Bofink
Från Rilpedia
| ?Bofink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
,_male.jpg) Bofink, könsmogen hanne.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Finkar Fringillidae |
| Släkte: | Fringilla |
| Art: | Bofink F. coelebs |
|
|
|
| §Fringilla coelebs Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
|
 Underarten F. c. madeirensis som tillhör underartsgruppen canariensis
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar. Tillsammans med lövsångare är den Sveriges vanligaste fågelart. Antalet par i Sverige uppskattas till cirka 10 miljoner.[2]
Innehåll |
Utseende
Bofinken är stor som en gråsparv, men slankare och med längre stjärt. Fågeln mäter 14–16 cm,[3] har ett vingspann på 25–29 cm och en vikt på ungefär 20 gram. Den har en kort, tjock och konisk näbb, på vilken näsborrarna sitter närmare näbbryggen än käkkanterna. Den adulta hanen skiljer sig från honan genom att hans panna är svart vid näbbroten och den övriga delen av huvudet är gråblått, utom kinderna, som är rödbruna. Den rödbruna färgen sträcker sig också ned på hals och bröst, där honan istället är mattare färgad i gråbrunt. Den utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten.
Läte
Från mars månad sjunger den högt och genomträngande med sin omisskännliga slutmelodi, ungefär som tsitsitsitsjatsjatsoritiu-tsip eller tsiptsiptsip. Lövsångarens sång liknar bofinkens, men är tydligt svagare, och utan drill i slutet.
I olika områden förekommer olika läten, så kallade regionala dialekter. Juvenilen lär sig att sjunga under den första våren genom att härma sina artfränder. De melodier som de lär sig på det sättet sjunger de sedan under resten av livet.
Bofinkens lockläte är ett högljutt fink, fink. Dess flygläte är ett dämpat jupp. Förutom locklätet fink finns även i vissa trakter ett hyitt eller rrhy som kallas "regnsång". Detta läte kan fungera som lockläte, varningsläte eller revirläte.[3]
Taxonomi, utbredning och biotop
Bofinken delas upp i ett stort antal underarter, ofta mellan 15 och 20 stycken. Dessa underarter delas upp i tre distinkta grupper:
- coelebs – Den europeiska underartsgruppen.
- africana – Den nordafrikanska underartsgruppen.
- canariensis – Underartsgrupp som återfinns på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna.
Bofinken är mycket vanlig och välkänd i Europa och den är den vanligaste finken i Västeuropa. Den återfinns från granskogs- eller lägre delen av tallskogsregionen i Lappland, ned till södra Europa. Dess utbredning sträcker sig in i västra Asien, nordvästra Afrika, Kanarieöarna och Madeira. På Teneriffa och Gran Canaria samexisterar den med den besläktade, endemiska arten blå bofink (Fringilla teydea).[4]
Den är flyttfågel och strykfågel och många övervintrar i södra Europa och norra Afrika. Särskilt honan med sina årsungar lämnar häckningsområdet på vintern, medan äldre bofinkshanar i större utsträckning övervintrar i sitt revir.[5]
Den lever i skogar, trädgårdar och parker, men även i berg upp till ungefär 1500 meters höjd.
Häckning
På våren markerar hanen sitt häckningsrevir genom ljudlig sång. Det omsorgsfullt byggda redet är tjockt och skålformigt och består av rötter, barkbitar, strån, mossa och lavar. Det fodras invändigt med hår och enstaka fjädrar. Redet byggs oftast på en höjd av två till tio meter, på buskar eller högt i träden i en grenklyka, och väl maskerat med mossa och lav.
Bofinkhonan lägger vanligtvis två kullar om året men under varma somrar förekommer det att de lägger än fler kullar. Honan lägger 3–6 ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Äggen kan vara rätt olikfärgade från bo till bo, de är dock alltid tecknade med röd- till mörkbruna fläckar och fina streck. Vid fara döljer sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt. Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan. Efter att äggen kläckts utfodras ungarna av båda föräldrarna. Efter ytterligare cirka fjorton dagar lämnar ungfåglarna boet.[5] Den första kullen läggs strax efter lövsprickningen, den andra vid midsommartid. Under häckningen accepterar paret inte gärna någon annan bofinksindivid i närheten av boet.
Beteende
När bofinken springer på marken nickar den rytmiskt på huvudet.[5] Den flyger i vågiga bukter. Hanarna tävlar med varandra i sång, och kämpar även undantagsvis med både näbb och klor för att lösa revirtvister.
Föda
Bofinkens föda består av bär, insekter och frön av alla sorter. Med sin kraftiga näbb kan den utan större ansträngning lösgöra fröna ur de fasta skalen. Ungarna utfodras med insekter och larver.[5]
Bofinken och människan
Ekonomisk betydelse
Bofinken gjorde förr ofta skada i plantsängar och på nysådda hyggen genom att på våren komma i stora flockar och hacka upp de groende fröna. Det problemet är mindre nu när hyggen planteras med ganska stora plantor.[källa behövs]
Många av insekterna den äter är skadeinsekter.
Bofinken klarar sig ganska bra i fångenskap och värderas på många ställen högt för sin sång. Som alla andra inom EU naturligt förekommande fågelarter är den emellertid fridlyst, och därför olaglig att insamla eller hålla i fångenskap.[6] Detta gäller levande såväl som döda exemplar, samt ägg.[7]
Namn
Namnet bofink kommer av medellågtyska Bokvink(e) eller av danska bogfink, med betydelsen "bokfink".[8] Bofinken har haft många namn i svenska dialekter, i Småland hampspik eller hamptätting, i Värmland kvint, i Dalarna hampsparv, risstackfågel eller gamskärv, i Norrbotten tvint och i Härjedalen vitt-ilt.[2]
Det latinska artnamnet coelebs, vilket betyder "ungkarl", hänsyftar på att honorna lämnar hanarna ensamma om vintern i fågelns norra utbredningsområde.[5]
Referenser
Noter
- ↑ IUCN Red List of Threatened Species – Fringilla coelebs. Läst 20061020.
- ↑ 2,0 2,1 Sveriges Ornitologiska Förening – Bofink
- ↑ 3,0 3,1 Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 346. ISBN 91-34-51038-9.
- ↑ Engelskspråkiga Wikipedia – Chaffinch. Läst 9 december 2006.
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 Tyskspråkiga Wikipedia – Buchfink. Läst 8 december 2006.
- ↑ Naturvårdsverket – Fågelskyddet i EU
- ↑ Jordbruksverket – Artskyddsförordningen; Förbjudna aktiviteter
- ↑ Svenska Akademiens Ordbok – Bofink
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
- Tyskspråkiga Wikipedia – Buchfink. Läst 8 december 2006.
- Engelskspråkiga Wikipedia – Chaffinch. Läst 9 december 2006.
- Svenska Akademiens Ordbok – Bofink
- Sveriges Ornitologiska Förening – Bofink
- Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-ROM.
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln Bofink Läte
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
- Dansk ornitologisk forening
- Wikimedia Commons har media som rör Bofink
