Chiles historia
Från Rilpedia
Den här artikeln behandlar Chiles historia
Innehåll |
Förhistoria
De första bosättningarna i Chile uppstod ungefär vid 10 500 f.kr. Sedan 6 000 år tillbaka har Aymarakulturen funnits i norra delen av Chile. Andra ursprungsbefolkning var Chango och Atacameño också i norr.
Mellan Mapochofloden och Maulefloderna bodde Picunchefolket. Längre ner vid Toltenfloden bodde Mapuchefolket i hela södra Chile.
På ön Chiloe bodde huillichefolket. Chonos, Qawasqar, Yamana, Aonekenk, Alakalufe var några som fanns i Eldslandet.
Av de cirka 17 ursprungliga befolkningen som fanns i Chile, har 11 försvunnit. De som har överlevt är mapuches, aymaras, quechuas, rapa nuis, huilliches och pehuenches. 1520 kom så spanjorerna till Chile.
Upptäckartiden 1520-1541
Den första europeiska expedition som såg Chile leddes av upptäckaren Ferdinand Magellan som seglade genom Magellans sund i november 1520. Han fortsatte dock västerut på sin väg runt jorden. Under 1530-talet erövrade Spanien under ledning av conquistadoren Francisco Pizarro de centrala delarna av Inkariket. De fick höra talas om ett guldrikt land i söder som hette Chile. Cuzcos erövrare Diego de Almagro beslöt att leda en expedition söderut. 400 conquistadorer åtföljda av ett stort antal bärare och lamadjur satte av söderut via den bolivianska högplatån. Bärarna försvann tidigt med förnödenheterna. Under stora svårigheter korsades Anderna genom ett pass på 4200 m.ö.h. i närheten av Copiapó ner i Chile. Året var 1536. Almagro avancerade till Aconcaguafloden i centrala Chile där han satte upp sitt läger och skickade ut expeditioner för att utforska landet. De åtrådda rikedomarna fanns dock inte så spanjorerna vände hem. Den här gången valde man att korsa Atacamaöknen hellre än Anderna.
1540 bestämde sig Pedro de Valdivia att erövra Chile. Det var svårt att hitta intresserade till expeditionen. Med ett fåtal man gav han sig iväg. Han hade turen att längs vägen träffa på conquistadorer som misslyckats i Bolivias och slog följe med Valdiviva. Med 150 man kom han till Chile. I Copiapódalen tog han landet i besittning för Kungen av Spaniens räkning och kallade landet Nueva Extremadura efter sin hemprovins Extremadura. Han grundade den första staden Santiago del la Nueva Extremadura 12 februari 1541. Efter grundandet av Santiago delade kolonisterna upp land och indianer emellan sig.
Kolonialtiden 1541-1810
Efter att ha korsat floden Bío-Bío mot söder mötte han oväntat motstånd från lokalbefolkningen, Mapuchefolket. Han lyckades grunda flera städer och befästningar i södra Chile men dog emellertid år 1553 efter slaget vid Tucapel. Vid sekelskiftet utbröt ett allmänt uppror kallad Araucokriget från indianerna vilket slutade med att alla städer i Chile söder om Bio-Bio ödelades. Bara staden Valdivia omgrundades med starka befästningar. Chile hade vid den tiden blivit besvärande för myndigheterna i Peru, som ansvarade för Chile inför kungen. Chile var länge en av de fattigaste kolonierna i Amerika.
Frihetstiden
1810 blev Chile en självständig stat efter att ha varit en spansk koloni. Det blev startpunkten på en stolt demokrati-tradition. I åtta år fram till 1818, hade Chile ingen egentlig president. Det var i detta år som irländsk-ättade Bernardo O´Higgins blev landets första president. Under militärjuntans år försökte man svartmåla O´Higgins image, genom att framställa honom som en diktator, något som inte är fallet. Bernardo O´Higgins regerade fram till 1823.
Första republiken 1823-1925
Chile var också i krig mot Peru och Bolivia från 1879 till 1884, Stillahavskrigen (Guerra Del Pacifico eller War of the Pacific). Chile vann kriget och kunde expandera sitt territorium med nästan en tredjedel. Bolivia blev utan kust och Peru förlorade tre provinser (en av dessa återgick till Peru på 1920-talet).
Efter kriget tog konflikten Araucokriget slut 1881, som hade varat i 300 år. Påskön blev chilensk 1888.
Andra republiken 1925-1970
1920 vann reformkandidaten Arturo Alessandri presidentvalet. Hand mandatperiod avslutades med två militära interventioner. Den första ägde rom 1924 och avsatte honom. Den andra ägde rum 1925 återinsatte honom. Interventionerna och Alessandris popularitet bidrog till att Chile 1925 fick en ny grundlag och en progressiv social lagstiftning.
Depressionen 1930 destabiliserade landet och ett flertal regeringar kom och gick de följande åren. 1938 kom en vänsterkoalition till makten och inledde en progressiv socialpolitik och delade ut subventioner till industrin.
Efter andra världskriget slutade center- och vänsterpartierna i Chile att samarbeta. 1948 förbjöds kommunistpartiet. Under de kommande åren blev ekonomin allt svagare. Jordbruket var ineffektivt, för få arbetstillfällen skapades och beroendet av kopparexport skadade ekonomin. Chile drabbades av kraftig inflation och inflyttning från landsbygsden leddet till stora slumområden i städerna. De ekonomiska problemen och den kubanska revolutionen bidrog till ett hårdnande politisk klimat.
1964 valdes kristdemokraten Eduardo Frei. Han kom till makten med ett reformprogram i ryggen som utlovade ökat chilenskt inflytande över kopparbrytningen, stöd åt invånarna i städernas slum och jordreformer. Han blev hårt kritiserad från både höger och vänster för sina reformer; följden blev ytterligare politisk radikalisering och ökad social oro.
Allendes regering 1970-1973
1970 blev Salvador Allende ledare i Chile. Detta var något som Moskva såg som en triumf för marxismen, och ryssarna stödde därför hans regering.[1]. Allende var en socialist och under hans tid som president, förstatligades bland annat USA-ägda koppargruvor. Han motarbetades därför av både amerikanska och inhemska företag, samt av CIA. 1973 störtades Allende i en militärkupp och en militärdiktatur under Augusto Pinochet tog vid.
Militärjuntan 1973-1990
Den 17-åriga period, där militärjuntan ledd av Augusto Pinochet ledde landet, präglades av olika brott mot de mänskliga rättigheterna. I kontrast mot detta stod den ekonomiska boom som startade i början av 80-talet, under ledning av de så kallade Chicago Boys, som inspirerades av Milton Friedman. 1981 hölls en folkomröstning om en ny författning. Den fick stöd av 80% av befolkningen, och innebar att Pinochet stod kvar åtminstone 8 år till. En motståndsrörelse fanns redan från början, men den blev inte politiskt organiserad förrän 1985. Den nya författningen som var skriven av Jaime Guzman var inte fullständigt perfekt dock, sett från Pinochets synvinkel. Den tvang Pinochets regering att anordna en folkomröstning 1988, som gällde om han skulle sitta kvar vid makten 8 år till, en folkomröstning som han föga överraskande förlorade. Diktaturen tog officiellt slut den 11 mars 1990, då en demokratiskt vald regering tog vid.
Tredje republiken 1990-
1990-1994: Början på demokratiseringsprocessen
Den 11 mars 1990, svors Patricio Ailwyn in som Chiles president. Redan från början, ville han se till att övergången till demokrati gick så smidigt som möjligt, detta bland annat genom den banbrytande Rettig-rapporten, som var en lista över samtliga personer som "försvann" under Pinochet-regimen.
Trots detta var stödet för Aylwin litet under hans fyra år som Chiles president
1994-2000: Frei Jr:s väg till ett modernare Chile
Valet 1993 var främst en uppgörelse mellan två män, som båda hade politiken i blodet. Arturo Alessandri Bessa (Den tredje i familjen Alessandri att kandidera som president) och Eduardo Frei Ruiz-Tagle (son till Eduardo Frei Montalva, president mellan 1964-1970).
Till slut var det Frei som gick hem med segern, med 58% av rösterna. Under hans 6 år vid makten fortsatte han på den väg som Ailwyn hade stakat fram, nämligen Chiles frammarsch efter den svarta era, som diktaturen innebar. Ekonomiskt sett var förhandlingarna om att gå med i NAFTA, oerhört viktiga.
De sista åren av Freis mandatperiod blev däremot en uppgörelse med det förflutna, på grund av gripandet av ex-diktatorn Augusto Pinochet i London 1998, under uppdrag av den spanske åklagaren, Baltasar Garzon.
2000-2006: Lagos kontra Pinochet, en ojämn kamp
Socialistpartiets kandidat Ricardo Lagos blev vald till president 2000. Det krävdes två omgångar dock, mot högerkandidaten Joaquin Lavin innan valet kunde avgöras till hans fördel. Lagos fick en utmaning på sin post från första början. Utöver uppdraget att fortsätta arbeta med de framsteg som Frei hade gjort, fick hans regering handskas med fallet Pinochet, detta eftersom Pinochet återvände till Chile mars 2000.
Efter många turer fram och tillbaka i domstolarna, lyckades man åtminstone med ett delmål, nämligen att få Pinochet i husarrest.Anklagelser om korruption förvärrar situationen i början av sitt mandat, men sedan börjar han bli väldigt populär, tillsammans med ekonomisk återhämtning, trots de höga klagomål om arbetslöshet, brottslighet, hälsa och utbildning. Lagos uppnår nivåer av godkännande som uppnår 75% av befolkningen i samband med internationellt deltagande i säkerhetsrådet i FN och dess förkastande av invasionen av Irak och undertecknandet av frihandelsavtal med EU, USA och Sydkorea, bland annat...
2006- Bachelet skriver politisk historia
Se: Presidentvalet i Chile 2005-2006
Även presidentvalet 2005 gick till en andra omgång. Kampen stod främst mellan högerns Joaquin Lavin, Sebastián Piñera och socialistpartiets Michelle Bachelet. I andra omgången som hölls i januari 2006 stod kampen mellan Piñera och Bachelet, en kamp som Bachelet vann, hon blev därmed en av få demokratiskt valda kvinnliga presidenter i världen, sedan 1945. Redan under hennes första regeringsår, uppstod det dock problem, först under juni med studentprotester och polisiärt övervåld. Därefter i december dog Augusto Pinochet, något som fick Bachelet att tampas med frågan om statsbegravning skulle hållas, något som hon inte gick med på. Men det var under 2007 som, Bachelet fick det riktigt svårt, främst med Transantiago-systmet.
Källor
- ↑ Enligt Mitrokhin archive så var den totala summan av det stöd KGB föreslog till Allende (före och efter valet) 420 000 dollar [1]. Hur mycket som verkligen spenderades verkar inte framgå. Jämförelsevis spenderade CIA ungefär åtta miljoner dollar 1970-1973.
|
||||||||
