Tornedalingar
Från Rilpedia
Tornedalingar är en språklig minoritetsgrupp i Tornedalen, norra Skandinavien, som uppkom när gränsen mellan Sverige och Finland drogs 1809 i Torne- och Muonio älvar. Fram till dess var Tornedalen ett flerspråkigt och mångkulturellt område där finska och samiska var de dominerande språken. Finskan och en relativt enhetlig kultur dominerade dock i den nedre delen av Torne älvdal.
.svg)
Innehåll |
Vilka är tornedalingar?
Självbeteckningen bland stora grupper i nedre Tornedalen under modern tid är på meänkieli tornionlaaksolainen 'tornedaling', i Sverige liksom i finska Tornedalen. Tornedalsfinnar är den beteckning som gavs den finsktalande befolkningen av den svenska staten. Den etnonymen är numera något pejorativt (nedsättande) och obsolet term, liksom norrbottensfinnar.
Vem som är tornedaling kan dock definieras på olika sätt. En geografisk definition är alla som bor längs Torne älvdal. Många i Torne älvdals övre lopp kallar sig dock inte tornedalingar, medan å andra sidan många i exempelvis Kalix älvdal norr om Hoppet kan göra det.
En kulturdefinition är den folkgrupp som bor i de fem nordligaste kommunerna: Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare kommuner. Men åtskilliga i Malmfälten kallar sig inte för tornedalingar. Malmfältsbor är en självbeteckning på svenska. I Kiruna kommun finns det ett antal individer som kallar sig för lantalaiset eller kväner på svenska. Inte minst för dessas skull är det mer rättvisande att kalla deras varietet av finska meänkieli och inte tornedalsfinska.
Lantalainen torde ha varit samernas finskspråkiga beteckning på dem som idkade jordbruk och möjligen även hade renskötsel som en bisyssla, eller som överlät skötseln av de egna renarna till professionella renskötare. I finska Tornedalen förekommer även termen lappalainen på den befolkning som inte är samer och som bor i finska Lappland, således även i finska Tornedalen.
Det finns alltså relativt många tornedalingar som kallar sig tornedaling, svensk, kvän och/eller lantalainen,same, ett fåtal kallar sig för finne eller sverigefinne, allt beroende på de sociala omständigheter som definierar etniciteten.
Språk
Många tornedalingar talar både svenska, meänkieli och finska, en del även samiska. (Här måste dock nämnas att ett stort antal tornedalingar inte anser att det "tornedalsfinska" språk som talats i svenska Tornedalen utgör ett eget språk, utan är snarare en dialekt som tillhör det finska språket. Den tornedalsfinska dialekten har överförts till nya generationer genom muntligt arv och har inte följt utvecklingen av det finska språket och utgör därigenom en kvarleva av en gammal finska, en dialekt som tillhör det finska språket) Språkligt så dominerar svenskan numera kraftigt, särskilt i Gällivare och Kiruna kommuner där svenskan fick starkt fäste med inflyttade gruvarbetare som hade svenska som modersmål. Även Haparanda, på grund av all den statliga och kommunala förvaltning som placerades där, upplevde en stor inflyttning av svenskspråkiga söderifrån.
Trots ett allt starkare assimilationstryck och ren försvenskningspolitik från slutet av 1800-talet har finskan levt kvar i Tornedalen. En bidragande orsak är givetvis närheten till Finland och de täta kontakterna med andra sidan Torne älv. En särskilt viktig orsak till språkets överlevnad är att det alltid förekommit så kallade tvärgiften, där framför allt kvinnor från Finland flyttat västerut, över älven. Tornedalsfinskan eller meänkieli betecknades tidigare som en finsk dialekt (vilket fortfarande är en uppfattning som stöds av ett stort antal tornedalingar, framförallt i mellersta och södra Tornedalen), men erkändes 1999 av Sveriges riksdag som officiellt minoritetsspråk i Sverige.
Den samiska som talas i Tornedalen är nordsamiska.
Kultur
Tornedalingens kultur är flerspråkig och mångkulturell, präglad av såväl samiska som svenska och finska influenser. De samiska, svenska och finska kulturerna är sammanvävda inom flera olika domäner. Det finns en tornedalsk matkultur, byggnadsstil och tornedalska traditioner däribland seden att bada bastu. Den laestadianska väckelserörelsen som växte fram på 1800-talet och som utöver finska har meänkieli som predikospråk har också påverkat den tornedalska kulturen.
Den tornedalska mattraditionen bygger mycket på samisk och västfinsk kultur. Man äter mycket torkat renkött; kött och fisk steks och kokas. Tidigare var det vanligt med blodrätter såsom blodkorv (pylsy, verimakkara) och fiskpalt (kalakukko). Färskpotatis med färsk lök stekt i smör anses vara en delikatess efter midsommar. Kaffeost (kahvijuusto) med hjortron som efterrätt är allmänt förekommande.
Tornedalingarna fick uppmärksamhet i media när de språkliga rättigheterna infördes och gruppen blev en erkänd nationell minoritet och genom att framgångsrika författare under senare tid satt Tornedalen på kartan (till och med på världskartan). Författarna Bengt Pohjanen, Mona Mörtlund, Mikael Niemi samt åtskilliga andra konstnärer och musiker har skapat föreställningar av de mångkulturella och flerspråkiga tornedalingarna.
Historia
Tornedalingar är, liksom övriga etniska grupper i Norden under 1500-talet, inte lika intensivt beskrivna som samerna men namnges stundvis som bottningar av Olaus Magnus och förväxlas i bland med kemisamer (samer som hade ett nästan finskt språk).
Tornedalen anses ha varit ett handelscentrum tidigare i historien med ett eget Birka där kväner, bjarmer och finnar samlades för handel. I de isländska sagorna hade kvänerna en kung vid namn Faravid. Vissa tornedalingar hävdar ett släktskap med ovan nämnda kväner.
Tornedalens äldsta icke-samiska bosättningar är åtminstone från 1000—1100-talet. Befolkningen har sina främsta rötter i västra och östra Finland, Savolax, Nordfinland och Sverige, men även kulturellt assimilerade samer. Åtskilliga tornedalingar är före detta samer som blivit jordbrukare, men som fortfarande äger en del renar.
Vissa tornedalingar är ägare av jordbruksfastigheter i området för koncessionsrenskötsel och äger så kallade skötesrenar (utom i Kalix sameby), det vill säga renar som sköts av renskötande samer. När samerna fick ensamrätt på renskötsel kunde dessa tornedalingar (på grund av sin etnicitet) inte sköta sina egna renar, utan får betala skötselavgift till samebyn de tillhör.
Kända tornedalingar
- Antti Keksi (Anders Mickelsson Keksi)
- Barbro Wickman-Parak, född Pesula
- Bengt Pohjanen
- Birgitta de Vylder-Bellander
- Gerda Antti
- Hasse Alatalo
- Hilja Byström, född Kallioniemi
- Markus Fagervall
- Mikael Niemi
- Olof Hederyd
- Stefan Nilsson
- Thomas Östros (ursprungligen Thomas Waaranperä)
- Östen Mäkitalo
- Markus Krunegård
- Cecilia Wikström
- Ragnar Lassinantti
- Walter Korpi
- Fredrik Karlsson
|
|||||||||||
