Mammutar

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Afrikansk mammut)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se även Mammut (film).
?Mammutar
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: pleistocen - holocen
Mammut, rekonstruktion
Mammut, rekonstruktion
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djurriket
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Snabeldjur
Proboscidea
Familj: Elefanter
Elephantidae
Släkte: Mammutar
Mammuthus
Vetenskapligt namn
§Mammuthus
Auktor: Brookes, 1828
Arter i urval
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Mammut (Mammuthus) är ett utdött släkte elefantdjur som härstammar från elefanter som för cirka 3 miljoner år sedan vandrade norrut från Afrika. Mammutarna hade vanligen långa böjda betar, och de arter som levde långt norrut hade tjock päls.

Bland dessa djur finns bland annat den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi och den ullhåriga mammuten, Mammuthus primigenius. Populärt brukar man syfta på den ullhåriga mammuten när man använder begreppet eftersom den mest motsvarar sinnebilden av en mammut.

Många kopplar ihop mammutar med europeisk istidsfauna. I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika, en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning. Även ullhårig mammut var förmodligen flexibel i såväl födesval som anspassning, och kunde teoretiskt existera även på varma breddgrader. I deras magar har man funnit vanligt gräs, vilket ju växer överallt.

De äldsta fossila fynden av mammut är från pleistocen (1,8 miljoner - 11,550 år sedan) och de sista kvarlevande medlemmarna av arten ullhårig mammut dog förmodligen ut på Wrangel-öarna i Sibirien för ungefär 5-6000 år sedan.

Innehåll

Utvecklingshistoria

Kvarlevor av mammutar har återfunnits i Europa, Afrika, Asien och Nordamerika. De tros ha uppstått i Nordafrika för omkring 4,8 miljoner år sedan. Ben av afrikansk mammut (Mammuthus africanavus) har grävts fram i Tchad, Libyen, Marocko och Tunisien. Mammuthus subplanifrons som hittats i Sydafrika och Kenya tros också vara en av de äldsta arterna (ungefär 4 miljoner år sedan).

Trots deras afrikanska påbrå så är mammutarna faktiskt närmare släkt med den moderna asiatiska elefanten än med någon av de två arterna av afrikansk elefant. Den gemensamma förfadern till mammutar och asiatiska elefanter utvecklades ur de afrikanska elefanternas släktlinje för 6-7,3 miljoner år sedan. En halv miljon år senare (5,5-6,3 miljoner år sedan) skiljdes de asiatiska elefanterna och mammutarna åt.

Så småningom flyttade de afrikanska mammutarna norrut till Europa och frambringade en ny art - den sydliga mammuten (Mammuthus meridionalis). Denna art spred sig så småningom över Europa och Asien och korsade den numera sjunkna beringlandbryggan över till Nordamerika.

För runt 700 000 år sedan så blev det markant kallare och savannerna i Europa, Asien och Nordamerika ersattes av mindre fruktbara stäpper. Den sydliga mammuten minskade som en konsekvens av detta, och blev över större delen av sitt utbredningsområde ersatt av stäppmammuten (Mammuthus trogontherii), som var bättre anpassad till kylan. Från denna utvecklades så småningom den ullhåriga mammuten för runt 300 000 år sedan. De ullhåriga mammutarna klarade sig bättre under istiderna.

De ullhåriga mammutarna var en mycket framgångsrik art; deras utbredningsområde sträckte sig från Spanien till Nordamerika och de tros ha förekommit i mycket stora antal. Den ryske forskaren Sergei Zimov uppskattar att under den senaste istiden kan de ha förekommit i en medeldensitet av 60 djur per 100 kvadratkilometer, motsvarande dagens afrikanska elefanter.

Utdöende

De flesta mammutar dog ut i slutet av den senaste istiden. En slutgiltig förklaring till detta är forskarna ännu inte överens om. Men, dvärgmammutarnaWrangels ö dog inte ut förrän cirka 1700-1500 f.Kr.

Om det var klimatförändringar eller för högt jakttryck som ledde till att mammutarna dog ut är omtvistat. Det finns också en teori om att mammutarna kan ha dött ut på grund av någon smittsam sjukdom.

Nya data som härrör sig från studier gjorda på levande elefanter och som rapporterats av American Institute of Biological Sciences[1] föreslår att även om jakt på mammutar inte nödvändigtvis var den huvudsakliga orsaken till dessa dog ut, så var människans påverkan ändå en stark bidragande orsak till att det gick som det gick. Det är känt att Homo erectus åt mammutkött så tidigt som för 1,8 miljoner år sedan. Samma institut påpekar däremot också att ben av döda elefanter som har lämnats på marken och blivit trampade på av andra elefanter tenderar att ha märken som ser ut som de uppstått vid slakt, och som tidigare av arkeologer har tolkats som indikation på att djuret har slaktats.

Dvärgmammutarnas överlevnad på Wrangels ö i Ryssland berodde på att ön är mycket otillgänglig och inte var bebodd förrän efter pleistocen. Själva ön upptäcktes inte av den moderna civilisationen förrän på 1820-talet, då amerikanska valfångare rörde sig i trakterna. En motsvarande dvärgväxt utvecklades bland mammutarna på de Kaliforniska kanalöarna, men under en tidigare period. Dessa dvärgmammutar jagades sannolikt av tidiga indianer.

I augusti 2006 har japanska forskare, under ledning av Narumi Ogonuki, presenterat en plan för ett eventuellt återupplivande av den ullhåriga mammuten i form av en hybridart. De hävdar att spermier som återfunnits hos nedfrusna mammutar skulle vara livsdugliga och skulle kunna användas för att befrukta ägg av asiatisk elefant.[2].

Svenska mammutfynd

Det finns flera kända fynd av mammut i Sverige. Man har bland annat hittat delar av ett mammutskelett i Pilgrimstad Jämtland.

Källor

Noter

  1. BioScience, April 2006, Vol. 56 No. 4, pp. 292-298
  2. Mammoths may roam again after 27,000 years av Mark Henderson, The Times, 15 augusti 2006

Personliga verktyg