Pragoffensiven
Från Rilpedia
Pragoffensiven | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av andra världskriget | |||||||
Slag i Transsylvanien, Ungern och Tjeckoslovakien 1944–1945 |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
Nazityskland | Mall:Landsdata Sovjetunionen Sovjetunionen Mall:Landsdata Rumänien Rumänien Mall:Landsdata Polen Polska folkarmén Tjeckoslovakien |
||||||
Befälhavare | |||||||
Ferdinand Schörner Lothar Rendulic |
Mall:Landsdata Sovjetunionen Ivan Konev | ||||||
Styrka | |||||||
900 000 man | 2 000 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
Okänt | 11 997 döda eller saknade, 40 501 skadade eller sjuka |
Barbarossa – Finland – Leningrad – Moskva – Sevastopol – Blå – Stalingrad – Mars – Charkov – Kursk – Smolensk II – Dnepr – Korsun-Tjerkassy – Kamenets-Podolsk – Bagration – Wisła-Oder – Königsberg – Berlin – Prag
Pragoffensiven (ryska: Пражская стратегическая наступательная операция, "Strategiska Pragoffensiven"; tyska: Prager Operation) var den sista stora sovjetiska offensiven i Europa under andra världskriget. Offensiven, och slaget om Prag, utkämpades på östfronten mellan 6 maj och 11 maj 1945. Slaget om staden är särskilt anmärkningsvärt eftersom det slutade flera dagar efter det att Tredje riket kapitulerade 8 maj 1945. Slaget är också anmärkningsvärt eftersom det utkämpades samtidigt som Pragupproret.
Under Pragoffensiven befriades slutligen staden Prag av Sovjetunionen. Alla de tyska trupperna i Armégrupp Mitte (Heeresgruppe Mitte) dödades, tillfångatogs eller föll i händerna på fienden efter kapitulationen. Armégrupp Mittes kapitulation inträffade nio dagar efter Berlins fall och tre dagar efter segerdagen 1945.
Bakgrund
Från 30 april till 1 maj 1945 meddelade SS-Obergruppenführer Karl Hermann Frank på radion i Prag att alla eventuella uppror skulle dränkas i ett "hav av blod". Situationen i Prag var instabil. Frank visste att flera sovjetiska fronter ryckte fram mot Prag. Befolkningen i Prag var redo att befrias.
Slaget
Det sovjetiska angreppet på Prag krossade den sista stora fickan av tyskt militärt motstånd i Europa. Det sovjetiska angreppet genomfördes av 1:a (under Ivan Konev), 2:a (Rodion Malinovskij) och 4:e (Andrej Jeremenko) ukrainska fronten. Förutom de sovjetiska arméfronterna ingick polska andra armén, de första och fjärde rumänska arméerna och 1:a kåren i tjeckoslovakiska armén. De sovjetiska fronterna omfattade mer än två miljoner man. För att kunna delta i Pragoffensiven marscherade 1:a ukrainska fronten från strax söder om Berlin direkt efter att de deltagit i slaget om Berlin.
De sovjetiska styrkorna mötte motstånd från högst 900 000 tyska soldater i det som var kvar av Armégrupp Mitte, under befäl av Ferdinand Schörner: 1:a och 4:e pansararméerna samt 7:e och 17:e arméerna.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia