Maffia

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Andra maffiakriget)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)


För andra betydelser, se Maffia (olika betydelser).
Sökordet "Cosa Nostra" leder hit. För musikbandet, se Cosa Nostra (band).

Maffian är idag ett samlingsnamn för en organisation eller snarare ett globalt nätverk av kriminella organisationer, som ägnar sig åt inkomstbringande kriminell verksamhet och ekonomisk brottslighet blandad med lagliga affärsområden. Mutor, hot och infiltration av samhällsapparaten och särskilt rättsväsendet är åtgärder som syftar till att maffian ska få arbeta så ostört som möjligt.

Begreppet mafia är mycket gammalt och härstammar från södra Italien där det haft både positiva och negativa betydelser. Ordet är italienskt och får människor att associera särskilt till Sicilien och den ökända Cosa Nostra, samt till dess historia och utbredning i USA. Idag talar man emellertid inte bara om en siciliansk maffia, utan även om en rysk, azerisk, kinesisk, armenisk, colombiansk, mexikansk m.fl. sådana. Maffians klassiska struktur påminner om relationen mellan clientela och patronus i antikens Rom. [1] Patronus, som betyder ungefär ”storfader” eller ”gudfader” och institutionen påminner om en klanhövding och hans hov, bestående inte bara av familjen och släktingarna i vidaste mening, utan även av alla dem som frivilligt anslutit sig till ”familjen” för att tjäna pengar. De som gått med i maffian och åtnjuter maffians och maffiabossens beskydd har i gengäld förbundit sig att visa honom och andra bossar ovillkorlig lojalitet och lämna dessa oförbehållsamt stöd. Denna lojalitet inbegriper att aldrig tjalla och att vara beredd att ta ett fängelsestraff för att skydda bossen och andra som finns högt uppe i maffians hierarki.

Det finns flera olika teorier om varifrån ordet mafia ursprungligen kommer. De vanligaste antagandena är:

  • ma’afir som var namnet på den arabiska stam som härskade över Siciliens huvudstad Palermo på 900-talet.
  • mahias som för 900-talets arabiska ockupanter betydde ”skryt”
  • arabiskans mu’afa som betyder ungefär ”beskyddad”.
  • mafie som är ett sicilianskt ord för de grottot i Trapani som brottslingar ofta gömde sig i.
  • grekiskans morphe (skönhet) under den grekiska ockupationen av Sicilien
  • franskans maufe-maufais som stod för djävulen
  • från den toscanska dialekten där ordet mafia alltid haft en negativ betydelse [2]

Maffians topp och bas består av bossarna i toppen – affärsmän som ofta utåt sett visar upp en ren och legal fasad och som eftersträvar osynlighet och sekretess – och underhuggarna längst ner i hierarkins rangsystem: torpeder, mördare, inkasserare, livvakter, langare, hallikar, bilkapare och småhandlare som ofta är den enda synliga delen av maffian utåt. Däremellan finns distrikts- eller filialbossar, advokater, revisorer, hälare, penningtvättare, vadhållare, smugglare, småföretagare (särskilt inom transportväsendet), fackföreningsledare, förmän och chefer speciellt i hamnar och på flygplatser. Där finns också de många myndighetspersoner som står på maffians lönelista: poliser, åklagare, tulltjänstemän, tjänstemän på myndigheter som sköter stadsplanering, detaljplanering, fastighetsregistrering, miljö- och hälsoskyddsinspektörer, skattemyndigheter, etc, delvis beroende på vilket land maffian är verksam i.

En maffia eftersträvar alltså ett starkt inflytande över politik, myndigheter och den finansiella kapital- och penningmarknaden. Detta är i sig inte sådant som definieras som organiserad brottslighet utan kan lika gärna klassificeras som lobbying, men maffian gör det för att underlätta sin ekonomiska brottslighet och övriga kriminella verksamhet.

Maffiaorganisationer förekommer i många länder. Här omnämns de mest mäktiga och inflytelserika i världen som exempel:

Ryssland brukar framhållas som ett tydligt exempel på organiserad brottslighet som går hand i hand med politiska beslut, myndighetsutövning och bankväsende. Idealet ur maffians synvinkel är att det varken går att urskilja vad som är vad och vem som gör vad. De högsta ledarna, som i Ryssland ofta är oligarker (en klick män som blivit omåttligt rika genom att roffa åt sig råvarukällor och företag i samband med att det statliga ägandet upphörde vid kommunismens sammanbrott 1989 - 1991) som eftersträvar anonymitet på gränsen till osynlighet. [3]

Innehåll

Cosa Nostra

Cosa Nostra (italienska för "Vår sak") är en benämning på den sicilianska maffian.

Den sicilianska maffian skapades på mitten av 1800-talet, i ett försök att förena sicilianska bönder mot dess gemensamma fiender. På 1950-talet upplevde Sicilien en signifikant ökning inom byggsektorn. Den sicilianska maffian utnyttjade denna situation genom att ta kontroll över byggindustrin och tjänade därigenom betydande belopp. Dess inre organisation och uppbyggnad avslöjades av domaren Giovanni Falcone under 1970 och -80-talen bland annat genom avhoppare som Tommaso Buscetta. Falcone mördades 1992. Våren 2006 infångades den siste kände gudfadern Bernardo Provenzano som jagats i 40 år. Vem som nu leder Cosa Nostra vet ingen med säkerhet.

Idag har den sicilianska maffian utvecklats till en internationell grupp av organiserad kriminalitet. Den har specialiserat sig på omsättning av heroin, politisk korruption och militära vapen. Gruppen är den starkaste och mest aktiva italienska kriminella gruppen i USA, och tros ha runt 2500 medlemmar.

Historia

Ursprung

Ibland anses det att Cosa Nostra har medeltida anor, enligt bland annat Tommaso Buscetta, men mycket tyder på att maffian började framträda kring revolutionerna 1848 och 1860 då oredan var total på Sicilien. Dickie anser att tidiga mafiosi stödde revolutionerna med vapen för att förstöra polisarkiv mm. Under denna tid var citronodlingar kring Palermo mycket lukrativa och för att skydda sig mot den lokala adeln bildades nätverket som senare skulle bli känt som Cosa Nostra. För att förstärka banden mellan de lokala nätverken och öka sin vinst, samordnades man. Organisationen spreds snabbt över västra Sicilien.

Det andra maffiakriget och maxirättegången

Under det tidiga 1980-talet pågick en konflikt inom Cosa Nostra, uppemot 1000 personer dog under kriget. Kriget resulterade i att Corleoneklanen fick mer makt inom organisationen, Salvatore Riina blev ledare för den så kallade kommissionen tills han fängslades i början på 1990-talet.

Kriget ledde också till att den då fängslade maffiabossen Tommaso Buscetta med flera andra maffiosi blev informatörer. Buscetta som under kriget förlorat många av sina allierade inom Cosa Nostra blev den klart viktigaste avhopparen då han var den högste inom organisationen som samarbetat med polisen. Hans samarbete med domaren Giovanni Falcone, ledde till maxirättegången där flera hundra ledande mafiosi fälldes. När domen bekräftades 1992 av den italienska högsta domstolen hämnades Riina. Falcone och hans samarbetspartner och vän Paolo Borsellino dödades inom loppet av två månader i bilbomber sommaren 1992. Riina arresterades i januari 1993, hans roll som ledare för Cosa Nostra övertogs så småningom av Bernardo Provenzano. Provenzano tillfångatogs i sin tur 2006 utanför Corleone.

Struktur

Cosa Nostra består av ett hundratal löst sammansatta maffiagrupper, kallade cosche eller familjer. Dessa grupper "ansvarar" för en by, stadsdel eller ett område och har våldsmonopol inom detta området. Under stora delar av Cosa Nostras historia har familjernas maktapparatur varit maktcentran inom Cosa Nostra, sedan 1950 har den så kallade kommissionen bestående av ett antal starka familjeöverhuvuden fått mer makt inom organisationen. Sedan det andra maffiakriget i början av 1980-talet har allt större delar av makten koncentrerats till Corleonefamiljen.

  1. Capofamiglia - (familjens överhuvud)
  2. Consigliere - (rådgivare)
  3. Sotto Capo - (underkommendör)
  4. Capodecina - (gruppledare)
  5. Uomini D'onore - ("män av ära")

Maffian i USA

Den amerikanska maffian har sina rötter bland annat på Sicilien (Cosa Nostra,) i Neapel (Camorra) och Kalabrien ('Ndrangheta). Italienska immigranter slog sig ner i New York kring sekelskiftet 1900, och då det rådde djungelns lag på New Yorks gator. Rättvisan prioriterade inte de nyanlända italienska immigranterna och dessa gick då samman för att skydda sig genom att bilda maffiagrupperingar. Dessa grupper satte upp sina egna regler och bedrev småskalig kriminell verksamhet.

Det var först på 1920-talet när spritförbudet infördes i hela USA som maffian fick ett ekonomiskt uppsving. De olika maffiafamiljerna ("borgata") i framförallt New York och Chicago insåg snabbt att stora pengar kunde göras på spritsmuggling vilket också snabbt organiserades. Snart flödade spriten in över gränserna från Kanada, och hela skeppslaster med whisky skeppades över från Irland. Lönnkrogar som i dagligt tal kallades för speakeasies växte upp som svampar ur jorden i varenda amerikansk stad där spriten enligt maffians försorg försåldes. Att rättsväsendet (polis och domare) stod på maffians lönelista gjorde att verksamheten kunde fortgå utan några problem.

När väl spritförbudet upphävdes av President Franklin D. Roosevelt hade maffian vuxit sig så ekonomiskt stark i USA att den var en maktfaktor att räkna med. FBI-chefen John Edgar Hoover förnekade länge att maffian överhuvudtaget existerade. Bland amerikanska forskare råder fortfarande delade meningar om Hoovers motiv till detta. Vissa tror att maffian utövade utpressning mot Hoover genom att hota med att avslöja hans påstådda homosexualitet. Andra menar att detta påstående är grundlöst och att det helt enkelt handlade om en kombination av bristfälliga underrättelser och arrogans.

Efter förbudstiden befäste maffian sin position främst genom att ta kontroll över ett stort antal av de amerikanska fackföreningarnas lokalavdelningar, särskilt inom bygg- och transportsektorn. Ett system med s k ”no work jobs” och ”no show jobs” skapades genom facken för att maffiamedlemmar skulle kunna visa upp en laglig inkomstkälla för skattemyndigheterna, trots att de i realiteten inte arbetade för de företag som formellt var deras arbetsgivare. Även på central nivå nåddes stora framgångar, till exempel då man fick maffia-underhuggaren Jimmy Hoffa vald till ordförande i USA:s transportfack (Teamsters) och Genovese-capon Anthony ”Tony pro” Provenzano invald i styrelsen.

Familjerna i till exempel New York etablerade genom fackföreningarna ett slags servicemonopol inom vissa branscher före 1960-talets slut. Att då få någonting transporterat till Kennedy airport utan att en del av avgiften gick till familjen Lucchese var helt enkelt inte möjligt. För att sälja fisk på USA:s största grossistmarknad för det, Fulton Fish Market, var man tvungen att köpa tillstånd av familjen Genovese. Textilindustrin i New York kontrollerades av familjen Gambino. Fick de inte sin andel kom det inga tyger till fabrikerna. Dessa illegala intäkter från laglig verksamhet utgjorde den största delen av maffians inkomster under dess storhetstid cirka 1950-80. Calgaro familjen är en av de största familjerna med grund från Milano.

De gamla ”basnäringarna” från tiden före spritförbudet såsom illegalt spel (”numbers”, ”bookmaking”), ocker (loansharking), utpressning (”protection”, ”street tax”) smuggling, kapningar av varutransporter, häleri (”fencing”) och befrämjande av prostitution försörjde under efterkrigstiden huvudsakligen den lägsta nivån av maffian, d v s nyblivna soldater och s k ”connected guys” (ej fullvärdiga medlemmar). Knarkhandel var för dessa en lockande, men formellt förbjuden, inkomstkälla. Eftersom det till och med kunde leda till livstidsstraff bedömdes risken för avhopp mot löfte om strafflindring alltför stor. Den maffiasoldat som avslöjades för att ha deltagit i knarkaffärer kunde därför räkna med att bli dödad. Trots det har flera uppmärksammade fall avslöjats där maffiamedlemmar har deltagit i storskalig smuggling av heroin.

Den amerikanska maffian fick operera tämligen ostört över hela USA tills dess existens 1957 uppdagades för allmänheten i USA genom att ett stormöte med tiotals högt uppsatta maffiamedlemmar på en gård i delstaten New York upptäcktes av en lokal polis och detta blev förstasidesstoff i hela landet. När president John F. Kennedy tillträdde 1961 och utsåg sin yngre bror Robert Kennedy till justitieminister förklarade bröderna maffian krig. Kort därefter presenterade FBI den första avhoppade fullvärdiga (s k "made guy") maffiamedlemmen någonsin. Han hette Joe Valachi och var s k soldat (soldier, button man) i den största av New Yorks fem familjer, familjen Genovese. Valachi har fått talrika efterföljare, ända upp till boss-nivån, och detta är ett huvudskäl till att maffia numera (2004) är oerhört försvagat. Antalet aktiva "made guys" i New York uppskattades i början av 2000-talet vara omkring 750, jämfört med över 3000 i början av 1970-talet. Vissa kritiker har dock menat att i dessa siffror finns en hel del skryt av brottsbekämpande myndigheter inbyggt och att antalet fullvärdiga medlemmar på New Yorks gator i själva verket aldrig har överstigit 1000.

Den amerikanska maffian fick sin nuvarande struktur under 1930-talet. Dess främsta arkitekter var Salvatore Maranzano, katolsk präst till utbildningen, och Lucky Luciano (egentligen Salvatore Lucania). New York-maffian delades av dem upp i fem familjer. Dessa hade då inga namn och var i stort sett okända för polisen. Den familj som senare blev känd som Lucchese kallades till exempel i polisrapporter under 1930- och 40-talet helt enkelt ”the 107:th street gang” efter den gata där de hade sitt högkvarter, på maffiavis inrymd i en s k ”social club” dit endast medlemmar hade tillträde. Den som namngav familjerna var den förste avhopparen Joe Valachi som i rättegångar i början av 1960-talet identifierade familjernas dåvarande bossar och därmed fick familjerna sina namn: New Yorks fem familjeöverhuvuden var 1962 enligt Valachis vittnesmål Gaetano Lucchese, Vito Genovese (Valachis boss), Joseph Bonanno, Carlo Gambino och Joseph Profaci.

Familjen Profaci fick namnet ändrat till Colombo i början av 1970-talet då familjens dåvarande boss, Joseph Colombo lyckades med att bli mediakändis genom att föra en kampanj med syftet att bevisa att maffian var ett oerhört överdrivet problem. En annan kuriositet är att Joseph Bonanno som 1931 blev den första bossen för den familj som ännu bär hans namn och avsattes i slutet av 1960-talet, dog en naturlig död 2002 i 97 års ålder.

De flesta andra amerikanska städers (totalt 26) familjer namngavs på samma sätt genom Valachis vittnesmål: till exempel De Cavalcante (TV:s ”Sopranos”) i New Jersey, Trafficante i Tampa/Miami, Marcello i New Orleans, Bruno i Philadelphia osv. Ett undantag var Chicago-familjen som slapp benämnas efter sin boss Sam Giancana eftersom den sedan länge hade ett etablerat namn: ”the outfit”. Två av familjerna har filialer i Kanada. I Toronto kontrollerar maffiafamiljen i Buffalo ända sedan förbudstiden den organiserade brottsligheten. På motsvarande sätt har New York-familjen Bonanno sedan 1950-talet haft en filial i Montreal.

De senaste 30 åren har den italienska maffian raskt varit på väg utför. Ett hårt slag var de s k kommissionsrättegångarna i mitten av 1980-talet, då flera av familjernas bossar dömdes till livstid eller 100 år i fängelse vilket torde vara samma sak i praktiken. Hela Detroit-familjen utplånades vid en rättegång för några år sedan när dess boss Jack Tocco och ett stort antal andra medlemmar dömdes till fängelsestraff. Samma öde verkar nu ha drabbat familjerna i Pittsburgh (Mike Genovese, kusin till Vito) och New Jersey (Vincent Palermo). New York-familjen Lucchese är så försvagad att den på sista tiden börjat trängas undan från sina traditionella områden (”turfs”) i Queens av Albanska och grekiska ligor. Familjen Colombo slets under 1990-talet sönder av ett inbördeskrig som resulterade i 12 döda och en uppdelning av familjen i två fraktioner. Ledaren för den ena fraktionen, Alphonse "Allie Boy" Persico, åtalades 2004 för mord på sin huvudmotståndare William "Wild Bill" Cutolo som försvann spårlöst 1999. Nyligen åtalades Bonanno-bossen Joe Massino och flera av hans underhuggare för det trippelmord 1980 som förekommer i filmen "Donnie Brasco". Den enda av de fem New York-familjerna som fortfarande fungerar någorlunda "normalt" är den största, familjen Genovese, som traditionellt har utnyttjat "galjonsfigurer" och därigenom under långa tidsperioder lyckats dölja vem som är familjens verkliga boss.

Det som blivit ett nytt och effektivt vapen i rättegångarna mot maffian är den s k RICO-lagstiftningen (RICO = racketeer influenced & corrupt organizations) som infördes på 1970-talet och som dels gör medlemskapet i maffian till ett brott i sig, dels innebär ett straffpåslag för alla andra brott eftersom de utförs av en kriminell organisation som skapats endast för det ändamålet.

Maffiabossar

De fem maffiafamiljerna i New York

Chicagomaffian

Chicagomaffians grundare var Don Belltini, som under sin tid som högsta hönset i maffiafamiljen höll på med spritsmuggling och människohandel. Hans mest kända verk var när han en kall vinterdag i januari lyckades med bedriften att avrätta fyra poliser mitt på Tom Street i Chicagocentrum. Trots hundratals vittnen blev Don Belltini aldrig fälld. Hans avskräckningsmetoder var kända över hela landet. Enligt ett vittne till händelsen tvingades fyra personer sitta på knä framför honom, när personerna hade suttit ner ett tag tvingade han dem att slå varandra med bollträ tills den första avled av den brutala misshandeln.

1972 dömdes Don Belltini till döden i New York av D.A Mark Weelinger efter en fyra månader lång rättegång. 1975 hade Chicagomaffian fått nog av polisen, och valde då att slå ihop sig med den andra stora maffiafamiljen i Chicago och bildade Belltini-Capos. Under ett decennium regerade Belltini-Capos Chicagos gator och styrde mycket. Efter en tids total dominans splittrades till slut mördarmaskinen och bildade 13 olika maffiafamiljer, bland annat The Outfits med sin ledare Don Sawyís.

Detroitmaffian

Fiktiva verk om maffian

Romaner

Maffiafilm

Datorspel

Se även

Litteratur

Källor

  1. ↑ Bjöl, E. & Hjortsø, L. (1983) Avsnittet ”Patroner och klienter”, s 38 i Romarriket. Bonniers världshistoria 5. Stockholm: Bonnier Fakta Bokförlag.
  2. ↑ Artikeln Namnet och historian på sajten Maffian [1], senast uppdaterad 2008
  3. ↑ Nilsson, Ulf (2000) Så skapas en oligark. The Toni Schönfelder Newsletter and website. Ulf Nilsson recenserar i sin artikel Paul Klebnikovs bok, Godfather of the Kremlin: Boris Berezovsky and the looting of Russia. New York: Harcourt, 2000 [2]

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Maffia#Det_andra_maffiakriget_och_maxir.C3.A4tteg.C3.A5ngen"
Personliga verktyg