Sverige

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Koordinater: 63°0′N 16°30′O / 63, 16.5

Konungariket Sverige
Flagga Statsvapen
Valspråk: För Sverige, i tiden 1
Nationalsång: Du gamla, du fria (de facto)
Huvudstad	Stockholm 59°19′30″N 18°4′15″O / 59.325, 18.07083
Största stad	Stockholm
Officiellt språk	Svenska de facto2
Statsskick statschef statsminister	Konstitutionell monarki Carl XVI Gustaf Fredrik Reinfeldt
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	Gammal statstradition
Yta  • Totalt  • Vatten	449 964[1] km² (54:e) 8,67 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	(2009) 9 259 828[2] (86:e) 23[3] inv/km²
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2008) $346,0 miljarder [4] (34) $37 526 [4]
HDI (2007)	0,958 (7:e)
Gini (2000)	25 (4:e)
Valuta	svensk krona (SEK)
Tidszon	CET (UTC+1)
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Kebnekaise 2 104[5] m ö.h. Vänern 5 648 km² Klarälven–Göta älv 720 km
Nationaldag	6 juni
Landskod	SE
Landsdomän	.se
Landsnummer	46
1För Sverige - i tiden är antaget som kungligt valspråk av Carl XVI Gustaf (jämför artikeln om Storbritannien). 2 Svenska har inte formellt utnämnts som officiellt språk, men är det i praktiken (läs mer i artikeln svenska). Sveriges officiella minoritetsspråk är sedan år 2000: samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch[6]

För andra betydelser, se Sverige (olika betydelser).

Sverige, officiellt Konungariket Sverige, är en konstitutionell monarki i norra Europa, belägen på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar i väster till Norge och i nordost till Finland. Sverige har maritima gränser till Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet, som utgör en del av Östersjön samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. I sydväst har Sverige landförbindelse med Danmark genom Öresundsbron.

Sverige är medlem i Europeiska unionen sedan 1995. Landet är klassat som världens mest demokratiska land enligt demokratiindex^[7].

Historia

Huvudartiklar: Sveriges historia, Sveriges militärhistoria, Svensk vetenskapshistoria, och Sveriges ekonomiska historia

Gustav Vasa valdes till kung av Sverige den 6 juni 1523, ett datum som nu är Sveriges nationaldag.

Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika generationer. Landets norra del, övre Norrland, befolkades till stor del österifrån medan södra delen befolkades ifrån europeiska kontinenten. Landet var splittrat i flera olika maktcentra, främst baserade i Svealand samt Östra- och Västra Götaland. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Övre Norrlands kustland koloniseras och försvenskas, även om det norra inlandet fortsätter att huvudsakligen ha samisk befolkning till 1800-talet. Norden förenades i Kalmarunionen år 1397. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa år 1523 ta makten över Sverige. Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att behålla alla besittningar. Till följd av Napolenkrigen förlorades 1809 den östra rikshalvan av Sverige, som i huvudsak motsvarade dagens Finland, till Ryssland.

Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista införde flera medborgerliga rättigheter. Under Gustaf III:s regering stärktes dock kungamakten temporärt. Under Napoleonkrigen erövrade Svenskarna Kiel efter de gjort ett anfall från Svenska Pommern. 1814 så anfaller Svenskarna Norge och tvingar Danmark att ge Norge till Sverige och får i stället svenska besittningarna i Tyskland. Sverige har inte varit i krig efter detta.

Industrialiseringen under 1800-talet kom sent till Sverige jämfört med Storbritannien, men mycket tidigt jämfört med världen som helhet. Byggandet av järnvägar från 1860-talet var av stor betydelse. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut. Under första världskriget var Sverige neutralt.

Det medborgerliga politiska inflytandet förstärktes gradvis under 1800-talet. En första rösträttsreform beslöts år 1909, vilket införde rösträtt för alla män, med graderad rösträtt, och ett proportionellt valsystem. År 1919 fattades riksdagsbeslut om allmän och lika rösträtt i Sverige, sedan kung Gustaf V accepterat att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal år 1917. Lika rösträtt tillämpades första gången i andrakammarvalet 1921, som ledde till en socialdemokratisk regering under Hjalmar Branting. Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande centerpartiet delades dock regeringsmakten med andra partier.

Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik mot omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.

Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. År 1971 ersattes dessutom den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. År 1974 kom en omfattande grundlagsreform. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.

Berlinmurens fall 1989 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattning att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Sveriges regering ansökte därför om medlemskap för Sverige i Europeiska unionen (EU), efter att ha varit med i EFTA sedan organisationen bildades 1960. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995, efter en knapp majoritet i folkomröstning.

Geografi

Huvudartikel: Sveriges geografi

Karta över Sverige med länsgränser, de största tätorterna och vägarna samt sjöar, floder och berg (en mer detaljerad karta finns här).

Satellitbild över Sverige den 19 februari 2003. Stora delar av landet är täckta av snö.

Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön och sträcker sig över ungefär 14 grader latitud och 13 grader longitud,^[8] vilket motsvarar 52 minuter skillnad i soltid. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad och fasta Ryssland). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.

Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, sedan gammalt också kallad Kölen på både svenska och norska (kjølen). Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna).

Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark. Totalt sett täcks dock 60 % av totalytan och 75 % av landarean av skog. Sveriges skogsland tillhör den västra ytterkanten av den euroasiatiska Taigan. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Öresundsregionen och i Storgöteborg. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I mellersta Sverige och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern. Sverige är ovanligt tätt på sjöar av olika storlek, tillsammans med Finland.

Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 104 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km (se även Sveriges ytterpunkter).

Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar, liksom koppar, bly, zink, guld, silver, uran, arsenik, volfram och fältspat^[9].

Invånarantal i större samhällen

Klimat

Huvudartikel: Sveriges klimat

Vinterlandskap i svensk fjällmiljö, i detta fall Fulufjället.

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre kallare och snösäkra vintrar. Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker. Midvinternatten avbryts då endast av några timmars gryning och skymning. Årsnederbörden ligger normalt runt 1000 mm, med relativt stora mängder över det småländska höglandets västra delar och längs västkusten^[11]. Dygnsmedeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i söder, några minusgrader i mellersta Sverige och ner till -16°C i norr. I juli är det ca. 17 - 18°C i Götaland och Svealand, och strax över 10°C i norra Sverige.

Härjedalen

Kiruna (Norra Norrland/Sverige)^[12]:

Stockholm (Östra Svealand/mellansverige)^[13]

Malmö (Skåne, södra Sverige)^[14]: