City 62
Från Rilpedia
blå tonat=tunnelbana och biltunnel, blå linje=gräns för 1946 års citplan, mörk tonat=berörda kvarter.
1962 års cityplan, även kallad City 62, var en översiktlig plan för ny bebyggelse och ändrad trafikföring i samband med omdaningen av Nedre Norrmalm i Stockholm, Norrmalmsregleringen. 1962 års cityplan antogs av Stockholms stadsfullmäktige år 1963 och kompletterades fyra år senare av City 67.
Innehåll |
Allmänt
När cityplan 1962 antogs var omdaningen av Stockholms city i full gång och hade pågått i ca tio år. City 62 byggde i stora delar på den av stadsfullmäktige år 1944 beslutade “Generalplan för Stockholm” som resulterade i 1946 års cityplan.[1] I 1962 års cityplan vidgades planområdet jämfört med 1946 års plan genom att delar av Östermalm, begränsat av Humlegårdsgatan-Östermalmstorg-Sibyllegatan, inbegreps i planen och gränsen norrut flyttades ca två kvarter norr om Kungsgatan i höjd med Adolf Fredriks kyrka.
Bebyggelsen
Gällande området söder om Sergels torg betonades uttryckligen att man ville bereda ett vidgat utrymme för olika kulturändamål, undvika en ensidig kommersialisering och utbilda cityområdet till ett attraktivt centrum för både arbetsliv, kulturliv och nöjesliv.
Tomten norr om Brunkebergstorg reserverades för Riksbankens planerade nybygge och kvarteren söder om Brunkebergstorg och ner till Norrström reserverades för framtida förvaltningsbyggnader. I området skulle det skapas ca 7 000 arbetsplatser, huvuddelen för stadsanställda. Gällande parkeringskapaciteten räknade planen med ungefär 20 000 platser varav två tredjedelar i parkeringshus.
Trafikföringen
I 1946 års cityplan bestämdes att Sveavägen, genom en tunnel under Klara kyrka, skulle knytas ihop med Centralbron via Tegelbacken. I City 62 tillkom dessutom en biltunnel långt österut under Östermalm som slutade något oklar vid Regeringsgatan (Klaratunneln). Gällande tunnelbanan skisserades en sträckning under Kungsträdgården, Blasieholmen och vidare mot Nacka (Blåa linjen som slutar idag vid Kungsträdgården) samt en sträckning från Östermalmstorg i riktning nordväst mot Lidingö (Röda linjen som slutar idag vid Ropsten).
Männen bakom cityplanen
Citat
Enligt beredningen för City 67 innebar 1962 års cityplan inte någon radikal förändring (jämfört med 1946 års cityplan). Dess syfte var snarare kvalitativt än kvantitativt. Vidare ansågs om 1962 års cityplan:
| ” | ...att den lägger till rätta för det arbetsliv som har sin plats i centrum, att den rationellt balanserar de intensiva trafikströmmarna av bilar och fotgängare, att den med all hänsyn till ärvda värden av skönhet och trevnad anger ramarna för den nödvändiga, länge uppskjutna förnyelsen av det gamla fastighetsbeståndet... | ” |
Samtida diskussioner och kritik
Det var främst cityplanens förslag att dra Sveavägen i en tunnel (sedermera Klaratunneln) genom tätbebyggd område, innebärande stora ingrepp i bebyggelsen och stadsbilden som vållade diskussioner och kritik i början av 1963. Den utlösande faktorn var en uppmärksammad skrivelse till Stadsfullmäktige, den så kallade “de tjugonios skrivelse”. Bakom skrivelsen stod 29 prominenta “kulturpersonligheter”; skådespelare, författare, konstnärer, forskare samt några representanter för näringslivet, bland dem Per Anders Fogelström, Cornelis Vreeswijk och professor Göran Lindahl. Slutkravet i skrivelsen blev att en alternativ cityplan skulle upprättas, som tog “…större hänsyn till den nuvarande skalan och bebyggelsen samt /…/ till det värdefulla i stadsbilden som skapades av föregående generationer”. [2]
Debatten tillförde intet nytt i saken och mot kritiken invändes att genomgripande åtgärder i citykärnan var nödvändiga, för att området inte skulle förlora sin attraktivitet. Ordföranden i Stor-Stockholms planeringsnämnd, borgarrådet Joakim Garpe sammanfattade: “Utan tillräcklig trafikförsörjning kommer city att dö en död i skönhet; jag föredrar ett levande city."[3]
Referenser
- ↑ Huvudstad i omvandling, sida 153
- ↑ Huvudstad i omvandling, sida 155
- ↑ Huvudstad i omvandling, sida 155
- "Principplan för den fortsatta citysaneringen" City 67
Litteratur
Anders Gullberg: City – drömmen om ett nytt hjärta. Morderniseringen av det centrala Stockholm 1951–1979 (två volymer), Stockholmia förlag, Stockholm 2001. ISBN 91-7031-078-5. Libris 8369513.
Thomas Hall; Gunnar Källström: Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år, Sveriges Radios förlag, Stockholm 1999. ISBN 91-522-1810-4. Libris 7409712.
Yngve Larsson: Mitt liv i stadshuset - Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920-1954), Stockholms kommunalförvaltning, Stockholm 1977, sid. 646 ff. ISBN 91-85676-00-4. Libris 7751622.
Se även
|
|||||||||||||||||||||||
