Knölval
Från Rilpedia
| ?Knölval Status i världen: Sårbar[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Valar Cetacea |
| Underordning: | Bardvalar Mysticeti |
| Familj: | Fenvalar Balaenopteridae |
| Släkte: | Megaptera Gray, 1846 |
| Art: | Knölval M. novaeangliae |
|
|
|
| §Megaptera novaeangliae Auktor: Borowski, 1781 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Knölvalen (Megaptera novaeangliae) är ett däggdjur tillhörande bardvalarna och den enda arten i släktet Megaptera. Den är en stor val, vuxen mäter den ungefär 15 meter och väger omkring 36 ton. Den är välkänd för sina språng upp över vattenytan och för sin valsång. Knölvalen förekommer i oceaner runt hela jordklotet och är eftersökt av valskådare.
Innehåll |
Kännetecken
Kroppen är kraftig och tjock, svart på översidan och har tydlig puckel på ryggen, en puckel som givit valen dess engelska namn (humpback, puckelrygg). Det svenska namnet syftar istället på de stora vårtliknande knölar som finns spridda över huvudet och underkäken. Tidigare kallades arten dock puckelval. Knölarna är ombildade hårsäckar. Stjärtfenan har en ojämn vågig bakre kant.
Stjärten och stjärtfenan utgör upp emot en tredjedel av kroppslängden och är liksom bröstfenorna märkta med svarta och vita markeringar som varierar från individ till individ, vilket gör det möjligt för forskare att identifiera olika exemplar. Bröstfenornas storlek har förbryllat forskare och olika förklaringar har sökts i bland annat manöverförmåga och temperaturreglering.
Antalet barder varierar mellan 270 och 400 på varje sida och är genomsnittligen 0,6 meter långa och 0,3 meter breda. Barderna är mörka. Från underkäken löper 16-20 djupa fåror längs med ungefär halva kroppen. De är mer synliga än hos närbesläktade arter.
Den lilla ryggfenan är synlig strax efter att valen gått upp för att andas men har försvunnit under ytan när stjärten lyfts över vattenytan. Blåsstrålen är vid och omkring 3 m lång.
Kalven är vid födseln 4-4,5 meter lång och väger cirka 700 kg. Den diar modern i sex månader innan den börjar söka egen föda och slutar inte helt att dia förrän vid omkring ett års ålder. Den är då närmare 9 meter lång. Könsmognad uppnås vid 5 års ålder. Något eller några år senare är valen fullt utvuxen. Honorna är ofta någon meter större än hanarna. Den maximala storleken är omkring 19 meter och 40 ton. Bröstfenorna kan då vara upp till 6 meter långa.
Tack vare en synlig flik, omkring 15 cm i diameter, i genitalregionen hos honor, kan könen särskiljas om undersidan är synlig. Hanens penis är så gott som alltid dold i genitaliespringan. Honor fortplantar sig oftast vartannat år. Graviditeten varar 11 månader, men trots det förekommer det att honor fortplantar sig två år i rad.
Livslängden är upp emot 50 år.
Valsång
Knölvalen är känd för sina långa och varierade "sånger". Valarna repeterar sekvenser av lågfrekventa ljud mellan 30-8000 Hz under timtal, ibland flera dygn. Sången förekommer endast under parningssäsongen och det antas att sången spelar en roll för valet av partner. Valens sång är individuell och utvecklas långsamt för att aldrig upprepas.
Utbredning
Knölvalen finns i alla större hav i ett brett band mellan 60°S och 65°N latitud. Den vandrar långa sträckor och tillbringar sommaren i kallare vatten närmare polerna medan kalvningen sker i varmare tropiska eller subtropiska vatten närmare ekvatorn. Årliga förflyttningar om 25000 km är typiska. I Arabiska sjön finns dock en population som aldrig lämnar dessa tropiska vatten. Arten saknas i östra Medelhavet, Östersjön och Norra Ishavet.
Knölvalen kan vara den av de stora bardvalarna som snabbast återhämtar sig efter att trycket från valfångst lättat. När fångststopp utfärdades 1966 fanns det omkring 20000 knölvalar. Populationen kan nu (2004) vara uppe i 35000. Blåvalen har som jämförelse knappast ökat alls. Omkring 11600 knölvalar antas finnas i Nordatlanten, 7000 i norra Stilla havet och åtminstone 17000 på södra halvklotet.
År 2008 siktades en vilsekommen knölval utanför Tylösand, bland annat av två dykare som på nära håll kunde identifiera valen. [2]
Levnadsätt
Social struktur
Knölvalens sociala struktur är en löst sammanhållen flock. Valen simmar ensam eller i små tillfälliga grupper. Under sommarhalvåret stannar de ibland i större grupper för att jaga och äta gemensamt. Vissa grupper och vissa par håller ihop längre tid, månader eller år. Knölvalens utbredningsområde överlappar många andra valars och delfiners men samröre med andra arter är ovanligt.
Parningsuppvaktningen äger rum på vintern. En invecklad kamp om honans gunst utspelas mellan 2-20 hanar som använder en mängd olika medel för att etablera dominans. Sången (se nedan) antas spela en viktig roll men dess exakta funktion är trots forskarnas ansträngningar okänd. Alla manövrar och ljud som används i parningsstriderna har också observerats hos ensamma valar och man antar därför att de kan vara mer generella kommunikationssignaler.
Jakt och föda
Knölvalen äter endast under jaktsäsongen som infaller under sommarhalvåret. Under resten av året lever den av fettreserver. Jakten går till som hos andra valar, där bytet omringas med luftbubblor (bubbelnät) och styrs upp mot ytan, men kan också ta formen av en mer direkt attack eller av att bytet temporärt bedövas med hjälp av slag mot ytan med bröstfenor eller stjärtfenor. Krill jagas främst med bubbelmetoden, större byten som mindre stimfisk, bland annat sill, med de aggressivare metoderna. Valarna kan också använda bubbelnät gemensamt i grupp och då skapa bubbelnät med en diameter om 30 meter. Luftbubblorna blåses ut genom blåshålet och bilder en visuell barriär som stänger inne bytesstimmet. Jägarna krymper sedan cirkeln och stiger slutligen upp mot ytan med vidöppen mun och sväljer tusentals bytesdjur på en gång.
En naturlig fiende till knölvalen är späckhuggaren. Vuxna individer kan oftast klara sig undan men kalvar löper troligen större risk att falla offer för attackerna.
Systematik
Knölvalen är den enda medlemmen i släktet Megaptera och förs till en egen underfamilj Megapterinae inom familjen Balaenoptiidae som även omfattar åtta andra bardvalar. Det vetenskapliga namnet betyder ungefär "stora vingen från New England", vilket syftar på bröstfenorna och fångstplatsen för det första beskrivna exemplaret.
Knöl och människan
Knölvalen har varit känd så länge människan seglat på haven. Den utpekas som en möjlig källa till legender om sjöormar och sirenernas lockande sång. Badande som hört valens sång har intygat att denna kan ge obehag eftersom de djupa tonerna får bröstkorgen hos en människa att vibrera.
Valfångst
Efter den första kända fångsten 1608 utanför Nantucket dröjde det till 1700-talet innan den kommersiella potentialen hos arten blev uppenbar. Omkring 90% av populationen försvann som följd av allt intensivare valjakt under 1800-talet och fram till 1966, när fångststopp infördes.
De enda platser där jakt på knölval är tillåten idag är havet utanför Saint Vincent och Grenadinerna, där ett fåtal exemplar får fångas årligen.
Valskådning
Knölvalen är nyfiken och orädd, och är ett tacksamt objekt för valskådning. Idag finns organiserad valskådning av knölval bland annat utanför Washington, Oregon, Alaska, i Biscayabukten, norr om Sydney, utanför New England och utanför Snaefellsneshalvön på västra Island. Spektakulära uppvisningar av blåsande och hoppande knölvalar är mycket uppskattade.
En hona med unge kan vara farlig genom den kraft det enorma djuret förmår uppbåda. Honan försöker som regel aggressivt placera sig emellan sin unge och företeelser hon upplever som hot.
En knölvalshane som är albino och som tros ha fötts 1990 har i många år varit en särskild sevärdhet utanför Australiens östkust. Han kallas Migaloo (ung man på ett aboriginspråk) och för att skydda valen från stress har en skyddszon på 500 meter runt om valen proklamerats.
Forskning
Knölvalens fysik var länge väl känd genom valjakten, men många aspekter av dess sociala liv och förflyttningsbeteenden blev inte kartlagda förrän på 1960-70-talen. Rapporter som publicerades då gav allmänheten intrycket att knölvalen hade särskilt hög intelligens och skapade sympati för arten. Idag tror man inte att valens intellektuella förmåga är särskilt framstående.
Tack vare att individer kan identifieras genom formen på stjärtfenans bakkant har knölvalen blivit den mest studerade av de stora valarna - sådan identifikation är inte möjlig för någon av de andra stora valarna. För Nordatlanten finns en komplett katalog över alla identifierade individer - [1]. Liknande fotograferingsprojekt har startats även för andra populationer.
Media
Referenser
Noter
- ↑ Megaptera novaeangliae på IUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group 1996, Version 2006
- ↑ ”Knölval vid Tylösand”. http://svt.se/2.81000/1.1226219/knolval_vid_tylosand&lid=aldreNyheter_1026210&lpos=rubrik_1226219. Läst 24 maj 2009.
Webbkällor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
