Från Rilpedia

Jöns Jacob Berzelius, själv och av sin samtid kallad Jacob Berzelius, född 20 augusti 1779 i Väversunda sörgård i Väversunda, Östergötland, död 7 augusti 1848 i Stockholm, svensk kemist och naturforskare som har fått epitetet Den svenska kemins fader. Han var son till förste kollegan vid Linköpings gymnasium Samuel Berzelius och Elisabeth Dorothea Sjösten (1747–), sonson till kyrkoherde Jöns Bersselius (1689–1773). Han gifte sig 1835 i Stockholm med Elisabet Johanna (Betty) Poppius (1811–1884), dotter till statsrådet Gabriel Poppius.

Berzelius blev tidigt föräldralös och genomled sina studier på Linköpings gymnasium, ofta missförstådd med anledning av sitt stora intresse för naturstudier och i hans avgångsbetyg betecknades han som en yngling av tvetydigt hopp.^[1]. Han började 1796 vid universitetet i Uppsala där han studerade till läkare.

År 1799 startade hans vetenskapliga bana, då han arbetade som läkare i Medevi och där studerade vattnets hälsobringande effekter. År 1802 disputerade han och blev adjunkt utan lön och därefter professor i medicin och farmaci vid Kirurgiska skolan (sedermera Karolinska institutet) 1807–32. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1808 och var dess ständige sekreterare från 1819 till sin död 1848.^[2] Han var ledamot av Svenska Akademien 1837 (stol nr 5). Berzelius adlades 1818 och blev friherre 1835, vilket anses vara kung Karl XIV Johans bröllopsgåva, och fick 1841 som nationalbelöning en årlig pension på 2 000 riksdaler banco. Han blev med tiden ledamot i inte mindre än 94 intellektuella sällskap.

Berzelius är en av de ryktbaraste svenska forskarna någonsin, bara Carl von Linné anses ha stått över honom, och hans arbeten blev grundläggande för kemins uppsving under 1800-talet. Hans värdefullaste verk är arbetet över de bestämda kemiska proportionerna, det vill säga införandet av atomteorin i kemin. Berzelius verkade för spridningen av John Daltons atomteori, vilken innebär att alla atomer har en för grundämnet karakteristisk massa. Berzelius mest kända bidrag är att ha givit grundämnena en- eller två-bokstavsbeteckningar. Han lanserade också flera teorier angående olika ämnens atomuppbyggnad och upptäckte flera grundämnen: kisel, selen, cerium och torium. 1818 gav han ut sin atomvikttabell, som ytterst lite avviker från dagens moderna beräkningsmetoder.

Redan 1814 utarbetade han metodiken för den organiska elementaranalysen och lade även fram ett nytt mineralogiskt system samt sin berömda elektrokemiska teori, enligt vilken varje kemisk förening består av en positivt och en negativt laddad del.

1835 presenterade han det viktiga begreppet katalys, det vill säga den förändring som inträffar i en reaktion genom närvaron av en främmande kropp.

Efter Berzelius död tog Vetenskapsakademien initiativ till en insamling för att hedra Berzelii minne med en staty. Efter tio år hade de fått ihop en tillräcklig summa för att ge konstnären Carl Gustaf Qvarnström uppdraget att utforma statyn. Den blev placerad i den park i Stockholm, som därefter blivit kallad Berzelii park. Även Linköping har i domkyrkoparken en mindre Berzeliusstaty, men också Berzeliigatan och Berzeliusskolan, vilka är uppkallade efter honom. I Göteborg finns Berzeliigatan med tillhörande spårvagnshållplats. Och i Paris finns Rue Berzselii.

Vid Kevinge Gård i Danderyd finns Berzelii ek, som är naturminnesförklarad men numera i ett mycket dåligt skick, en "trädruin". Kevinge ägdes av Gabriel Poppius, vars 24-åriga dotter Elisabet Johanna (Betty) blev den 56-årige Berzelius hustru. Enligt sägnen skedde förlovningen under den eken. Bröllopet firades den 19 dec 1835, en dag som Berzelius sett fram emot med viss ängslan men som han efteråt betecknade som den roligaste han upplevt. Johan Olof Wallin som förrättade vigseln, sedan ärkebiskopen insjuknat, värmde och gladde alla med sin vältalighet. Strax före vigseln överlämnades ett handbrev från konungen som därmed upphöjde Berzelius till friherre. Äktenskapet blev barnlöst.

Berzelius anställde 1808 Anna Sundström som hushållerska. Hon deltog även som assistent i hans experiment, och under sina 16 år som hushållerska förvärvade hon betydande kunskaper i kemi. Hon har sedan blivit kallad Sveriges första kvinnliga kemist. Enligt tidens sed ansågs det olämpligt med en hushållerska för den som var gift^{[källa behövs]}, varför Anna Sundström fick ge sig i väg när Betty inträdde i hushållet.

Berzelius var under sina sista levnadsår sjuklig och rullstolsbunden, och på slutet tynade även intellektet bort.

Innehåll 1 Filateli 2 Referenser 2.1 Noter 2.2 Tryckta källor 3 Externa länkar

Filateli

Vid Kungliga Vetenskapsakademiens 200-årsjubileum gav Postverket den 2 juni 1939 ut en jubileumsserie om fyra frimärken. Berzelius hedrades med två märken i serien: 10 öre violett (upplaga 20 920 000) och 30 öre ultramarinblå (upplaga 6 380 000). De andra två märkena tillägnades Carl von Linné, en av Vetenskapsakademiens grundare.

Referenser

Noter

1. ↑ Nordisk familjebok, band 3, s. 90
2. ↑ Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 111, uppslagsordet Vetenskapsakademin

Tryckta källor

• Nordisk familjebok (1905), band 3, s. 90-96

Externa länkar

• Jöns Jacob Berzelius på Projekt Runeberg
• Wikimedia Commons har media som rör Jöns Jacob Berzelius
  Bilder & media

Företrädare: Carl von Rosenstein

Svenska Akademien, Stol nr 5 1837-1848

Efterträdare: Johan Erik Rydqvist