Brunnsparken, Göteborg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Brunnsparken, är en central plats mellan Nordstan och Arkaden i Göteborg, och mellan två av Göteborgs äldsta gator, Norra och Södra Hamngatan. Med sin centrala placering "Inom Vallgraven" och mitt bland flera köpcentrum är platsen en populär mötesplats.

Trafikknutpunkt

Det är mycket kollektivtrafik som passerar Brunnsparken

Platsen domineras av spårvagnshållplatserna som omgärdar Brunnsparken från tre håll. Tillsammans med Drottningtorget strax österut fungerar Brunnsparken som ett nav för spårvagnstrafiken i Göteborg som nästan alla linjer passerar. Detta kompletteras av Centralstationen och Nils Ericsonterminalen till ett centrum för all kollektivtrafik i Göteborg. Brunnsparken är en av Sveriges mest trafikerade kollektivtrafikknutpunkt med omkring 120 spårvagns- och 130 bussavgångar i timmen i rusningstrafik, det vill säga 4 avgångar i minuten, på 10 hållplatser^[1] Som jämförelse kan nämnas att Stockholms tunnelbanas stora knutpunkt T-centralen har 120 avgångar i timmen. Då Brunnsparken sammanlagt har 250 avgångar per timme (både spårvagn och buss), är den troligtvis den mest trafikerade räknat i antalet avgångar.

Historia

År 1822 fanns det en anlagd park på denna holme i Stora Hamnkanalen, och 1834 uppförde innehavaren av apoteket Kronan, Hans Jacob Cavallin, ett brunnshus av sten på denna plats, som därefter fick sitt nuvarande namn.

Denna hälsobrunn blev flitigt besökt mellan åren 1834-1858, och en av besökarna var Esaias Tegnér som drack brunn här 1837. År 1858 upphörde verksamheten, men då fick en flygel av brunnshuset göra tjänst som varmbadhus, fram till 1879 då samtliga byggnader revs. Bakom varmbadhuset öppnades den 23 juli 1867 "En liten shop, hvilken lär blifva en ganska angenäm och besökt tillflyktsplats under de dagar, då sommarens sol molnfri utgjuter sina gyllene strålar öfver en smägtande fotgängare. I denna shop kommer nämligen kolsyrade vatten, lemonader och andra förfriskande drycker att tillhandahållas allmänheten till priser, hvilka afsevärdt understiga de hittills vanliga". Byggnaden hade ritats av stadsbyggmästare Hansson, tillverkats på Bark & Warburgs snickerifabrik och målats av L. Rubenson "...med den smak, som alltid utmärker dennes arbeten". Den förste ägaren till "denna både angenäma och gagneliga inrättning" hette J. G. Leufvenmark.

Första gången det finns dokumenterat att platsen kallades Brunnsparken var i Göteborgs och Bohusläns calender för året 1847, men officiellt fick parken sitt namn först 1863 då planteringarna väsentligt hade förbättrats.^[2]

Ursprungligen var det som är Brunnsparken idag en holme i Stora Hamnkanalen med namnet Järnvågsplatsen (1753) efter den järnvåg som funnits där sedan 1624.^[3] Arbetet med denna järnvåg påbörjades 1683 och slutfördes 1690^[4][5][6]. Järnvågen flyttades 1785^[4][5][6] till Järntorget, och i storbranden 1813 brann den sista resten av järnvågen ned i Brunnsparken.^[7] År 1861 fylldes den del av Stora Hamnkanalen igen, söder om "holmen", som nu bildar Södra Hamngatan.^[8]

1752 blev Niclas Jacobssons sockerbruk (ett "Såkkerraffinaderiwärk") vid Södra Hamngatan färdigt, där arkitekten Carl Hårleman hade gjort ritningarna. Sockerbruket ägdes senare av Pontus Fürstenberg. Det skadades genom brand den 2 mars 1792, men fanns kvar ända fram till 1841, då verksamheten upphörde. Delar av dess grunder finns fortfarande kvar under Hotel Palace.^[9][10]

I april 1913 anlades en underjordisk pumpstation vid Brunnsparken.^[11]

Statyn Johanna i Brunnsparken

Johanna i Brunnsparken

I den västra delen av Brunnsparken finns en staty med fontän, Johanna. Konstverket invigdes den 21 juli 1883, "Johanna-dagen" och det var bildhuggaren Per Hasselberg som skapat statyn i det berömda konstgjuteriet Gruet Jeunes i Paris. Det riktiga namnet på konstverket är La Semeuse, såningskvinnan, till stor del finansierad av den närboende Pontus Fürstenberg. På platsen för statyn låg fram till 1820 administrationsbyggnaden för stadens järnvåg.

Brunnsparken i populärkultur

Platsen omnämns i bland annat julsången "Jul", inspelad av bland andra Snowstorm och Thorleifs, i sången är det någon som gråter här i juletider. Brunnsparken nämns också i låten Alla vägar bär till götet. I rockgruppen Motvinds låt Göteborg (1977) omnämns "fyllona i Brunnsparken". Kai Martin och Stick! har besjungit "Johanna i Brunnsparken".

Källor

• Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s.204
• Göteborg, Richard Holmström/Stig Roth 1960 s.59
• Göteborg berättar, Bengt A. Öhnander 1988 s.19-21
• Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001 s.60 + s.151

Noter

1. ↑ Det går 10 spårvagnslinjer, alla med avgång var 10:e minut i båda riktningar i rusning, dvs 120 avgångar/timme. De större busslinjerna 16,18,19,42,50,52,58,60,99 (9 st) har totalt 98 avgångar/timme, vanligen 3-4/linje/riktning/timme. Övriga busslinjer som 114,Röd, Grön,771 och ett antal till har 40 avgångar/timme.
2. ↑ Nils Wimarson, Göteborg 1923 s.114
3. ↑ Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg, (Andra utökade upplagan) C G Prytz, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1898 s.11
4. ↑ ^{4,0 4,1} Det gamla Göteborg del I, C R A Fredberg 1921 s.450
5. ↑ ^{5,0 5,1} Sekelskiftets Göteborg i färg, Gösta Carlson/Hans Falklind 1987 ISBN 91-970916-1-8 s.9
6. ↑ ^{6,0 6,1} Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander m.fl 1982 s.32 + s.10
7. ↑ En bok om Göteborg, Carl-Julius Anrick, Arthur Lindhagen, Mårten Stenberger, Svenska Turistföreningen, Centraltryckeriet, Stockholm 1931 s.66
8. ↑ Det gamla Göteborg del II, C R A Fredberg 1921 s.718
9. ↑ Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7 s.19
10. ↑ Antologia Gothoburgensis - Göteborg genom tiderna, Folke Persson & Agne Rundqvist, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1953 s.439
11. ↑ Lignell (1952), s. 414