Romfördragen

Från Rilpedia

(Omdirigerad från EG-fördraget)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Romfördragen
Treaties of Rome Ratification Map.svg

Signatärländernas ställningstaganden
Typ av fördrag Grundfördrag
Utkast April 1956
Signerat 25 mars 1957
Ikraftträdande 1 januari 1958
Signaturer EKSG:s 6 medlemsstater
Språk EKSG:s 4 fördragsspråk

Romfördragen syftar på två fördrag som båda undertecknades den 25 mars 1957 i Rom av representanter för Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Västtyskland och Italien. Dessa två fördrag var Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG-fördraget) och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom-fördraget). Båda fördragen började gälla den 1 januari 1958. Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft 1993 och upprättade Europeiska unionen, bytte EEG-fördraget namn till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

Det ena fördraget, Euratom-fördraget, upprättade Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) medan det andra fördraget, EEG-fördraget, upprättade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Euratom syftade till samarbete för att främja kärnkraft i fredliga syften. EEG syftade till att underlätta handel mellan länderna och för en gemensam tullgräns mot omvärlden, genom upprättandet av en tullunion. Tillsammans med tidigare Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) blev dessa tre Europeiska gemenskaperna (EG) genom Fusionsfördraget, som trädde i kraft 1967.

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia
Jean Monnet tillsammans med Konrad Adenauer.

Parisfördraget, eller Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), signerades 1951 och upprättade EKSG. Det var en internationell gemenskap baserad på supranationalism och internationell lag, med syfte att förbättra Europas ekonomi och förhindra framtida krig genom att integrera dess medlemsstater med varandra. Med målet att skapa ett federalt Europa, föreslogs bildandet av ytterligare två gemenskaper; en europeisk försvarsgemenskap (EFG) och en europeisk politisk gemenskap (EPG). Under tiden som gemenskapens parlamentariska församling höll på att utarbeta fördraget till EPG, röstades fördraget om försvarsgemenskapen ned i Frankrikes parlament. Jean Monnet, en av frontfigurerna bakom gemenskaperna, avgick i protest från posten som Höga myndighetens ordförande och påbörjade istället arbetet med andra gemenskaper, baserade på ekonomisk integration istället för politisk integration.[1]

Som ett resultat av energikriser, föreslog gemensamma församlingen att EKSG:s befogenheter skulle utökas till att omfatta även andra energikällor. Emellertid önskade Jean Monnet en separat gemenskap som skulle ha hand om kärnkraft och Louis Armand fick uppgiften att undersöka möjligheterna för kärnkraft i Europa. Slutsatsen i rapporten var att det behövdes ytterligare utveckling inom kärnkraftsområdet för att täcka energiunderskottet som uppstått på grund av minskade kollager och för att öka oberoendet av oljeprodukter. Benelux-länderna och Tyskland var också angelägna om att skapa en allmän inre marknad, vilket dock Frankrike motsatte sig på grund av dess protektionism. Jean Monnet såg det därför som en för stor och svår uppgift. I slutänden föreslog Monnet skapandet av två separata gemenskaper, med syfte att tillfredsställa alla intressen.[2] Som ett resultat av Messinakonferensen 1955, utsågs Paul-Henri Spaak till ordförande för en förberedande kommitté, vars uppgift var att ta fram en rapport om föreberedelserna för en inre europeisk marknad.

Utarbetandet av Romfördragen

Fil:Briefmarke 50 Jahre Römischen Verträge.jpg
Frimärke till minne av fördragen.

Spaak-rapporten[3], som hade utarbetats av Spaak-kommittén, låg till grund för den fortsatta utvecklingen och accepterades vid Venicekonferensen i maj 1956. Då beslutades att en regeringskonferens skulle organiseras, som utarbetade fördragen. Spaak-rapporten utgjorde hörnstenen vid regeringskonferensens förhandlingar.

Konferensen kom fram till att de nya gemenskaperna skulle ha samma parlamentariska församling och domstol som EKSG. De skulle dock inte dela Höga myndigheten med EKSG. De två nya höga myndigheterna kallades för kommissioner, på grund av deras begränsade befogenheter. Frankrike var motvilligt att acceptera mer överstatlig makt och således fick de nya kommissionerna endast grundläggande befogenheter och viktiga beslut var tvungna att godkännas av rådet, som nu antog beslut genom majoritetsbeslut.[4] Det enda organet främjade samarbete inom kärnkraftsområdet, som vid denna tidpunkt var ett mycket populärt område, medan EEG avsågs hantera tullunionen mellan medlemsstaterna.[5][6]

Konferensen ledde till undertecknandet av Romfördragen den 25 mars 1957 vid Palazzo dei Conservatori vid Capitolium i Rom. I mars 2007 rapporterade BBC att förseningar i tryckningen av fördraget medförde att dokumentet vid undertecknandet innehöll blanka sidor.[7][8][9]

Signaturer

Salen i Kapitolinska museerna där Romfördragen undertecknades.

Vid undertecknandet av fördragen i Rom, Italien, 1957 deltog representanter för de sex länder som var medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen. De som skrev under fördraget var följande:

Innehåll

Viktiga ändringar

  • Euratom upprättas
— Europeiska atomenergigemenskapen upprättas.
  • EEG upprättas
— Europeiska ekonomiska gemenskapen upprättas och medlemsstaterna bildar tillsammans en tullunion med de fyra friheterna som mål.

Genom Romfördragen upprättades två nya gemenskaper, Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom), parallellt med den redan existerande Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). EEG och Euratom fick genom Romfördragen också egna institutioner som motsvarade EKSG:s. Till exempel upprättades en kommission för EEG och en kommission för Euratom, vilket motsvarade Höga myndigheten för EKSG:s del. De enda gemensamma institutionerna var EG-domstolen och den gemensamma församlingen. Eftersom Frankrike hade motsatt sig utökad överstatlighet präglades EEG och Euratom av mer mellanstatlighet än EKSG.[10]

I och med bildandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen inrättades också en gemensam tullunion. I och med Maastrichtfördraget 1993 kompletterades tullunionen med en momsunion och en inre marknad bildades. Redan vid undertecknandet av Romfördraget var målet att inrätta en marknad med fyra friheter: frihet för personer, kapital, tjänster respektive varor.[11]


Fördragsnamn Bryssel-
fördraget		 Paris-
fördraget		 Rom-
fördragen		 Fusions-
fördraget		 Europeiska
enhetsakten		 Maastricht-
fördraget		 Amsterdam-
fördraget		 Nice-
fördraget		 Lissabon-
fördraget
Signerat 17 mars 1948 18 april 1951 25 mars 1957 8 april 1965 17 februari 1986 7 februari 1992 2 oktober 1997 26 februari 2001 13 december 2007
Ikraftträdande 23 oktober 1954 23 juli 1952 1 januari 1958 1 juli 1967 1 juli 1987 1 november 1993 1 maj 1999 1 februari 2003 Ej i kraft
Upphörande   23 juli 2002   1 maj 1999          
Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM)
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)     Europeiska unionen (EU)
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)
  Europeiska gemenskapen (EG)
↑Europeiska gemenskaperna↑ Rättsliga och inrikes frågor (RIF)
Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS)
Europeiska politiska samarbetet (EPS)   Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)
Västeuropeiska unionen (VEU)  

Ratificering

██ Slutgiltig deposition avklarad

██ Ratificeringsförfarandet avklarat

██ Ratificeringsförfarandet ej klart

██ Ratificeringsförfarandet stoppat

För att de två Romfördragen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, skulle kunna träda i kraft krävdes det att samtliga signatärstater ratificerade - godkände - det i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

Ingen av medlemsstaterna valde att hålla folkomröstning om fördragen. Istället valde de sex länderna att ratificera fördraget i sina nationella parlament. I likhet med senare fördrag, men till skillnad från Parisfördraget, deponerades fördraget i Rom hos den italienska regeringen. Även varje lands ratifikationsinstrument deponerades i Italien.

Fördraget var upprättat på Europeiska kol- och stålgemenskapens fyra officiella språk: franska, italienska, nederländska och tyska. Det var lika juridiskt giltigt på alla dessa fyra språk, men versioner av fördragen på senare EU-språk har lagts till efter hand som att unionen har utvidgats till att omfatta dagens 27 medlemsländer. Italien blev första land den 23 november 1957 att deponera sina dokument. Två dagar senare, den 25 november 1957, deponerade även Frankrike sina ratificeringsdokument. Tysklands dokument deponerades den 9 december 1957 medan övriga länder, Belgien, Luxemburg och Nederländerna, deponerade sina instrument den 13 december samma år. Eftersom alla sex medlemsländerna då hade godkänt de två fördragen kunde de träda i kraft den 1 januari 1958.[12][13]

Ratificeringsförfarandet i detalj

I tabellen nedan visas vilka länder som ratificerat Romfördragen.

Stat/organisation Signerat Ratificerat Deponerat Status

Se även

Källor

  1. ↑ Raymond F. Mikesell (maj 1958), The Lessons of Benelux and the European Coal and Steel Community for the European Economic Community, The American Economic Review, Vol. 48, No. 2, Papers and Proceedings of the Seventieth Annual Meeting of the American Economic Association 
  2. ↑ ”1957-1968 Successes and crises”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5599. 
  3. ↑ ”Spaak report”. University of Pittsburgh. http://aei.pitt.edu/995. 
  4. ↑ ”Drafting of the Rome Treaties”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=397. 
  5. ↑ ”A European Atomic Energy Community”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=3054. 
  6. ↑ ”A European Customs Union”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=3056. 
  7. ↑ ”What really happened when the Treaty of Rome was signed 50 years ago”. BBC. http://www.bbc.co.uk/radio4/today/listenagain/ram/today1_rome_20070324.ram. 
  8. ↑ ”EU landmark document was 'blank pages'”. Wales Online. http://icwales.icnetwork.co.uk/0100news/0700world/tm_headline=eu-landmark-document-was--blank-pages-&method=full&objectid=18802633&siteid=50082-name_page.html. 
  9. ↑ ”How divided Europe came together”. BBC. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/6483585.stm. 
  10. ↑ ”EEG och Euratom”. EU-upplysningen. 2009-01-13. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Historik/EEG-och-Euratom/. Läst 2009-01-15. 
  11. ↑ ”Fri rörlighet”. EU-upplysningen. 2008-09-18. http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Fri-rorlighet/. Läst 2009-02-17. 
  12. ↑ ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=1957002&lang=EN&doclang=EN. 
  13. ↑ ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=1957003&lang=EN&doclang=EN. 
  14. ↑ 14,0 14,1 14,2 14,3 14,4 14,5 ”Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEG-fördraget - originaltext (ej konsoliderad version)”. SCADPlus. 2007-10-07. http://europa.eu/scadplus/treaties/eec_sv.htm. Läst 2009-02-18. 
  15. ↑ ”Act ratifying the EEC and EAEC Treaties in Belgium (2 December 1957)” (på engelska). European NAvigator. 1957-12-02. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5788. Läst 2009-02-18. 
  16. ↑ 16,0 16,1 16,2 16,3 16,4 16,5 ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=1957002&lang=EN&doclang=EN. 
  17. ↑ 17,0 17,1 17,2 17,3 17,4 17,5 17,6 17,7 17,8 ”Ratification of the Treaties” (på engelska). European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5802. Läst 2009-02-19. 
  18. ↑ ”Act No 57-880 of 2 August 1957 authorising the President of the Republic to ratify: 1. the Treaty establishing the European Economic Community and its Annexes; 2. the Treaty establishing the European Atomic Energy Community; 3. the Convention on certain institutions common to the European Communities, signed at Rome on 25 March 1957” (på engelska). European NAvigator. 1957-08-02. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5787. Läst 2009-02-18. 
  19. ↑ ”Journal officiel de la Republique Français” (på franska). Legifrance. http://www.legifrance.gouv.fr/jopdf/common/jo_pdf.jsp?numJO=0&dateJO=19570804&numTexte=&pageDebut=07716&pageFin=. Läst 2009-02-19. 
  20. ↑ ”§ 59. — Act No 1203, 14 October 1957 — Ratification and implementation of the following international Agreements, signed in Rome on 25 March 1957: (a) Treaty establishing the European Atomic Energy Community and annexes, (b) Treaty establishing the European Economic Community and annexes, (c) Convention on certain institutions common to the European Communities (in Ordinary Supplement to Gazzetta Ufficiale No 317 of 23 December 1957).” (på engelska). European NAvigator. 1957-10-14. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5869. Läst 2009-02-18. 
  21. ↑ ”Act of 30 November 1957 approving the Treaty establishing the European Economic Community and its Annexes and Additional Protocols and Convention, signed at Rome on 25 March 1957, and at Brussels on 17 April 1957.” (på engelska). European NAvigator. 1957-11-30. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5786. Läst 2009-02-18. 
  22. ↑ ”Act of 5 December 1957, ratifying the Treaty establishing the European Economic Community, together with its Annexes, Protocols and Convention” (på engelska). European NAvigator. 1957-12-05. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5870. Läst 2009-02-18. 
  23. ↑ ”Act relating to the Treaties of 25 March 1957 establishing the European Economic Community and the European Atomic Energy Community” (på engelska). European NAvigator. 1957-07-27. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5868. Läst 2009-02-18. 
  24. ↑ ”181 Sitzung des Bundesrates in Bonn, am 19. Juli 1957 um 9.00 Uhr” (på tyska). Tysklands förbundsråd. 1957-07-19. s.10. http://dip21.bundestag.de/dip21/brp/181.pdf. Läst 2009-02-19. 

Externa länkar


v • d • r
Europeiska unionens fördrag och tillhörande dokument
Grundfördrag
EKSG-fördraget (1951) · EFG-fördraget (1952) · EG-fördraget (1957) · Euratom-fördraget (1957) · EU-fördraget (1992) · Europeiska konstitutionen (2004)
Ändringsfördrag
Anslutningsfördrag
Övriga fördrag
Stadgor och
andra dokument
Läs gärna mer om Europeiska unionens fördrag · Europeiska unionens historia · Europeiska unionens institutioner
Europeiska unionens flagga EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Romf%C3%B6rdragen"
Personliga verktyg