Berings hav
Från Rilpedia
Berings hav är en del av norra Stilla havet belägen mellan Sibirien med Kamtjatkahalvön i väst, Alaska i öst och den utifrån Alaska långsträckta ögruppen Aleuterna i syd. Berings hav är förbundet med Norra ishavet genom Berings sund i norr. Det har en yta på 2,26 miljoner kvadratkilometer och är i nordöstra delen grund med flera stora öar, men når i sydväst 4 000 meters djup. Kusterna är rika på stora vikar.
Havet är uppkallat efter Vitus Bering, en dansk upptäcktsresande i rysk tjänst, som utforskade havet 1728 och 1741.
Historia
Under senaste istiden för cirka 10 000 år sedan fanns vid norra delen av Berings hav en genomgående landbro mellan Asien och Amerika med namnet Beringia. Dessutom fanns i södra delen en landbro från Kamtjatka till Alaska längs dagens kedja av öar. Den senare var däremot inte helt genomgående utan delad i två delar genom en grävsänka. Enligt allmänt antagna teorier flyttade Amerikas ursprungsbefolkning över dessa förbindelser till kontinenten. Vid istidens slut sjönk havets botten cirka 125 meter ner.
Förenta staterna köpte 1867 Alaska och Pribiloföarna från Ryssland. I samband med dessa förhandlingar förklarade Ryssland att landet bara gör territorialt anspråk på sina kustlinjer. USA såg chansen att förklara alla övriga delar av Berings hav till sitt territorium vad som orsakade konflikter med Kanada och England som jagade fiskar och sälar i havet. Förvecklingarna löstes 1892 i en domstol i Paris som slog fast att USA bara har rätt till sina kustlinjer. Dessutom blev säljakten reglementerad för att säkra det minskande beståndet.
Fauna
I Berings hav lever flera utrotningshotade valarter som grönlandsval, blåval, sillval, sejval, knölval och kaskelot samt den mest utrotningshotade stillahavsnordkapare. Andra typiska havsdäggdjur som lever här är valross, stellers sjölejon, nordlig pälssäl, vitval och späckhuggare samt i havets norra del isbjörnen.
Havet har även större betydelse för världens havsfåglar. Här ruvar cirka 20 miljoner individer av 30 olika arter havsfåglar. Typiska arter är tofslunne (Fratercula cirrhata), gulnackad albatross (Phoebastria albatrus), glasögonejder (Somateria fischeri) och beringmås (Rissa brevirostris). Många havsfåglar är endemiska för havet.
Två arter, stellers sjöko (Hydrodamalis gigas) och pallas skarv (Phalacrocorax perspicillatus), är redan utdöd på grund av intensiv jakt. Dessutom dog en underart av kanadagås ut, Branta canadensis asiatica, då den jagades av människor och på grund av råttor som blev införd på öarna där gåsen ruvade.
I vattnet lever ett flertal fiskar och 419 olika arter blev hittills beskrivna.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 november 2008.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 13 november 2008.
