Från Rilpedia

Araucokriget
Datum 1536 - Chilenska självständighetskriget Plats Chile Utfall Bio-Biofloden inrättad som gräns, Mapuchefolket var självständiga till ockupationen av deras territorium ägde rum 1883.
Stridande
Spanska imperiet	Mapuche, Pehuenche, Hulliche och Picunchekrigare
Befälhavare
Pedro de Valdivia † Francisco de Villagra García Hurtado de Mendoza Martín García Óñez de Loyola † Alonso de Ribera	Lautaro † Caupolicán † Colo-Colo Pelantaru Mestizo Alejo
Styrka
okänt	okänt
Förluster
30 000-42 000 Spanjorer, 60 000 yanaconas (indaner på spanjorernas sida)	90 000-100 000

Araucokriget (spanska: Guerra de Arauco) var en lång konflikt mellan spanska kolonisatörer och Mapuchefolket. Kriget började runt 1500-talet och slutade 1881, då Chiles regering ockuperade Mapuchefolkets territorium och senare slöt fred.

Konflikten

När spanjorerna kom till södra Chile vid dagens region Biobio förväntade sig Pedro de Valdivia att indianerna skulle vara enkla att besegra som i Mexico och Peru, men Mapuchefolket lyckades uppbåda motstånd mot spanska invasionen, senare med stöd av andra indianer som Huilliches, Picunches och Cuncos. Mapuchefolket hade redan 80 år innan stått emot mäktiga Inkaimperiet och besegrat dem i slaget som på spanska kallas Batalla de las Lunas ("månarnas slag"). Mapuches lärde sig snabbt att bekämpa spanjorerna, med bland annat välorganiserade natträder.

Spanjorerna fick så hårt motstånd att de fick flera gånger lämna byar och dra sig tillbaka. Upprepade fredsavtal bröts och stridigheter bröt ut på nytt. Sjukdomar som spanjorer tog med sig som fläcktyfus och smittkoppor drabbade Mapuchefolket hårt.

1546 nådde Pedro de Valdivia med 60 ryttare och andra indianer floden Biobio, där de blev anfallda av en grupp mapuches. Valdivia insåg att han inte kunde vinna slaget och flydde.

I slaget vid Tucapel besegrades spanjorerna och Pedro de Valdivia arresterades av mapuchefolket för att senare avrättas av Lautaro. Efter slaget insåg spanjorerna mapuchefolkets styrka, och förstärkte sina försvarsverk och städer som Concepción.

1554 lyckades Lautaro, mapuchefolkets ledare, samla 8 000 män för att möta Francisco de Villagra som hade skickats av spanjorerna för att göra slut på motståndarna. Villagra besegrades av Lautaro, men när mapuches nådde staden Concepción var den redan övergiven, så de brände staden till grunden.

Den 29 april vid gryningen började Villagra slaget vid Mataquito med en överrasknings attack mot lägret där Lautaro befann sig och dödar honom vilket blev en avgörande seger mot hans armé.

Efter Lautaros död valde mapuchefolket Caupolicán som deras nye Toqui (ledare). Efter Jerónimo de Alderetes död i Panama, som var på väg till Chile, utsågs García Hurtado de Mendoza till den interimistiska guvernören i Chile under 1557 och omedelbart seglade söderut från Peru, denna gång med en mycket starkare styrka än tidigare: 600 soldater, 6 artilleri delar och 1000 hästar. Han landade i La Serena och grep Francisco de Villagra och Francisco de Aguirre för att skickas till Peru och sätta sina egna män i kontrollen över provinsen. Han skickar sin kavalleri landvägen medan han seglade söderut på vintern och landade i början av juni 1557 på ön La Quiriquina vid Concepción. Han beordrade en part att landa på Penco och rekonstruera fortet av Concepción. En mapuche armé försökte storma fortet men besegrades av artillerield och skottlossning i slaget vid Concepción.

Efter att hans cavalleri och hästar anlänt, inledde Mendoza sin förväg till söder och en annan mapuche armén inkluderat Galvarino försökte att stoppa dem i den öppna fältet i slaget vid Lagunillas men besegrades efter hårda striderna och därmed blev deras fästning i Andalicán vägen till Arauco lämnades oförsvarat och erövrades snart efter slaget.

Caupolicán ledde motståndet att hindra Mendozas framfart förgeväs, genom att angripa honom från ett bakhåll i slaget vid Millarapue.

Konflikten slutade inte där. Spanjorerna bytte strategi flera gånger, men kunde inte undgå att förlora alla landvinningar söder om Bio-Bio floden, sedan armén hade besegrats grundligt i Slaget vid Curalaba. Bara staden Valdivia byggdes om senare (1604). Den spanska Chiloeön nåddes aldrig av kriget.