på grund av deras pacifism och fick en politisk position närmare "revolutionär patriotism". Han stödde kriget, men kände (felaktigt som det visade sig) en stämning som skulle leda till en revolutionär socialistisk rörelse bland det brittiska folket. "Vi är i en konstig period i historien i vilken en revolutionär måste vara en patriot, och en patriot måste vara en revolutionär", skrev han i Tribune, vänsterns veckotidning , i december 1940. Under kriget blev Orwells polemik med de brittiska pacifisterna stundtals hårt uppskruvad, som då han fördömde pacifism som "objektivt pro-fascistisk" [6] eller då han försvarade tyska civila förluster för britternas strategiska bombräder med att det är bättre att döda ett genomsnitt av befolkningen än bara män i vapenför ålder [7].

Under kriget gick Orwell även med i det brittiska hemvärnet, Home Guard.

Viktiga verk

Djurfarmen

En av George Orwells mest berömda böcker blev Djurfarmen som skrevs 1945. Även den här boken är negativ till det stalinistiska Sovjetunionen. I boken bygger han upp ett socialistiskt samhälle av det auktoritära slaget i mindre skala, och med djur i stället för människor: djuren har gjort revolution mot sina mänskliga herrar. Grisarna är ledarna för revolutionen, och de två grisarna som bråkar om makten, Snöboll och Napoleon, tolkas vanligen som representanter för Trotskij respektive Stalin.

1984

1984 är ett annat av Orwells mest berömda verk. Det skrev han under året 1948 och han vände helt enkelt på siffrorna 48 för att skapa tidpunkten då romanens futuristiska handling utspelar sig. Boken handlar om en framtida totalitär stat som bygger på konstant övervakning, historierevisionism och indoktrinering. Orwell baserade denna science fictionlika värld på det stalinistiska Sovjetunionen. Staten styrs av diktatorn Storebror (Big Brother) som Orwell baserar på Stalin själv, och även dennes ärkefiende Trotskij återfinns i handlingen som den regimkritiska Goldstein. Bokens huvudperson är Winston Smith, en vanlig tjänsteman som arbetar med att förfalska och skriva om "felskrivna" artiklar. Winston tvivlar dock på partiets storhet och skulle helst se en annan värld, vilket leder in honom på förbjudna tankar.

Bibliografi

Böcker

Essäer

George Orwell gav under sin livstid ut två volymer med essäer; Inside the Whale and Other Essays år 1940, och Critical Essays år 1946. Efter hans död har många essäsamlingar getts ut, de mest omfattande är de fyra volymerna Collected Essays, Letters and Journalism som redigerades och gavs ut av Orwells fru Sonia Orwell[8] år 1968 och även de sista elva volymerna av de 20 volymerna i The Complete Works of George Orwell (1998), dessa redigerades av Peter Davidson. Här följer nu ett urval av Orwells essäer:

Dikter

  • Romance
  • A Little Poem
  • Awake! Young Men of England
  • Kitchener
  • Our Minds are Married, But we are Too Young
  • The Pagan
  • The Lesser Evil
  • Poem From Burma

Filmer

Filmatiseringar av Orwells verk, i urval:

Referenser

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. ↑ http://www.theorwellreader.com/orwell.shtml
  2. ↑ http://www.historyguide.org/europe/orwell.html
  3. ↑ Michael O'Connor (2003). Review of Gordon Bowker's "Inside George Orwell".
  4. ↑ Artikel i New York Review of Books
  5. ↑ "Political language - and with variations this is true of all political parties, from Conservatives to Anarchists - is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give an appearance of solidity to pure wind", från Politics and the English Language.
  6. ↑ http://www.orwell.ru/library/articles/pacifism/english/e_patw
  7. ↑ http://www.orwell.ru/library/articles/As_I_Please/english/eaip_02
  8. ↑ [1]

Externa länkar

(engelska)/ (ryska)Majoriteten av Orwells bibliografi

(engelska)Essäer, dikter och artiklar av George Orwells


Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/George_Orwell"
Personliga verktyg