Eberhard von Vegesack

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ernst von Vegesacks gravvård. Klara kyrka. April 2009.

Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack (uttal: fä´jsak), militär. Född i Rostock den 29 mars 1763, död i Stockholm den 30 oktober 1818 . Son till kaptenen i holländsk tjänst Fredrik von Vegesack och Sofia Magdalena von Blücher.

Då föräldrarna flyttade till Sverige 1777, medföljde Vegesack och blev två år senare page hos Gustav III. 1784 utnämndes han till kornett vid Livregementet till häst. På denna grad utgick han 1788 i Gustav III:s ryska krig och befordrades inom kort till kapten och skickades på kungens order till Dalarna för att ta befäl över ett kompani av frikåren som skulle agera mot Danmark. Då nämnda kår inom kort upplöstes, upprättade Vegesack på Gustav III:s befallning en jägarbataljon, med vilken han övergick till Finland och deltog djärvt, nästan på gränsen till överdåd i de följande striderna. Vid krigets slut hade han fortgått till major i armén samt blev kort därefter, 1790, överstelöjtnant, flygeladjutant och major vid Dalregementet, från vilken plats han tog avsked år 1794.

Han gifte sig år 1791 med Anna Beata Hammarfelt. Vid Gustav IV Adolfs tillträde av regeringen utnämndes Vegesack till överste och generaladjutant av flygeln. 1800 blev han chef för Savolaxbrigaden och året därefter generaladjutant för den armékår, som då samlades i Göteborg mot engelsmännen. 1802 befordrades han till sekundchef för Göta garde och upphöjdes till friherre. De närmast följande åren tjänstgjorde han som generaladjutant för armén och var under konungens frånvaro ledamot av den tillförordnade regeringen. Han förflyttades år 1804 från Göta garde som överste och chef till Västerbottens regemente, vilket han 1806 utbytte mot Älvsborgs regemente. Vid tyska krigets utbrott utnämndes han till befälhavare över den fjärde brigaden och visade under fälttåget prov på stor tapperhet och skicklighet, såsom vid utfallet från Stralsund, rekognosceringen av Frankenfront, erövringen av Lüderhagen samt i reträtten från Ferdinandshof, vid vilket han blev svårt sårad. För sina bedrifter tilldelades han generalmajors rang. 1808 förordnades han till befälhavare över den västra arméns vänstra flygel och ryckte med denna in i Norge men fick omedelbart därefter befallning att som befälhavare för den så kallade svenska fördelningen övergå till Finland, där han deltog i flera bataljer, bland annat i det blodiga slaget vid Oravais.

Belöningen för hans uppoffringar och mod blev den gången, att han hastigt kallades till Stockholm och ställdes inför krigsrätt för det han landstigit vid Kristinestad i stället för vid Björneborg, såsom orderna lydde. Vegesack lyckades bevisa att han inte bar skuld och han frikändes av krigshovrätten. Gustaf Adolf dömde honom dock personligen till livstids fästning. Domen hann dock aldrig verkställas eftersom revolutionen kom emellan. Han befordrades till generallöjtnant 1811 och kommenderade under 1813-14 års krig en särskild kår av den förenade norra tyska armén och besegrade bland annat den franska generalen Loison vid Retschow. Samma år kommenderade han en egen arméavdelning vid invasionen av Norge. Där inneslöt han först Fredrikshald och sedan slog han upprepade gånger den norska armén (vid Rakkestad, Askim m. fl. ställen). Vid svenska arméns omorganisation förordnades han till generalinspektör.

"Svenska krigsmän" reste år 1883 en minnesvård på hans grav på Klara kyrkogård i Stockholm.

Källor

• Nordisk familjebok, upplaga 3, band 20, 1934
• Johan Ludvig Runeberg; Fänrik Ståls sägner med teckningar av Albert Edelfelt, Gleerups bokförlag, Lund (Malmö), 1958 (sid 206ff samt sid 266)

Externa länkar

• Om Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack (Runeberg)