Uruguays historia
Från Rilpedia
Den här artikeln behandlar Uruguays historia.
Uruguay ett område mellan det spanska och de portugisiska intressena. Det tog lång tid innan området som styrdes av Charrúaindianerna kolonialiserades. Den första europén som besökte vad som idag är Uruguay var Juan Díaz de Solís.
Innehåll |
Självständighet
José Gervasio Artigas blev nationalhjälte 1811 då han ledde självständighetskampen mot Spanien. 1815 hade han fått kontroll över Uruguay, för att därpå förlora mot portugiserna som annekterade Uruguay. Flera revolter skedde där Uruguay försökte att frigöra sig från Brasilien och istället tillhöra Argentina. Kriget mellan Brasilien och Argentina om vem som hade rätt Uruguay ledde inte till något. 1828 blev Uruguay självständigt genom att Storbritannien hjälpte till att medla mellan Argentina och Brasilien.
Det stora kriget (1839-1852)
Två politiska partier uppstod det liberala Coloradopartiet (de röda) och det konservativa Blancopartiet (de vita). Coloradopartiet leddes av Fructuoso Rivera som företrädde de industriella intressena och probrasilianskt, medan Blancopartiets ledare Manuel Oribe företrädde jordbrukarna och var proargentinskt. Då den franska flottan blockerade hamnen i Buenos Aires gick Oribe in konflikten och stödde den argentinske presidenten Juan Manuel de Rosas. Riviera så sökte franskt stöd och avsatte president Oribe. Denne flydde till Argentina och Rivieras nästa steg blev att förklara krig mot Argentina. Denna konflikt är känd som det stora kriget (Guerra Grande). Två år senare gick en argentinsk arme i samarbete med Oribe in i Uruguay, de lyckades att ockupera stora delar av Uruguay med inte huvudstaden Montevideo. I februari 1843 började den 9 år långa belägringen av Montevideo, Alexander Dumas kallade den för det nya trojanska kriget. Under belägringen startade Giuseppe Garibaldi den italienska legionen som bestod av invandrade italienare och fransmän. Frankrike och Storbritannien allierade sig mot Rosas och beslagtog hans flotta och inledde en blockad av Buenos Aires. Oribe fortsatte att med argentinska trupper att belägra Montevideo, men när argentinske generalen Justo José de Urquiza bytte sida så besegrade han tillsammans med urguayare Oribe.
Trippelallianskriget (1865–1870)
Coloradogeneralen Venancio Flores startade ett uppror mot Blanco-presidenten Bernardo Prudencio Berro. Flores lyckades med sitt uppror med hjälp av stöd från Brasilien. Den avsatte presidenten Berro tog kontakt med den paraguyanska presidenten Francisco Solano López som passade på att förklara krig mot Brasilien. Resultatet blev ett fem år långt krig där Brasilien, Argentina och Uruguay slogs mot Paraguay.
1900-talet
Problemen ökade efter 1950-talet med en stigande inflation, sjunkande levnadsstandard samt en aktiv vänster gerilla, Tupamaros.
President Jorge Pacheco Areco styrde med hårda metoder och ytterligare inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna. Hans efterträddare Juan María Bordaberry förklarade undantagstillstånd 1972. Fyra år senare avsattes han av militären som satte in Aparicio Méndez som president.
Julio María Sanguinetti vann presidentvalet 1984. Han drev igenom en kritiserad lag som gav amnesti till de som gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under diktaturen 1973-1985.
|
||||||||
