Från Rilpedia

Vitus Jonassen Bering, född i augusti 1680 vid Horsens i Jylland, död 19 december 1741 på Berings ö, var en dansk-rysk upptäcktsresande.

1725 fick han av ryska regeringen uppdrag att företaga en upptäcktsresa från Kamtjatka för att undersöka om Asien och Amerika är förenade med varandra norr om Stilla havet. Vintern 1725 reste han med flera sjöofficerare och ett talrikt manskap landvägen från St. Petersburg till Ochotska havet. Här byggde han två sjögående fartyg, med vilka han seglade till Kamtjatka, samt nådde våren 1728 expeditionens utgångspunkt, Kamtjatkaflodens mynning. Där byggde han expeditionsskeppet och anträdde på sommaren sin egentliga upptäcktsresa till polarhavet. Han kringseglade Asiens nordöstra hörn och framträngde till 67° 15' nordlig bredd samt kartlade asiatiska kusten från Kamtjatka till Kap Dezjneva. Men det lyckades honom inte att upptäcka Amerikas västkust, och trots att han två gånger seglade genom det sund, som bär hans namn, visste han inte att det var ett sund.

Återkommen till St. Petersburg 1730, föreslog han en allmän undersökning och kartläggning av hela norra Asiens och västra Nordamerikas kust från floden Dvina genom Berings sund till Japan och Kalifornien. Dessa stora arbeten, som förenades med fysiska och etnografiska undersökningar i Sibirien, är kända under namnet "den stora nordiska expeditionen". Våren 1734 lämnade han St. Petersburg, följd av många sjöofficerare och vetenskapsmän och över 500 man. 1735-42 undersöktes den sibiriska ishavskusten samt Kurilerna och Japan av olika vetenskapsmän, och 1741 anträdde Bering personligen en upptäcktsresa till nordvästkusten av Amerika, kartlade en del av Alaska och Aleuterna samt sökte nå Berings sund längs Amerikas kust, men sjukdom och tjocka tillintetgjorde hans plan. I fem månader drev Berings fartyg planlöst omkring på havet mellan Alaska och Kamtjatka, tills man den 5 november ankrade vid den då obebodda Beringsön, där fartyget sedan blev ett vrak. Manskapet grävde ned sig i sandgropar och levde av val- och sälkött. Skörbjugg bortryckte 18 man, och där dog även Bering den 19 december 1741.

Litteratur

• Kjærbye Petersen, Rasmus, Till världens ände (2006) Allt om historia. (nr. 12).sid. s. 32-33.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bering, Vitus, 1904–1926 ^(Not).