Pontus Fürstenberg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Pontus och Göthilda Fürstenbergs gravvård.

Pontus Fürstenberg, född 5 oktober 1827 i Göteborg, död 10 april 1902 i Göteborg, var en svensk-judisk konstsamlare och mecenat. Han gifte sig med arvtagerskan Göthilda Magnus (1837-1901), dotter till grosshandlare Eduard Magnus och Rachel Jacobsson. Fürstenberg donerade sina samlingar till konstavdelningen på Göteborgs museum, vilka senare sammanställdes i det Fürstenbergska gallerietGöteborgs Konstmuseum.

Innehåll

Bakgrund

Pontus Fürstenberg föddes i hemmet på Östra Hamngatan 26 i Göteborg.[källa behövs] Hans släkt kom till Sverige i början av 1800-talet. Pontus var äldst av tio syskon och hans föräldrar var grossisthandlaren Levy Fürstenberg och hans hustru Rosa Warburg. Levy ägde textilfirman L. Fürstenberg & Co, vilket gav familjen en bra ekonomi.

Fürstenberg var inte duktig i skolan, omdömena var dåliga och medelmåttiga, men räckte för att han kunde läsa vidare på Handelsinstitutet. Som 26-åring blev han delägare i faderns textilföretag, åren 1853-1881. Fürstenberg fick burskap som handlande i Göteborg 1860.

En bit ifrån Fürstenbergs företag bodde den förmögna familjen Magnus. Familjerna Fürstenberg och Magnus umgicks mycket och Pontus lärde känna familjen Magnus enda dotter, Göthilda Magnus, som senare skulle bli hans fru.

Fredriksdal

I närheten av Svingeln i Göteborg, mittemot den Mosaiska begravningsplatsen, låg landeriet Fredriksdal (även Oscarsdal). Hit flyttade Levy Fürstenberg med sina föräldrar år 1833, och här anlades ett väveri för schalar, strumpor med mera samt ett färgeri. Denna verksamhet övertogs senare av Pontus Fürstenberg. Fredriksdal revs år 1912.[1]

Om somrarna bodde familjen på landeriet Stora Katrinedal, som vid Fürstenbergs död inlöstes av Göteborgs Stad.[2]

Uppdrag

Allt eftersom engagerade sig Fürstenberg i det kommunala politiska livet och utsågs till ledamot av stadsfullmäktige 1 januari 1869 till 5 oktober 1869, samt 8 december 1869-1890. Han var ledamot av styrelsen för: Brand- och Livförsäkrings AB Svea, Återförsäkrings AB Astrea, Västergötlands-Göteborgs Järnvägs AB, Göteborgs Sparbank och Göteborgs Trädgårdsförening, Göteborgs museum 1883-1902. Han var även vice ordförande i Göteborgs fornminnesförening, ledamot av Handels- och sjöfartsnämnden 1873-1884, ordförande i Merkantila föreningen.

Fürstenberg blev filosofie hedersdoktor i Lund 1900, och valdes 1898 in i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Konstsamlingen

På 1860-talet började Fürstenberg intressera sig för konst. Det var då hans karriär som konstsamlare och konstmecenat tog fart. Detta förde med sig stor framgång för många svenska konstnärer i Sverige och utomlands. Det var också grunden till den största och mest betydelsefulla privata konstsamlingen i Sverige vid slutet av 1800-talet.

Den intensiva utvecklingen startade när Fürstenberg gifte sig med Göthilda Magnus i Göteborgs synagoga den 31 maj 1880. Fürstenberg hade länge varit förälskad i henne men de förbjöds att umgås av Göthildas far, den stormrike bank- och affärsmannen Edvard Magnus. Denne ansåg att hans rika dotter inte skulle umgås med en puckelryggad och tio år äldre man, vilket Fürstenberg var. Dessutom tyckte Magnus att Fürstenbergs familjeförmögenhet var för liten. Men Göthilda och Pontus träffades ändå i smyg. När Edvard Magnus avled 1879 efterlämnade han en förmögenhet på 3,5 miljoner kronor, och nu kunde de äntligen flytta ihop.

Giftermålet innebar en stor förändring i Fürstenbergs liv. Eftersom han gifte sig med en av Göteborgs rikaste arvtagerskor blev han en mycket rik man. Han kunde lämna sitt arbete som grossist för att ägna resten av sitt liv åt sitt största intresse, konsten. Pontus och Göthilda inredde ett vackert hem på Södra Hamngatan 2, i Brunnsparken, mitt i Göteborg, vad som senare fick heta Fürstenbergska Palatset och från 1907 Palace Hotel (invigt 28 oktober)[3]. Fürstenberg startade en konstsamlingsverksamhet i sitt eget hus, med flera miljoner kronor som grund. Tack vare Göthildas enorma förmögenhet kunde han med detta utveckla ett mecenatskap för flera lovande konstnärer.

Från början visste inte Fürstenberg mycket om konst, utan tyckte helt enkelt att konst var vackert. Hans fyra första tavlor till samlingen fick han hjälp av en bekant arkitekt, med att köpa. Hans egna kunskaper om konst ökade efterhand. Men den tändande gnistan kom trots allt i under den skandinaviska konstutställningen i Göteborg 1881. Där knöt han kontakter och fick upp ögonen för en rad unga svenska konstbegåvningar.

Konstmecenaten

Pontus bekostade konsttalangernas utveckling på flera sätt. Förutom husrum, mat, kläder och konstmaterial betalade han studieresor och utbildningar. Flera av de unga fick till exempel åka till Paris för att studera och om någon hade en skuld så kunde Pontus betala den. Det hände också ofta att Fürstenberg fick tiggarbrev av dem när de behövde pengar. Som tack för allt stöd fick Fürstenberg målningar och andra konstverk. Utan Fürstenbergs direkta och indirekta ekonomiska stöd hade antagligen dåtida och ännu väl kända konstnärer som Carl Larsson, Ernst Josephson, Olof Sager-Nelson och Anders Zorn aldrig kunnat ägna sig så helhjärtat åt sin konst, som nu blev fallet.

Fürstenbergska galleriet

1883 besökte Pontus i sällskap med Ernst Josephson den stora konstutställningen i Köpenhamn. Där fick Fürstenberg chansen att uppleva några släktingars privata konstsamlingar. De imponerade på honom och när Fürstenberg kom hem, föddes tankarna om vad som skulle bli hans livsverk, det Fürstenbergska galleriet.

Pontus ville pryda sitt hem med konst. Det skulle byggas ut ett galleri på hans palats i Brunnsparken där konsten skulle vara samlad, en samlingsplats för kulturen.

Ett år senare besökte Pontus och Göthilda Paris. Fürstenberg köpte konst för 34 000 kronor och reste hem med en hel låda högklassiga målningar att dekorera galleriet med. Väl hemma igen satte arbetet igång. Mode- och inredningsarkitekten Adrian C. Peterson fick i uppgift att förvandla övervåningen i Fürstenbergs palats till ett privat museum. Per Hasselberg smyckade med takfris och skulpturer medan våningen inreddes med takfönster och fick elektricitet, något som ansågs väldigt lyxigt under den här tiden.

1885 öppnades Fürstenbergska galleriet för allmänheten och Fürstenberg var nu på allvar etablerad som en känd person inom kulturen. Men Fürstenberg ville fortsätta att delta i Göteborgs konstliv på andra sätt också. Han deltog som engagerad medlem i Göteborgs konstmuseums inköpsnämnd och som ordförande i stadens konstförening. Fürstenberg medverkade även vid tillkomsten av Valands konstskola, där han senare utsåg Carl Larsson till lärare.

Testamentet

Efter många år som en framgångsrik och betydelsefull människa avled Pontus Fürstenberg den 10 april 1902, barnlös. Han begravdes på Gamla begravningsplatsen vid Svingeln i Göteborg. Fürstenbergs hade testamenterat sin förmögenhet, fyra och en halv miljoner kronor, till allmänheten. Palatset, kontanter på nästan en miljon kronor, samt all konst skänktes till Göteborg stad. Ungefär en miljon kronor gick till föreningar och stiftelser medan cirka en och en halv miljon gick till enskilda personer, varav ett fåtal släktingar.

Konstsamlingen, som bestod av cirka 260 verk, flyttades 1922 till Göteborgs konstmuseum där de fick en egen avdelning. Där har man byggt upp en kopia av hans hem och den unika samlingen av konst går än idag att besöka, över hundra år efter Fürstenbergs död.

Externa länkar

Källor

  • Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 - Biografisk matrikel, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963, s. 82-83
  • Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - den inre staden, Andra delen, C R A Fredberg (1922), Facsimile med omfattande kommentarer och tillägg, 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977, ISBN 91-7408-015-6, s. 713

Noter

  1. Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i söder, öster och norr, Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Facsimile med omfattande kommentarer och tillägg, 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.526
  2. Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs Drätselkammares Gatunamnberedning 1945 s. 136
  3. Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 380
Personliga verktyg
På andra språk