Från Rilpedia

"Sockerbruket" omdirigerar hit, se även Sockerbruket (Lidköping).

Ett sockerbruk är en fabrik för framställning av socker. Råvaran är sockerrör eller sockerbetor.

Rörsockerbruk

Sockerrören krossas och vätskan filtreras. Den kan därefter behandlas med kalk för att ta bort mer orenheter och neutraliseras sedan med svaveldioxid. Vätskan kokas och bottensats och flytslam avlägsnas. Värmen avlägsnas och vätskan kristalliserar. Sirap skiljs från det kristalliserade sockret med centrifug.

Betsockerbruk

Först tvättas och strimlas råvaran. Snitseln silas genom varmt vatten. Den råsaft som bildas blir renad och kokas därefter till 70% sockerhalt. Därefter får kvarvarande vatten dunsta in så att sockerkristaller bildas. Sockermassan centrifugeras för att skilja vitt socker och brun sirap åt. Till slut torkas sockret.

Sockerbruken skiljer sig från en del andra industrier men kan jämföras med mycket annat inom jordbruksnäringen. Under större delar av året står anläggningarna stilla, förutom under hösten och vintern (det som kallas betkampanjen). Efter skörden får man in alla betorna som ska processas till färdigt socker. Under största delen av året finns därför ett litet antal anställda på ett sockerbruk – endast några få som underhåller maskiner och lokaler. När betorna kommer in jobbar en stor mängd säsongsarbetare i ett hektiskt tempo under en kort tid.

Melass är en sockerhaltig restprodukt som bildas vid tillverkningen. Melassen avger en ganska kraftig doft som brukar kännas långt ifrån sockerbruket, en slags kraftigt urvattnad sötaktig smak. Under betkampanjen kan denna doft kännas av i trakterna av Örtofta sockerbruk, framförallt känns den i Eslöv och norra delarna av Lund.

Sockerindustrin i Sverige

Betsockertillverkningen i Sverige började redan på 1830-talet men tog inte fart förrän på 1890-talet. Först då hade förädlingen av sockerbetan nått så långt att odling kunde ske på våra breddgrader. I rask takt uppfördes ett antal sockerbruk och saftstationer, främst i Skåne.

År 1907 bildades i Sverige SSA, Svenska Sockerfabriks AB där de allra flesta av de svenska sockerbruken samlades. Från mitten av 1930-talet blev man den enda aktören i landet, sedan den lilla mellansvenska konkurrenten MSSA övertagits. SSA var ett slags konglomerat som liknade många andra jordbrukssammanslutningar som fanns vid denna tid genom sin monopolställning på marknaden. Krigstidens avspärrningar kom att gynna bolaget kraftigt och man kom även efter kriget att få stort statsstöd för sin produktion. Inställningen vid denna tid var att det svenska jordbruket skulle kunna försörja hela befolkningen i händelse av en ny avspärrningstid, en policy som infördes med andra världskriget i färskt minne och under kalla kriget då en ny storkonflikt hela tiden hotade. Sockerbruken var en vital del av landets krisförsörjning då man kunde få ut mycket energi som skulle fördelas till många i ett kallt land som Sverige. SSA såldes slutligen till Danisco 1992.

Som mest fanns det ett hundratal sockerbruk i Sverige. Sockerbetsodling lämpade sig väl i kalkrika marker som inte behövde så mycket vatten och klarade av mycket sol, varför Skåne, Öland och Gotland kom att utkristallisera sig som viktiga sockerlandskap. Sockerbetsodling pågick dock i hela landet från Skåne till Mälardalen. På 1950-talet påbörjades en första hårdhänt rationalisering som gick under namnet "Operation Storbrass" och som innebar att över hälften av sockerbruken försvann på ett tiotal år. Vid Daniscos övertagande fanns sju kvar. Sedan dess har sex lagts ner: Hasslarp, Karpalund, Jordberga och Köpingebro i Skåne, Roma sockerbruk på Gotland och Mörbylånga på Öland. Numera finns bara Örtofta sockerbruk kvar i Sverige. Verksamheten i Arlöv är inget egentligt sockerbruk som processerar sockerbetor, utan det är ett sockerraffinaderi som raffinerar råsocker från Örtofta till färdigkristalliserat socker.