Beringia
Från Rilpedia
Beringia (även kallad: Berings landbrygga) var en landförbindelse mellan Asien och Nordamerika. Det antas att de första människor som bosatte sig i Amerika tog denna väg.
Innehåll |
Geografi
Beringia var utsträckt där idag Berings sund ligger, alltså mellan dagens Alaska och Sibirien. Landbryggan var del av ett 34 miljoner km² stort område som sträckte sig från Lenafloden i östra Sibirien till Mackenziefloden i dagens Kanada.
Historia
Vid slutet av senaste istiden för 10 000 år sedan (efter nyare undersökningar möjligtvis 11 000 eller 12 000 år) var havets vattenstånd mycket lågt och sundet mellan Sibirien och Alaska försvann. Det är möjligt att landbryggan uppkom åtskilliga gånger under de senaste 100 000 åren[1] på grund av att isen ökade och minskade under flera perioder.
Vattenståndet var ungefär 125 meter lägre än idag och så uppkom ett 40 till 50 kilometer brett och 85 kilometer långt kuperat areal. Landskapet täcktes av grässtäpp där flera djurarter förekom, till exempel mammutar, ullhårig noshörning, renar och myskoxar. Asiens nomader följde dessa djur och kom på så sätt till den Nya världen.
Denna teori har idag de flesta anhängare men de första invandrarna kan även ha tagit båten.[2]
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ↑ Istider i Nordamerika (engelska). PÅ USGS webpräsens, Cascades Volcano Observatory. Visiterad 6 januari 2008
- ↑ The Human Family Tree: 10 Adams and 18 Eves, Artikel i New York Times den 2 maj 2000. visterad 6 januari 2006.
