Einar Ekberg
Från Rilpedia
Einar Ekberg, född 29 juli 1905 i Malmö, död 5 augusti 1961 i Södertälje, svensk och internationell kyrkosångare. Han sjöng barytonstämma.
Innehåll |
Biografi
Barndom och ungdomsår
Einar Ekberg växte upp i en musikalisk familj i Malmö där hela familjen var engagerad i pingstförsamlingens verksamhet. Han sjöng, och kunde spela flera instrument bland annat fiol, orgel, gitarr, mandolin och dragspel. Som 12-åring komponerade han sin första sång - Jerusalem. Vid 18 års ålder reste han till USA. Där upptäcktes hans sångbegåvning och han fick erbjudande om att bli solist i kyrkan Angelus Temple i Los Angeles. Förmodligen tänkte han bli kvar i USA men den svenska pingstledaren Lewi Pethrus, som insåg Ekbergs sångarbegåvning, lockade honom åter till Sverige.
Som barn var Ekberg gossopran och han behövde inte göra sånguppehåll under målbrottstiden, utan rösten sjönk succesivt ner till barytonläget. Från början var Ekberg röstmässigt närmast tenorbaryton, men sjönk så småningom till det klassiska barytonläget, med en timbre som var typisk för Einar Ekberg. Einar Ekberg hade en "naturröst" och en medfödd sångarintelligens. Han sjöng på texten och hade en stor dramatisk förmåga att tolka text och musik. Han kunde tolka en "stor komposition" på ett storslaget sätt och han kunde göra en enkel sång eller visa till ett stort konstverk - en musikalisk upplevelse för såväl finsmakaren som den breda folkliga publiken. Hans röstomfång var imponerande. På höjden var rösten tät och intensiv utan att låta ansträngd. På djupet var den lika bärande. Han hade ett perfekt öra och sjöng absolut rent i alla lägen. Musikdirektören och kompositören Karl-Erik Svedlund hävdade att "Ekbergs röst låg rätt från början. Han hade en enastående förmåga att lära. Framhållas måste också hans instinktiva känsla för frasering, föredrag och tonbildning. Välljudet i stämman kan förklaras av dess rikedom på övertoner – hans röst lät som en orkester. Man bör också nämna hans absoluta tonrenhet och perfekta rytmsinne". Kompositören Gunno Södersten sa om Ekbergs sångkonst "Han hade en av de vackraste röster som funnits och vid sidan av den var det gestaltningsförmågan som var hans stora tillgång". Till detta kom hans påtagliga dramatiska läggning och hans starka ambition att förmedla budskapet. I sin sångkonst kunde han både utnyttja sin påtagliga dramatiska förmåga och sin mycket stora improvisationsförmåga. Den dramatiska förmågan märks bland annat i hans insjungning av Dårens tal av Twohig-O´Hara - en sång som även Jan Malmsjö spelat in. Ett ypperligt exempel på improvisationsförmågan och spiritualiteten i konstnärskapet och samspelet mellan solisten och ackompanjetören – i detta fall Lennart Jernestrand - är "balladen" Fiskarsången - i en inspelning från 1953.
Ekberg följde med Lewi Pethrus på en predikoturné i USA där Ekberg framträdde som solist. Pethrus har berättat hur betagna åhörarna blev då Einar Ekberg stämde upp O, sole mio - hit ned till gruset. I USA framträdde tonåringen, den 18-årige Einar Ekberg i gudstjänster, ibland med en publik på 6000 personer. Han fick också möjlighet att framträda i dagliga radioprogram i delstaten Kalifornien och erbjöds också en anställning som solist i Angelus Temple. Ekbergs personliga kontakt med Pethrus, dennes syn på religiös väckelse och intresse för kultur och förfining av den andliga sången gav Ekberg nya impulser och han följde med tillbaka till Sverige.
Kyrkosångare
Vid hemkomsten till Sverige erbjöds Einar Ekberg en tjänst som solist i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Som 19-åring började han sjunga i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och var fram till 1948 anställd som sångsolist där och förenade det arbetet med privata sångstudier för Agnes Nyblom och hans röst fick en skönare klang och bärighet. Senare studerade han även för sångpedagogen Frey Lindblad, och lärde sig av honom den italienska sångtekniken, som gör rösten fylligare och mer intensiv.
En person som betydde mycket för Einar Ekbergs musikaliska utveckling var tonsättaren, musikdirektören och musikledaren i Filadelfiakyrkan Stockholm, Karl-Erik Svedlund som under många år var Ekbergs huvudackompanjatör och arrangör. Svedlund var också starkt engagerad i de skivinspelningar som Einar Ekberg gjorde mycket tidigt i både Sverige och USA.
1948 bröt Einar Ekberg upp från sin tjänst som solist i Filadelfiakyrkan i Stockholm och familjen flyttade till USA där Ekbergs sångarkarriär fortsatte. Anledningen till uppbrottet från Sverige berodde bland annat på den uppblossande striden mellan de båda Ekbergvännerna, pingstledarna Lewi Pethrus och författaren Sven Lidman.
Tonsättaren Gustaf Nordqvist var mycket imponerad av Einar Ekbergs sångkonst. När han vid ett tillfälle hörde Ekberg sjunga utbrast Nordqvist "jag undrar om han själv förstår hur bra och väl han sjunger". Nordqvist hade två sångarfavoriter - Jussi Björling och Einar Ekberg. Jussi Björling sjöng bland annat in Nordqvist komposition Till havs på skiva. Einar Ekberg sjöng in flera av Nordqvist tonsättningar på skiva bland annat Men jag hörde en sång med text av Dan Andersson som han sjöng in tillsammans med KFUM-kören i Stockholm under ledning av Martin Lidstam. Gustaf Nordqvist tillägnade Einar Ekberg sin komposition Allenast i Gud har min själ sin ro.
Under andra världskriget gjorde Ekberg flera insamlingsresor för Röda Korset, han var fältartist och han sjöng in ett antal nationalromantiska sånger. Han sjöng bland annat in både nationalsången och andra national- och naturlyriska sånger. Under den här perioden sjöng han också in Nyårsklockan av Alfred Tennyson och Ejnar Eklöf samt Karlfeldts Snabbt jagar stormen våra år, Te Deum laudamus, Beethovens Lovsång, O helga natt, Stilla natt, Säg minnes du psalmen vi sjöngo, Jacob Nyvalls Ett verktyg i Herrens hand, Psaltare och Lyra, med flera sånger av den typen. Han gjorde även insjungningar av sånger som Hälsa pojkarna därute, Dan Anderssons, Omkring tiggarn från Luossa, Susa,susa sommarvind, Linblommornas visa, Nämner du Sverige, Land, du välsignade, Klocka, ring fred, Isidor Dannströms Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, O du saliga, o du heliga, Led milda ljus, Albert Hay Malottes Fader vår, med flera psalmer, hymner och sånger.
Inom den andliga sångens område blev Einar Ekbergs insjungning av E.S. Lorenz' Jag är främling, jag är en pilgrim stilbildande. Den första Ekberginsjungningen av denna sång i arrangemang av Karl-Erik Svedlund med orgel och kör skedde redan 1932. Han gjorde flera inspelningar och den var under många år en av de mest använda solosångerna vid begravningar i Sverige. Einar Ekbergs skivinspelningar av olika sånger av olika karaktär blev mycket populära och Ekberg blev en av landets mest älskade och hörda sångare både i radio, på grammofon och vid konserter och sånggudstjänster över hela landet. En indikation på Einar Ekbergs popularitet som sångare och skivartist är att han även gjorde flera inspelningar för dåtidens stora "profana" skivbolag som Odeon, Sonora, Husbondens röst och Sonata och att han vid dessa inspelningar hade med sig dåtidens främsta orkesterledare i studion. Bland dessa kan nämnas Willard Ringstrand, Sven Lilja och Sune Waldimir. Ekbergs svenska huvudskivbolag var Hemmets Härold där han sjöng in de flesta av sin andliga sånger.
Einar Ekberg var på då känd och de stora tidskrifterna och tidningarna, som Stockholmstidningen, Dagens Nyheter, SE, Röster i radio, Året Runt med flera, ägnade Einar Ekberg och hans turnéer stort intresse i form av artiklar. Tidningen Röster i Radio konstaterade: "Varken Jussi Björling eller Sven-Olof Sandberg (dåtidens populäraste skivsångare) har vårt lands största publik - nej - det är kyrkosångaren Einar Ekberg som regelbundet varje vecka sjunger för en publik på ca 10000 personer och som i femton års tid gjort otaliga sångarturnéer i vårt land."
Einar Ekberg var under många år en av Sveriges mer kända och populäraste artister. När Stockholms stad firade sitt 700-årsjubileum så framträdde han vid en jubileumskonsert i Kungsträdgården - en konsert som drog en publik på ca 35000 personer. Programvärd var Hagge Geigert. När Gustaf V fyllde 70 år 1938 önskade han sig en grammofonskiva med Ekbergs insjungning av Blott en dag. Skivan var slutsåld, (det var stenkaka på den tiden), men Ekberg gjorde en specialinsjungning till den svenske kungens födelsedag. Denna psalm, med text av Lina Sandell och musik av Oscar Ahnfelt, blev starkt förknippad med Ekberg. Just specialinspelningen inför Gustaf V:s födelsedag finns med i den CD-jubileumsutgåva, som kom ut med anledning av 100-årsminnet av Einar Ekbergs födelse 2005, med Lennart Jernestrand som producent.
Lennart Jernestrand efterträdde Karl-Erik Svedlund, som Ekbergs huvudackompanjetör och arrangör under Ekbergs sista tio år. Jernestrand vidareutvecklade den ackompanjemangteknik som Svedlund och Ekberg gjort till sitt signum. Jernestrand ansvarade också för de flesta grammofonninspelningar som Ekberg gjorde under sina sista år på sitt huvudgrammofonbolag Hemmets Härold. Jernestrand svarade också för orkester- och körarrangemang vid de inspelningar som Ekberg gjorde tillsammans med den av Jernestrand ledda IBRA-kören. Jernestrand ansvarade också för arrangemangen och produktionen av de 13 sånghäften i serien Einar Ekbergs Amerikarepertoar.
I samband med en USA-resa sammanstrålade Einar Ekberg med sångaren Einar Waermö - som var utvandrad svensk med operautbildning - för övrigt kurskamrat med Jussi Björling och med den legendariske operasångaren och operachefen John Forsell som lärare. Barytonsångaren Einar Ekberg och den dramatiske tenoren Einar Waermö blev ett bejublat duettpar som drog stor publik på sina sommarturnéer i Sverige, men även på gemensamma turnéer i USA.
Einar Ekberg uppträdde även i amerikansk radio och TV och har var en driven grammofonsångare långt innan grammofonen hade gjort sitt intåg i Sverige. År 1925 gjorde han sin första skivinspelning i USA då han bland annat sjöng in Lewi Pethrus sång Löftena kunna ej svika. Som grammofonartist hade Ekberg tillägnat sig en teknik erfarenhet efter tidiga inspelningar i USA, så att han behärskade mikrofon- och rösttekniken. Einar Ekberg uppträdde för stora publikmassor i både Sverige och USA, men han drog också stor publik i andra länder där han framträdde. Förutom i de nordiska länderna framträdde han också i bland annat Tyskland och genom sin medverkan i IBRA radio nådde han en stor publik i stora delar av världen. Han var också vid några tillfällen gästsolist på den amerikanske predikanten Billy Grahams möten. Graham var under många år USA:s mest kända predikant och känd för sina stora världskampanjer och som rådgivare/själavårdare till flera av USA:s presidenter.
Privatsångaren
Privat sjöng Einar Ekberg gärna en annan repertoar t.ex. Schuberts romanser. I en intervju berättar han att när det gäller "andliga romanser" så är Gustaf Nordqvist hans älsklingskompositör. Svante Widén, som varit Einar Ekbergs ackompanjetör vid turnéer i Sverige och USA, berättar att Einar Ekberg ofta sjöng upp sig i bilen och att det då ofta blev en aria ur den svenska operalitteraturen. Ekberg lär ha varit speciellt förtjust i Arnljot hälsar Jämtland av Wilhelm Peterson-Berger.
1957-1958 genomförde Einar Ekberg, ibland tillsammans med Einar Waermö, turnéer i Tyskland, Holland, Danmark och Sverige. Tidningarna Året Runt och Se ägnade dessa turné stor uppmärksamhet. I december fick han på grund av ohälsa och utbrändhet avbryta turnén och bege sig hem till USA. I juni 1959 återvände Ekberg för en ny sommarturné, vårturnén var inställd på grund av ohälsa. Nu var han påtagligt märkt av den sjukdom som kom att ända hans liv 1961. Den 3:e november steg han, för sista gången, in i Hemmets Härold skivstudio tillsammans med Lennart Jernestrand. Han sjöng då in sångerna Tro på Gud, Ögonblicket och evigheten, Herre tag mina händer och Himlens änglar kallar mig hem. Sitt sista framträdande gjorde han i sin gamla hemförsamling, Filadelfiakyrkan i Malmö, där han sjöng Blott en dag i duett med den nära vännen och senare sångpedagogprofessorn och kompositören Göte Strandsjö.
Sjukdomstiden
1960 blev det ingen sommarturné i Sverige. I oktober såldes huset i USA och han flyttade hem till Sverige där han omgående fick sina ben amputerade på Karolinska sjukhuset. Eftervården skedde på Norrbackahemmet. Han vårdades sista tiden i sitt hem i Södertälje där han också avled den 5 augusti 1961. Han jordfästes i Filadelfiakyrkan i Stockholm två veckor senare. Pastorerna Lewi Pethrus och Willis Säwe officierade och Filadelfiakören och Göran Stenlund sjöng bland annat Den store hvide flok.
Under Ekbergs tid var det många som trodde att han tjänade stora pengar på sitt kyrkosångarliv. Så var det inte. Hans liv och sångargärning präglades av en stark kristen tro och viljan att "sprida det andliga budskapet". Få känner till att Einar Ekberg under hela sin sångarkarriär under 30 års tid gjorde alla inspelningar på Hemmets Härold utan ersättning. När paret Ekberg kom tillbaka till Sverige var de efter en tid barskrapade på grund av att Ekberg inte kunnat sjunga och uppträda på länge. Frun Gunborg berättade i en intervju: "Vi var helt urlakade på grund av Einars stora smärtor och vår ekonomi var undergrävd på grund av att Einar inte kunnat sjunga på så länge. När pastor Willis Säwe kom på besök insåg han situationen och ordnade så vi fick hjälp av en sjuksköterska. Efter påstötning av Willis Säwe och Göte Strandsjö betalade skivmärket Hemmets Härold/Prim ut ett engångsbelopp som tack för de inspelningar som Einar gjort utan ersättning i 30 år".
Som efterträdare som solist i Filadelfiakyrkan i Stockholm fick Einar Ekberg först tenoren Sven Björk, som senare utvandrade till USA, och sedan barytonen Göran Stenlund, som kom att räknas som Ekbergs främste arvtagare. 2005 firades runt om i landet 100-årsminnet av Einar Ekbergs födelse. Mattias Agnesund utkom 2005 med en bok om Ekberg. Sveriges Television sände en speciell sånggudstjänst och ett Tv-program om Einar Ekbergs sångargärning. Runt om i Sveriges kyrkor, kapell och församlingsgårdar arrangerades speciella Ekbergaftnar och Ekbergkonserter. Tidningen Expressen uppmärksammade jubileet med en kulturartikel av förre chefredaktören Bo Strömstedt. I Svenska Dagbladet ägnades jubileet uppmärksamhet under strecket. I Einar Ekbergs födelsestad, Malmö, fattades beslut om att kulturnämnden skulle celebrera minnet men beslutet genomfördes inte.
Ekberg gift 1927 med Gunborg Ivarsson i Elimkyrkan, i Malmö med kyrkoherde Anders Svärd som vigselförrättare. Barn: Birgit (Bibbi) gift Ottosson, Gun gift Andersson, Gitten gift Svanell och Annette. Paret Ekberg fick en son Daniel som dog vid 11 månaders ålder.
Einar Ekberg är begravd på Södertälje kyrkogård.
Bibliografi
- Ur mitt liv som sångare, självbiografi
- Mattias Agnesund: Blott en afton jag bor här, Artos Förlag, 2005, biografi
- Per Östlin: Storsångaren Einar Ekberg biografi
- Einar Ekberg - En furste bland sångare, en samling av olika närstående personers minnen av Einar Ekberg. Redigerad av Karl-Erik Svedlund.
- Einar Ekbergs Amerikarepertoar
- Solosånger, sex olika häften med andliga sånger, "sjunga och samlade av Ekberg"
- Underbar frid och andra sånger,sjungna och samlade av Einar Ekberg, avsedda för enskilt och offentligt gudstjänstbruk, en psalmsamling med 11 psalmer.
Kompositioner
Ekberg komponerade även åtskilliga sånger. Bland hans mest kända kompositioner är hans tonsättning av Davids 32:a psalm som han skrev till invigningen av Filadefiakyrkan i Stockholm 1930. Han gav under sin livstid ut ett stort antal skivor och häften med kristna sånger.
Externa länkar
|
||||||||
