Från Rilpedia

Wisła-Oder-offensiven
Del av andra världskriget
Karta över Wisła-Oder-offensiven (engelska).
Datum 12 januari 1945 – 2 februari 1945 Plats Polen, Ostpreussen och Pommern Utfall Sovjetisk seger
Stridande
Nazityskland	Mall:Landsdata Sovjetunionen Sovjetunionen Mall:Landsdata Polen Polen
Befälhavare
Ferdinand Schörner Josef Harpe	Mall:Landsdata Sovjetunionen Georgij Zjukov Mall:Landsdata Sovjetunionen Ivan Konev
Styrka
450,000 man	2,203,000 man
Förluster
Enligt OKW: 377 000 döda 334 000 sårade 292 000 försvunna Enligt Sovjetunionen: 695 000 döda 86 000 sårade	43 251 döda och saknade 149 874 sårade Totalt 193 125

Wisła-Oder-offensiven (annat namn: Vistula-Oder-offensiven) är namnet på den mycket omfattande militära offensiv mot Tredje riket som Röda armén genomförde på Östfronten under andra världskriget med början den 12 januari 1945. Offensiven syftade främst till att erövra Polen och Nordöstra Tyskland och skapa förutsättningar att slutgiltigt besegra Nazityskland.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Offensivens förlopp 3 Övergrepp mot civila 4 Källor

Bakgrund

Efter mycket stora ryska framgångar sommaren 1944 då tyskarnas Armégrupp Mitte i Vitryssland i grunden besegrats hade det centrala frontavsnittet på östfronten stått i stort sett stilla från slutet av augusti. Delvis berodde det på att Röda armén hade fått problem med underhållet efter att det centrala frontavsnittet flyttats 700 km västerut på bara sex veckor. Däremot hade de sovjetiska offensiverna fortsatt i söder där Rumänien tvingats byta sida och Jugoslavien befriats från tysk ockupation.

I slutet av Augusti 1944 stod de sovjetiska styrkorna strax utanför Polens huvudstad Warszawa men ingrep inte för att hjälpa de polska upprorsmännen under Warszawaupproret varför tyskarna till slut kunde krossa upproret och en fruktansvärd tysk terror följde som krävde uppemot 250 000 liv.

Under hösten och tidiga vintern 1944 var det förhållandevis lugnt på det centrala frontavsnittet, vilket motsvarade Polen och Slovakien. Vid det här laget hade Röda armén och det ryska flygvapnet nått en mycket stor numerär överlägsenhet gentemot tyskarna och man genomförde en grundlig uppladdning inför den kommande offensiven. Adolf Hitler vägrade tro på underrättelseuppgifterna årsskiftet 1944/45 som talade om en sovjetisk överlägsenhet på nästan 10:1 i manskap. Även vad gäller stridsvagnar, kanoner mm var det sovjetiska övertaget mycket stort. Delvis berodde den stora ryska överlägsenheten på att tyskarna koncentrerat sina slagkraftigaste förband på västfronten inför Ardenneroffensiven.

Offensivens förlopp

När offensiven slutligen inleddes 12 januari 1945 under ledning av marskalkerna Georgij Zjukov, Ivan Konev och Konstantin Rokossovskij var det med en mycket stor kraft. Röda armén anföll utmed hela Östfronten med totalt 6-7 miljoner man (åtminstone dubbelt så många som Wehrmacht använt knappt 3,5 år tidigare när Operation Barbarossa inleddes. Den främsta kraften koncentrerades på frontavsnittet i Polen där 2 miljoner man anföll på ett 300 km brett område. Den tyska frontlinjen utsattes för ett mycket kraftigt sovjetiskt artilleribombardemang innan det sovjetiska infanteriet och pansaret gick till anfall. Warszawa föll redan 17 januari. Den polska huvudstaden var då så gott som totalförstörd efter att Hitler efter upproret 1944 gett order om att staden skulle jämnas med marken.

Inom några veckor hade röda armén nått fram till floden Oder (som nu delvis utgör gränsen mellan Tyskland och Polen) och befann sig då bara 70 km från Berlin. Den mycket snabba framryckningen ledde nu åter till underhållsproblem, brist på flygunderstöd samt risken av tyska motanfall från Pommern, Schlesien och Ostpreussen. Att Röda Armén så här sent under kriget stannade upp visar att de fortfarande hade stor respekt för Wehrmachts förmåga att gå till snabba motanfall.

Även om de sovjetiska tätförbanden var nära den tyska huvudstaden visste man att slutstriden om Berlin skulle bli oerhört intensiv och blodig. De närmaste månaderna lades därför stora resurser på att utmed Oder ånyo bygga en offensiv styrka som skulle vara tillräckligt stark för att erövra Berlin. Detta beslut att stanna upp var dock inte okontroversiellt. Efter kriget pågick en sovjetisk militärdebatt om beslutet var rätt eller om man borde tagit risken att anfalla Berlin tidigare.

När offensiven stannade upp vid Oder vände sig stora styrkor istället norrut och anföll de tyska ställningarna utmed Östersjökusten och de resterande motståndsfickorna i Ostpreussen. De underlägsna tyska styrkorna bjöd på hårt motstånd men kunde i långa loppet inte stå emot övermakten. I mitten av april var samtliga motståndsfickor intagna. Hårdaste motståndet bjöd försvararna i Ostpreussens huvudort Köningsberg där de inneslutma tyska styrkorna stoppade flera ryska försök att inta staden innan man till slut kapitulerade i mitten av april. Längre söderut erövrades Ungern i mars och i mitten av April var större delen av Österrike i ryska händer.

Övergrepp mot civila

När Röda armén invaderade de östra delarna av det egentliga Tyskland utlöstes en mycket omfattande tysk civil flyktingström. Sovjetiska övergrepp begicks mot den tyska civilbefolkningen i Ostpreussen och östra Tyskland. De sovjetiska soldaterna var fyllda av hämndbegär efter de fruktansvärda grymheter som tyskarna begått och civilbefolkningen behandlades därefter. Massakrer, våldtäkter och plundring förekom ofta i de östra delarna av Tyskland vintern och våren 1945. Dessa händelser har beskrivits i boken Stalins hämnd. Röda armén i Tyskland 1944-1945 (2002) av den svenske journalisten Niklas Sennerteg.

Slutanfallet mot Berlin inleddes 16 april. Se vidare slaget om Berlin.

Källor

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.