Bipolärt syndrom

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Bipolärt syndrom
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F31.
ICD-9 296.80
OMIM 125480 309200
DiseasesDB 7812
MedlinePlus 001528
eMedicine med/229 
MeSH D001714

Bipolärt syndrom, även kallad manodepressiv sjukdom, tillhör förstämningssyndromen eller de affektiva syndromen. Vid bipolärt syndrom upplever en person maniska episoder eller växlingar mellan depression och manisk eufori (upprymdhet). Dessa ibland extrema växlingar i humör, motivation, energi och allmän funktionsförmåga kan utgöra ett allvarligt funktionshinder. Man skiljer mellan två typer, där den ena karakteriseras av mer uttalade maniska symtom (typ 1) och den andra av lättare överaktivitet (typ 2). Bipolära syndrom behandlas ofta med stämningsstabiliserande mediciner (en bättre benämning på dessa mediciner är förebyggande mediciner) som litium. Omkring en procent av alla människor är manodepressiva. Bipolär sjukdom kan bryta ut när som helst i livet men vanligtvis vid 20-30-års ålder. Bipolär affektiv sjukdom

Vid en manisk episod är patienten överaktiv, pratsam, uppvisar koncentrationssvårigheter, har minskat sömnbehov samt kan vara mer socialt och sexuellt aktiv än vanligt ofta utan att beakta de eventuellt negativa konsekvenserna. Patienten kan bete sig på ett obetänksamt eller oansvarigt sätt till exempel beträffande ekonomiska transaktioner. Man skiljer mellan mani och hypomani. Hypomani går ofta med en känsla av upprymdhet och välmående och förmågan till koncentration kan vara intakt och till och med förhöjd medan den mer uttalade formen av förhöjt stämningsläge går med starkt försämrad koncentrationsförmåga och där funktionen alltid är kraftigt försämrad. Personen växlar inte sällan mellan upprymdhet och djup förtvivlan och detta samtidigt. Rastlöshet, tankeoreda, djup förtvivlan kan förekomma samtidigt. Insikten i att det egna beteendet inte är normalt eller bra sett i ljuset av konsekvensen av handlingar finns inte. En manisk episod kan vara psykotisk med vanföreställningar, ofta av storhetskaraktär. I de diagnostiska systemen ICD (Internationella kriterier för diagnos) och DSM (diagnostisk och statistisk manual för diagnos) krävs ett subjektivt lidande eller en funktions nedsättning för att ett tillstånd skall betraktas som sjukligt avvikande. Detta gör att de normala humörväxlingar vi alla har inte betraktas som sjukliga. En lindrigare variant av bipolär störning kallas för cyklotymi. Ett annat förstämningssyndrom är unipolärt syndrom, som innebär att en person enbart har depressioner. Bipolär sjukdom är lika vanlig hos män som hos kvinnor medan dubbelt så många kvinnor som män drabbas av unipolär sjukdom.

Självmordsrisken bland personer med bipolär sjukdom är förhöjd med 10-25% och hälften av alla bipolära har obehandlade utfört självmordsförsök, detta sker vanligen under depressiva faser. Bipolär sjukdom läker inte med tiden och de depressiva faserna är både fler och längre än de maniska.

Forskningen är framgångsrik, men fortfarande vet man väldigt lite om vad som händer i hjärnan hos den drabbade. De delar som i upprepade studier har visat en förändrad funktion jämfört med friska är pannloberna, hjärnstam och kopplingsstationer där emellan (Frontallober, Hippocampus, Amygdala samt Locus Seruleus, Gyri Singuli). Funktioner som fallerar är förmågan att bland annat bromsa känslor och värdera dessa med logiken, logiska slutledningsförmågan, att från tidigare erfarenheter och fakta komma fram till en funktionell strategi att lösa problem. Beslut fattas utan rimlig värdering av följder och personen tar inte intryck av negativt utfall av sina handlingar. I en frisk hjärna kommunicerar cellerna med varandra på olika vis och det finns ett fantastiskt system av koppling och återkoppling mellan cellerna. Vid påverka utifrån av sinnesuttryck sker strukturella förändringar som "bygger in" denna påverkan i systemet. Nervceller har en cellkropp med långa utskott som grenar ut sig lite som ett träd. På utskotten sitter små kontaktytor vilka kan variera i antal allt efter påverkan av olika ämnen uppbyggande och nedbrytande. Vid bipolär sjukdom likväl vid ångest och smärta så blir det mer av nedbrytning och cellerna tynar ned. Detta är mest uttalat i vissa ovan nämnda delar av hjärnan och leder till en försämrad funktion. Mediciner och stressreduktion återställer i bästa fall balansen mellan nedbrytande och uppbyggande ämnen. Detta tar dock sin tid och detta kan förklara varför en person som varit sjuk ofta inte återfår sin fulla hjärnfunktion samtidigt som stämningsläget är återställt, oftast tar det många månader till över året innan fulla funktionen är åter.

Innehåll

Orsaker

Varför drabbas man av bipolär sjukdom?

Familje- och tvillingstudier har visat att ärftliga faktorer spelar stor roll för utveckling av bipolär sjukdom. Det forskas intensivt på att kartlägga vilka gener som bidrar till att vissa får sjukliga stämningssvängningar. Mycket tyder på att funktionen av viktiga signalsubstanser i hjärnan (bland annat serotonin, noradrenalin och dopamin) är förändrad. Den medicinska behandlingen verkar genom att stabilisera dessa signalsubstanser.

Tvillingstudier av bipolärt syndrom typ 1 visar att det är 85% risk att drabbas om man har en enäggstvilling med syndromet och bara 6% hos tvåäggstvillingar. Ungefär hälften av alla som har syndromet har en förälder som också har det och har en person sjukdomen är risken att den personens barn kommer att drabbas 13%.

Det har diskuterats i facklitteraturen huruvida bipolär sjukdom kan iakttas hos barn. Kliniska iakttagelser inom barnpsykiatrin och djupintervjuer med vuxna patienter och deras närmaste anhöriga tyder på att det kan förekomma, dock sällan av så allvarligt slag som hos vuxna. Svängningarna hos barn förefaller oftast tolkas som anpassningsstörningar.

Behandling

Medicinering

Den medicinska behandlingen av bipolärt syndrom är olika former av läkemedel. Det vanligaste är lithionit eventuellt i kombination med antiepileptika och/eller atypiska antipsykotika, det senare främst vid psykotiska tillstånd. Behandling med antidepressiva läkemedel förekommer också. Viktigt att veta är dock att SSRI-preparat aldrig bör ges i kombination med lithionit. Eftersom antidepressiva läkemedel kan skapa eller påskynda manier hos personer med bipolärt syndrom bör man bara då andra mediciner inte fungerar använda sig av detta.

Antiepileptika har visat sig ha en oväntat bra effekt som stämningsstabiliserande. Lamotrigin under namnet Lamictal var det första antiepileptikat som godkändes av svenska Läkemedelsverket för underhållsbehandling av bipolärt syndrom. Lamictal fungerar dock inte bra mot manier och skall inte användas som enda medicin om en person uppvisat upprepade maniska episoder.

Exempel på antipsykotika av nyare typ som är godkända för behandling av detta tillstånd är olanzapin (Zyprexa), risperidon (Risperdal), aripiprazol (Abilify) och quetiapin (Seroquel). Dessa medel är framförallt inriktade på att behandla maniska episoder och psykotiska tillstånd men bland annat olanzapin och quetiapin har visat sig ha effekt på både maniska och depressiva symptom vid bipolärt syndrom.

Kognitiv behandling

Övrig behandling är olika former av psykoterapi såsom Kognitiv beteendeterapi och individuell terapi, detta för att hjälpa patienten att själv kunna kontrollera sin sjukdom. Framförallt är det depressionerna som personen får hjälp med genom samtalsbehandling. Viktigt är att den drabbade tänker på att leva ett regelbundet liv med stabila sömn- och vakenhetscykler samt goda motions- och kostvanor. Stöd av familj och vänner som bromsar om det blir för mycket på schemat är också viktigt.

Externa länkar

Referenser

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1388

http://en.wikipedia.org/wiki/Bipolar_disorder

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=28685


Personliga verktyg