Sockerbeta
Från Rilpedia
?Sockerbeta | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Växtriket Plantae |
Division: | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning: | Caryophyllales |
Familj: | Amarantväxter Amaranthaceae |
Släkte: | Betsläktet Beta |
Art: | Sockerbeta B. vulgaris Sockerbeta-Gruppen |
|
|
§Beta vulgaris Sockerbeta-Gruppen | |
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
Sockerbeta (Beta vulgaris Sockerbeta-Gruppen) är en sortgrupp inom arten beta (B. vulgaris) i familjen amarantväxter (Amaranthaceae). Motsvarar engelskans Sugar beet group. Sockerbetan är en rotfrukt som används för att producera socker. Sockret som fås är samma sockerart som fås ur rörsocker, nämligen sackaros. 40 % av världens socker kommer ifrån sockerbetan och sockerröret 60%. Sockerbetan innehåller liksom sockerröret cirka 18% socker.
Innehåll |
Historia
Det var faktiskt Napoleon som "uppfann" det vita sockret. Under Napoleonkrigen upprättade engelsmännen den s.k. kontinentalblockaden av Europa med följd att all import av socker från Västindien i form av rörsocker föll bort. Sockerrör kunde ej odlas i Europa men däremot sockerbetor. Saft från sockerrör liksom det därav genom indunstning framställda sockret smakar gott och är gulbrunt till färgen. Saft från sockerbetor däremot smakar direkt beskt och illa och kan knappast förtäras i befintligt skick. Napoleon beordrade sina ingenjörer att framställa ett ätbart socker av saften från sockerbetor och de lyckades med detta genom raffinering. Slutprodukten blev ett nästan rent och vitt socker som ej smakade beskt. Detta socker erövrade Europa och ansågs genom sin vithet vara finare än det gamla gulbruna rörsockret. När sedan importen blev fri måste även rörsockret raffineras för att konkurrera med det "renare" och vita betsockret. Att man genom raffineringen tog bort värdefulla mineraler och vitaminer och att denna brist skulle framkalla tandröta var på den tiden helt okänt och har i stort förblivit okänt till idag.
Idén till det nya (nygamla) sockret fick barnläkaren Béguin genom att läsa ett arbete av den schweiziske tandläkaren Adolf Roos. Denne kunde visa att i ett område i Schweiz - byn Gomsertal vid Rhones upplopp - frekvensen av karies under de sista 2000 åren avsevärt varierat. I samband med utgrävningar och ombyggnad av begravningsplatser hade ett stort material av skallar kunnat tillvaratagas. Fram till 1850 saknades därvid karies helt i tänderna, därefter fanns enstaka angrepp. Under början av 1900-talet skedde en viss försämring.
Sockerbetan är en ganska sent framkommen kulturväxt. År 1747 upptäckte Andreas Sigismund Marggraf att betor innhåller cirka 1,5% socker. Bland 23 olika insamlingar valdes en tysk sort från Sachsen-Anhalt ut för sockerproduktion. Från denna sort har sedan den moderna sockerbetan selekterats fram.
På 1830-talet anlades på försök de första betodlingarna i Sverige, men odlingen tog fart först på 1880-talet. Omkring år 1950 odlades mängder av sockerbetor i Skåne och 80% av Sveriges sockerbetsskörd kom då från Skåne. Sockerbetor odlas fortfarande främst i Skåne, men även bland annat i Halland och på Gotland.
Sockermassa
Sockerbetsmassan är en produkt från sockerbetan.
Sockerbetsmassan är fibberrik och används bland annat, färsk eller ensilerad, i djurfoder för att underlätta matsmältningen och minska gasbildning. Tarmcellerna förses med energi och matsmältningsprocessen underlättas då rika ämnen, SCFA, bildas då sockerbetsmassan bryts ner av tarmbakterierna.
Synonymer
- Beta alba Langethal
- Beta vulgaris subsp. altissima var. saccharifera Becker-Dillingen
- Beta vulgaris subsp. esculenta var. altissima 'Rössig' apud Ulbrich
- Beta vulgaris subsp. vulgaris convar. vulgaris var. altissima Döll
- Beta maritima var. saccharifera Lange
- Beta vulgaris var. altissima DC.
- Beta vulgaris var. esculenta f. altissima (Döll) Gürke
- Beta vulgaris var. saccarifera' Alef.
- Beta vulgaris var. vulgaris f. esculenta subf. altissima apud Beck
- Beta vulgaris Var.-Gr. crassa var. saccharifera Alef.
Externa länkar
Källor
- Phillips, Roger & Rix, Martyn (1993) Vegetables. Pan Books. ISBN 0333626400