Talgoxe
Från Rilpedia
| ?Talgoxe Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig |
|
|---|---|
.jpg) Talgoxehona av nominatformen P. m major.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Mesfåglar Paridae |
| Släkte: | Parus |
| Art: | Talgoxe P. major |
|
|
|
| §Parus major Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Talgoxen (Parus major) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesfåglar. Fågeln är en stannfågel som är vanlig på flera ställen i Europa och Asien.
Innehåll |
Utseende
Fågeln är lätt att känna igen. Bröstet är gult med en svart längsgående rand mitt på. Ryggen är grön. Huvudet är svart med vita kinder. Näbben är konisk, kullrig och ungefär dubbelt så lång som hög. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Hane och hona skiljs åt genom att honans undersida är blekare gul och har en smalare svart rand.
Talgoxen blir normalt 13,5 - 15 centimeter lång med ett vingspann på 23 - 26 cm. Som vuxen väger den ungefär 20 gram.
Läte
Lätet är växlingsrikt och använder liknande motiv som andra mesarter. Talgoxens läten är dock allmänt mer högljudda och hårdare. Ofta hör man också ett bofinkaktigt "pink, pink" och ett vänligt "fi-tyy". Den karakteristiska sången är ett högljutt, olikartat betonat och trestavigt "tsi-tsi-bää, tsi-tsi-bää", eller beskrivet "ti-ti-tyy, ti-ti-tyy" men även endast tvåstavigt "ti-ty, ti-ty". Varje hanne har sin egen strof och framför allt hastighet.[2]
Utbredning och taxonomi
Talgoxen finns i stora delar av Europa och Asien samt delar av Nordafrika.[3]
Talgoxen har en komplex taxonomi och delas upp i en stor mängd underarter, ibland upp till 35 stycken. Dessa underarter delas i sin tur upp i tre underartsgrupper.
- major-gruppen har den största utbredningen av de tre underartsgrupperna, från Europa och söderut till norra Afrika, genom Mellanöstern, Iran och Irak, Israel och Libanon, genom Asien i södra Sibirien, Mongoliet, genom Transbajkal till Amurland.
- intermedius-gruppen har sin utbredning från Mellanöstern genom södra asien, i Indien, till Sydostasien, södra Vietnam och Indonesien.
- minor-gruppen har sin utbredning i Ostasien så långt nordväst som till Sakhalin, i Kina och Japan, och söderut till norra Thailand.
De tre underartsgrupperna hybridiserar i flera områden där grupperna möts men hybridisering mellan de båda grupperna major och minor verkar vara liten.
Utbredning i Sverige
Talgoxen finns i hela Sverige och är i mellersta och södra Sverige en av de vanligaste mesarna.
Häckning
Under häckningstiden håller den framför allt till i lövskogar och parker. Honan bygger ett bo av mossa i ett trädhål eller en fågelholk. Den lägger två kullar ägg per säsong. 6-12 ägg läggs. Dessa är cirka 18 millimeter stora och vita med rödaktiga fläckar. Honan ruvar äggen i 12 till 14 dygn. Ungarna lämnar boet efter 16 till 21 dygn. Talgoxen blir könsmogen vid ett års ålder.[3]
Källor
- ↑ BirdLife International 2004. Parus major. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061014.
- ↑ Kohlmeise i tyskspråkiga Wikipedia 16 september 2006
- ↑ 3,0 3,1 Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough: Fågelliv i Europa, Bonnier Fakta, Stockholm 1986, Juhani Vuorinen (övers.), sid. 182. ISBN 91-34-50909-7.
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Talgoxe - Läte
- Talgoxe på GlobalTwitcher.com
- Sveriges Ornitologiska Förening
- Dansk ornitologisk forening
- Wikimedia Commons har media som rör Talgoxe
