Palacehuset
Från Rilpedia
Palacehuset, tidigare kallat Sockerbruket och Fürstenbergska palatset, är en palatsliknande fastighet vid Södra Hamngatan 2 i Brunnsparken, Göteborg. Huset uppfördes som sockerbruk för handelsman N Jacobsson och ritades av arkitekten och överintendenten Carl Hårleman, började byggas i november 1749 och invigdes 14 maj 1751. Den ursprungliga anläggningen bestod av en central byggnad mot Södra Hamngatan och två flyglar kring en gård. Det dåvarande sockerbruket vände sin framsida mot Norra Hamngatan, dit en träbro ledde. Men efter att kanalen åt Södra Hamngatan fylldes igen 1861, vänder byggnaden numera sin framsida åt det hållet. Vid bränderna 1792 och 1813 förstördes stora delar av palatset, men återuppbyggdes.
I början av 1800-talet förvärvades fastigheten av krigskollegium som använde delar av lokalerna för sockertillverkning fram till 1841 då grosshandlare Eduard Magnus köpte huset och byggde om det till en fyrfamiljsvilla på 6 000 kvadratmeter. Familjens dotter Göthilda Magnus ärvde huset och efter hennes föräldrars död 1879 flyttade hennes blivande man Pontus Fürstenberg in i palatset som då byggdes om till enfamiljsvilla, signerat Adrian C. Peterson. Paret lät en rad unga konstnärer bo i huset och som ersättning för mat och husrum fick de utsmycka huset. Några av dessa konstnärer var Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Ernst Josephson, Hugo Birger, Herman Norman och skulptören Per Hasselberg.
Efter ett tag räckte inte huset till för all konst och man byggde därför ytterligare en våning som stod klar 1885 och som kom att kallas Fürstenbergska galleriet. Den första elektriska taklampan i Göteborg fanns i huset och det första rikssamtalet som ringdes med telefon skedde från denna fastighet under makarna Fürstenbergs tid. Makarna Fürstenberg testamenterade fastigheten och sin konstsamling till Göteborgs kommun, och idag finns denna samling på Göteborgs konstmuseum. Efter en större ombyggnad av O G Westerberg under 1906, då Palatset byggdes om till hotell, invigdes det 28 oktober 1907 under namnet Palace Hotel. År 1908 öppnades källarkrogen Gyllene Hornet, allmänt kallad Gropa. Under lång tid var Palace hotell det ledande i Göteborg och både statschefer och kungligheter har bott där under sina besök i staden.
Under husets tid som Palace Hotel var bottenvåningen mot Brunnsparken inredd som en stor matsal, och utanför låg hotellets populära sommarveranda. På 1970-talet förvandlades matsalen till bank och verandan revs. År 1993 återställdes den före detta matsalen som restauranglokal och utsmyckningen i vitt och guld renoverades. Redan 1968 upphörde hotellverksamheten och huset var tänkt att rivas men står kvar än idag och hyser sedan 1993 bland annat Hotel Robinson samt restaurangen och nattklubben Palace.
Klassning för bevarande
Området Inom Vallgraven, där Palacehuset står ingår i kommunens bevaringsprogram med: Bevaringsprogram 1975 (området kring Stora Hamnkanalen-Gustaf Adolfs Torg, Västra Hamngatan-Domkyrkan med omgivning, Kronhuskvarteret, Stora Nygatan, området kring Sociala huset samt sju enstaka byggnader) och Värdefulla miljöer 1985 (hela området utom den nya bebyggelsen i Östra Nordstaden) samt skydd enligt Naturresurslagen (NRL) 2 kap. Riksintresse (hela området).
Källor
- Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothén, Elof Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s. 82
- Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, del I, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2 s. 38
- Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum 2003 ISBN 91-89088-12-3 s. 150-151
- 100 utmärkta hus i Göteborg, Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs Stadsmuseum, Alfa Print AB, Sundbyberg 2007 ISBN 978-91-85488-78-0 s. 108-109
- Guide till Göteborgs arkitektur, professor Claes Caldenby, professor Gunilla Linde Bjur, arkitekt Sven-Olof Ohlsson, Arkitektur Förlag AB, Göteborgs stadsbyggnadskontor & Forskningsrådet Formas 2006 ISBN 91-86050-67-2 s. 30-31
- Carl Hårlemans offentliga byggnader
