Kognitiv beteendeterapi
Från Rilpedia
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för evidensbaserade former av psykoterapi med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. KBT har nått särskilt goda resultat på vanliga ångesttillstånd, t.ex. fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom, och på förstämningssyndrom, t.ex. depression. Terapin fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden för att hjälpa människor att leva ett bättre liv.
När man jämfört behandlingsresultat av kognitivt beteendeterapeutiska metoder med andra terapimetoder har man vanligtvis kunnat notera bättre resultat för KBT [källa behövs]. Inte inom något område har KBT fått sämre resultat än andra psykoterapeutiska insatser[källa behövs]. I USA, Kanada, Australien och Storbritannien har KBT en mycket stark ställning bland psykologer, psykoterapeuter och övrig personal i psykiatrin. I Sverige har KBT haft en långsammare spridning och här är ännu efterfrågan på behandling betydligt större än utbudet. Vissa landsting saknar egen kognitiv-beteendeterapeutisk kompetens och måste remittera patienter till KBT-terapeuter i andra landsting för specialistvård. På senare år har dock KBT varit på stark frammarsch även i Sverige.
Till skillnad från psykodynamisk teoribildning, så menar man inom den kognitiva psykologin att fobier och annat som behandlas inte är symtom på andra, underliggande och för individen omedvetna problem. Forskningen på området har visat på motstridiga resultat angående den kognitiva beteendeterapins effektivitet, beroende på vilken ansats som antagits. Då anhängare av KBT menar att forskningen visar att kritiken som riktas mot terapiformen inte stämmer, brukar kritikerna svara att även om symtomen försvinner så finns grundorsaken till symtomen kvar, vilket enligt detta synsätt kan generera nya symtom (så kallad symptomsubstitution). Det finns i dagsläget vissa belägg, särskilt rapporter från kliniskt verksamma psykoterapeuter, för att en person som behandlats med KBT för ett visst problem, senare får andra psykologiska problem istället.
Innehåll |
Historia
I början av 1900-talet växte två former av psykoterapi fram, psykoanalysen och beteendeterapin. Psykoanalysen grundades av Sigmund Freud utifrån hans kliniska erfarenheter med neurotiska patienter, och teorin gick ut på att mänskligt beteende styrs av omedvetna processer. Det terapeutiska arbetet gick ut på att identifiera dessa med hjälp av metoder som fri association. Psykoanalysen ligger till grund till det som idag kallas psykodynamisk terapi. Beteendeterapin, med förgrundsfigurer som John Watson och B.F. Skinner, kritiserade psykoanalysen som "mentalistisk" och utgick i stället från det observerbara beteendet och inlärningspsykologiska upptäckter från experimentell psykologi, som principerna om klassisk och operant betingning. Beteendeterapins vetenskapsfilosofiska grund kallas för behaviorism.
Om beteendeterapin är det ena benet i KBT, så är kognitiv terapi den andra. Den grundades av Aaron Beck på 1960-talet. Beck var psykoanalytiker, och arbetade med patienter med depression. Han observerade att patienternas problem grundades i ett antal felaktiga antaganden om sig själva och omvärlden, och utvecklade en terapiform för att direkt adressera dessa.
Begreppet kognitiv beteendeterapi populariserades på 1980-talet, men vissa menar att den första KBT-inriktade psykoterapeuten var Albert Ellis som, bland annat var inspirerad av moderna och klassiska filosofer, utvecklade rationell emotiv beteendeterapi (REBT) under 1950-talet.[1][2] Idag kan man med "kognitiv beteendeterapi" mena allt ifrån ren kognitiv terapi a la Beck (Beck använder numera själv begreppet "CBT") till beteendeterapi.
På 2000-talet har den så kallade tredje vågens beteendeterapi vuxit fram, med terapiformer som acceptance and commitment therapy (ACT) och dialektisk beteendeterapi (DBT). Denna innebär delvis en återgång till den förkognitivistiska beteendeterapin, på det sättet att man inte längre försöker att direkt förändra kognitioner. I stället har man tagit mycket influenser från buddhistiskt tänkande, bland annat tekniker för att uppnå medveten närvaro och lära sig acceptera sina tankar.
Forskning
Gemensamt för de olika varianterna av KBT är att stor vikt läggs vid vetenskaplig utvärdering av metoderna, så kallad evidens. De studier som anses vara de mest tillförlitliga är randomiserade kontrollerade studier. KBT är den terapiinrikting där det gjorts flest randomiserade kontrollerade studier (RCT) och detta har lett till att terapiformen förordas av oberoende institutioner för utvärdering av hälsovård, bl.a. Statens beredning för medicinsk utvärdering i Sverige och Cochrane collaboration, för de flesta vanliga psykiatriska diagnoser. Därmed inte sagt att KBT är mer effektiv som behandlingsmetod jämfört med till exempel PDT. Modern forskning visar att den viktigaste skillnaden i utfallet är terapeuten, inte metoden. 70-80% anses bero på sk "oberoende" faktorer, t ex terapeutens personlighet, förmåga till att skapa hopp etc.
På senare tid har det uppmärksammats att KBT fungerar lika bra vid behandling via internet som vid sedvanlig behandling där patienten och terapeuten träffas ansikte mot ansikte. Det finns, om än begränsat, vetenskapligt stöd för att KBT via internet på kort sikt har effekt på symtom vid paniksyndrom, social fobi och depression. Det finns idag flera hemsidor på internet där man kan få gratis terapi.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Referenser
- ↑ NACBT: History of Cognitive-Behavioral Therapy, 2004, National Association of Cognitive-Behavioral Therapists. Hämtad 2006-12-19
- ↑ IGS: 3. Is it similar to any other disciplines or practices I might be familiar with?, 2007, Institute Of General Semantics. Hämtad 2007-12-04
