Psykos
Från Rilpedia
Psykos (från grekiska ψυχή "psyke", för hjärna eller själ, och -οσις "-osis", för abnormalt tillstånd), med adjektivet psykotisk, betyder bokstavligen att hjärnan befinner sig i ett abnormalt tillstånd, och är en generell psykologisk term som används för ett mentalt tillstånd som ofta beskrivs som att involvera "förlust av kontakt med verkligheten". Personer som lider av psykos kallas för psykotiska. Personer som upplever en psykos kan uppleva hallucinationer eller vanföreställningar, och kan uppvisa personlighetsförändringar och tankestörningar. Detta kan vara kombinerat med ovanligt eller bisarrt beteende, samt svårigheter att genomföra sociala interaktioner och en svårighet att fullfölja aktiviteter kombinerade med vardagligt liv.
En bred variation av sjukdomar som påverkar det centrala nervsystemet, allt från externa gifter till interna fysiologiska sjukdomar, kan producera symptom på psykos. Denna länk har lett till metaforen av psykos som centrala nervsystemets "feber" - allvarligt men en icke-specifik indikator.[1]
Många personer har ovanliga och distinkta upplevelser av olika verkligheter under någon period i livet, utan att bli förhindrade eller ens stressade över dessa upplevelser. Till exempel har många personer upplevt visioner av någon typ, och vissa har till och med hittat inspiration eller religiösa upplysningar i dem.[2]
I populärkultur används termen psykotisk ofta felaktigt som utbytbart med psykopatisk, vilket snarare beskriver ett långtidstillstånd som påverkar fallenheten för våld, men som sällan ger hallucinationer.
Innehåll |
Orsaker
En psykos kan framkallas av en akut förändring i livssituationen, till exempel då någon närstående dör, en allvarlig olycka inträffar, livssituationen förändras radikalt exempelvis vid ett barns födelse, i samband med att den nyförlöstas mjölk börjar rinna till (graviditets- och amningspsykos), vid skilsmässa eller genom olika demenssjukdomar. En särskild form är den alkoholutlösta delirium tremens, som uppstår då alkoholkoncentrationen i blodet sjunker. Vid detta tillstånd är intensivvård på sjukhus nödvändigt för att förhindra hjärtinfarkt, och hjärnskador i en total fysisk kollaps.
Symptom
Hallucinationer
Det finns flera olika former av hallucinationer. Värt att nämna är att personer med psykoser vanligtvis upplever sina hallucinationer som väldigt hemska. Hallucinationerna kan föregås av att den sjuke börjar svettas ymnigt och eventuellt får stela muskelrörelser. Det kallas för predelirium och om det förekommer så brukar det hålla i sig genom hela hallucinationen.
Den helt klart vanligaste är hörselhallucinationen. Patienten hör till exempel röster, musik, knäppningar eller andra ljud och upplever det som om ljuden kommer antingen från huvudet eller från någon annanstans. När det gäller röster är det vanligt att den psykotiska personen upplever det som om de kommer bakifrån sitt eget huvud ungefär som om någon stod bakom och viskade i öronen på honom/henne.
Synhallucinationer är en annan form av förekommande hallucinationer. De är inte särskilt vanliga. Den psykotiska personen ser saker som inte finns eller upplever att någonting som faktiskt finns förändras. Synhallucinationerna brukar inte vara särskilt klara och den psykotiska personen kan ofta inte exakt förklara vad han/hon sett. Om det förekommer väldigt tydliga synhallucinationer så brukar man överväga om det inte kan röra sig om en hjärnskada istället för en psykos. En vanlig typ av synhallucination är att den egna spegelbilden förändras på något vis, vanligtvis till något hemskt som upplevs som ett monster eller något som liknar en varulv etc.
Vanföreställningar
Vanföreställningar är ett vanligt symptom. Det innebär att den psykotiske kan få för sig att vara övervakad (förföljelsemani), att få hemliga meddelanden via TV, radio eller internet, den psykotiska personen kan tro sig ha ett datorchip installerat i sitt huvud eller att någon annan kan kontrollera hans eller hennes tankar och handlingar och så vidare. Ibland händer det att ofrivilliga självmord äger rum på grund av dessa meddelanden som hjärnan skapar helt själv.
Tankestörningar
Psykotiska personer kan känna att huvudet är alldeles fullt med tankar som avbryter varandra så att han eller hon inte kan tänka ordentligt. De kan också känna motsatsen, det vill säga att huvudet är alldeles tomt och att de inte kan tänka över huvud taget. Det kan eventuellt räknas som ett negativt symptom.
Övriga symptom
Saker som friska människor upplever saknas i den psykotiska personens upplevelseliv. Exempel på det är att personen är mindre öppen, tillbakadragen, saknar engagemang och intresse för olika aktiviteter, apati, glädjelöshet och har koncentrationssvårigheter.
Olika diagnoser
En välkänd form av ett psykotiskt tillstånd är schizofreni, som ofta debuterar i de sena tonåren i samband med miljöombyte till exempel vid påbörjad värnplikt, vid flytt till studentlägenhet i en helt ny stad och liknande.
En senare debuterande form som drabbar människor i 40-årsåldern är den paranoida psykosen. Äldre kan i samband med plötsliga miljöförändringar, till exempel vid inläggning på sjukhus, drabbas av övergående psykosliknande tillstånd. Numera kan allt fler drabbade med hjälp av öppenvårdskontakter, kommunal omsorg och läkemedel bo och leva i ett eget hem utanför den slutna vården.
Inducerade psykotiska tillstånd ses vid narkotikaberusning. Dessa psykoser med ångest, förföljelseupplevelse, hallucinationer är av mer kortvarigt livshotande slag. Om den drabbade överlever berusningen så släpper det psykotiska tillståndet oftast när narkotikan är fysiskt nedbruten och den kemiska effekten avtagit. Narkotika kan även utlösa psykoser där symtomen inte upphör trots att de narkotiska preparaten har brutits ned i kroppen, så kallad drogutlöst psykos. [3]
Den drabbades upplevelse
Ofta är den drabbades upplevelse av hallucinationerna, antingen dessa är syn-, hörsel-, känsel-, tanke- eller smakstyrd alternativt kombinationer av dessa, en ångest- eller rädslodrivande upplevelse. Lika ofta kan till exempel hörselupplevelserna vara fullständigt normala och inte alls störande för den av hörselhallucinatiner drabbade. En ung man i värnplikten, som upplever att han gör allt och mer därtill för det svenska försvaret, samtidigt som befälen och kamraterna ser en ung man som gör absolut ingenting utom att mumlande gå runt och sopa runt en flaggstång förstår självklart inte en förklaring om att han hallucinerar, är sjuk, ingenting gör eller liknande. Den drabbades egen upplevelse kan vara så genuin att vårdpersonalen säger att patienten saknar sjukdomsinsikt. Den unge mannen låter ytterst trovärdig då han ringer hem till föräldrarna och förklarar hur myckat han har att göra, att han trivs utmärkt men är irriterad över att ingen annan gör något. I föräldrarnas öron låter det inte osannolikt som ett ungdomligt perspektiv på livet i värnplikten. Människor i den nya omgivningen ser dock något annat: En ung man som oavbrutet talar för sig själv, trevligt och artigt men uppåt väggarna svara på frågor om tid och rum eller beskriver vardagen som en fråga om att det är absolut nödvändigt att hålla rent runt flaggstången för att fienden inte ska anfalla nationen. I detta läge är det inte nödvändigt att den nyinsjuknande alls lider av sin verklighet eller verklighetsuppfattning.
Många äldre med ett tidigt insjuknande i schizofreni med hörselhallucinationer beskriver också saknad efter sina "röster" då läkemedelsbehandling påbörjats. "Rösterna" uppfattas som normala samtalspartners eller ett normalt umgänge, som den drabbade inte vill undvara. Så länge dessa hallucinationer inte är ångestdrivande och skrämmande eller imperativa och styrande över den drabbades handlingar, kan den psykiatriska vården avstå från att behandla denna delen av sjukdomen.
Varaktighet och tillfrisknande
Så sent som för 30 år sedan bodde ett stort antal personer på de psykiatriska sjukhusen i Sverige, ofta intagna med tvång, under många år eller till och med livsvarigt med olika varianter på psykos som diagnos. Efterhand så minskades antalet platser inom slutenvården i Sverige, och landstingen övergick i allt större utsträckning till att behandla patienter inom öppenvård. Orsakerna till denna förändring var dels ekonomisk, dels en följd av en förändrad uppfattning inom sjukvården om vad som var möjligt och lämpligt att behandla i öppenvård. Fortfarande gäller dock att tillfrisknande efter en psykos kan ta väldigt lång tid och att återfall är vanligt. Vårdtider på 1 till 10 år är inte ovanligt, om man räknar in både slutenvård och öppenvård, och för vissa patienter blir sjukdomen ett livsvarigt handikapp.
Generell läsning
- Cullberg, J. (2005) Psykoser : ett integrerat perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur. ISBN 91-27-09905-9
- Apoteket AB (2007) Läkemedelsboken 2007/2008. Stockholm: Apoteket AB. ISBN 91-85574-57-0 Kapitlet Psykoser som PDF
- ”Psykoser”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26311.
Se även
Referenser
- ↑ DeLage, J. (February 1955). "[Moderate psychosis caused by mumps in a child of nine years.]". Laval Médical 20 (2): 175–183. PMID 14382616.
- ↑ Dick, P.K. (1981) VALIS. London: Gollancz. ISBN 0-679-73446-5
- ↑ Abstinens vid narkotikamissbruk - handläggning
